(rodh- 1566. rö- 1760 osv. röd(h)- 1566—1958. — Se för övr. SKED)
Etymologi
[sv. dial. röske, råske m. m., f.; av RÖJA, v.3, o. SKED]
(utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. etnogr., i sht om ä. förh.) vid urholkning av trä (numera bl. vid tillvärkning av träskor) använt redskap (vars skärande o. urgröpande del är skedliknande); jfr RASTSKED,RÖDSLEV.ArkliR 1565, avd. 17(1566). ÅgerupArk. Bouppt. 1760 (: Röskie).Träskomakaren börjar skära upp borrhål nr 2 med en mindre rösked. Den måste vridas och vändas åt alla håll. Kulturen 1950, s. 100.— jfr TRÄSKO-RÖSKED.— Anm. Den i LfF 1875, s. 317,anträffade formen rosskär utgör sannol. en ombildning (möjl. under anslutning till SKÄR, sbst.) av en dialektal form av rösked, där ö förkortats o. öppnats, e öppnats till ett ä-haltigt ljud o. d bortfallit; jfr Hedström SydsmålFolkm. 1: 137(1932).
SAOB
