RÖRFINK, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[efter holl. roervink, ssg med vink, motsv. mlt. vinke (se FINK); förra ssgsleden sannol. roer, lockfågel, pinne varpå lockfågel sitter (etymologiskt identiskt med RÖR, sbst.2), l. möjl. roeren, röra, sätta lockfågel i rörelse (se RÖRA, v.2)]
(†) lockfågel; jfr ROFÅGEL. (Fågelfängaren) sitter i Green-Hyddan tät / Rörfinken ställern (dvs. ställer han) i sit Nät. Lucidor (SVS) 441 (1674; holl. orig.: Roervinck).
