publicerad: 1962
RÖJA röj3a2, v.3 -er, -de, -t, -d; äv. (utom i vissa trakter av Sv. samt i Finl. i sht med ålderdomlig l. arkaiserande prägel) RÖDJA rø3dja2 l. röd3ja2, v.2, förr äv. RÖDA, v., rödjer (äv. (numera knappast br.) röder rø4der), rödde röd3e2, rött röt4, rödd röd4, l. (numera bl. i vissa trakter av Sv., bygdemålsfärgat, samt i Finl.) -jar, -jade, -jat, -jad; äv. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, i bet. 3) RYDDA ryd3a2, v. -ade (pr. sg. akt. röder Stiernhielm Fateb. B 3 a (1643), Cannelin (1939). rödjar Runeberg (SVS) 3: 101 (1832), Bergroth FinlSv. 74 (1916). rödjer (rydjer) LPetri KO 8 b (1561, 1571: rydier vndan) osv. röjer (röger) Emporagrius Cat. D 6 a (1669) osv. — imper. sg. röd Jos. 17: 18 (Bib. 1541: rödh), Sundén (1888). rödj Warburg Ehrensvärd 318 (i handl. fr. c. 1800), Schiller SvSpr. 177 (1859). rödja Topelius NBlad 46 (1867, 1870). röj (rög) Kolmodin Dufv. 27 (1734) osv. — ipf. rödde LPetri 2Post. 78 b (1555: vprödde) osv. rödjade UrFinlH 380 (1726: rödiade), Bergroth FinlSv. 74 (1916). röjde (rögde) Sahlstedt (1757) osv. — sup. rwdth G1R 5: 233 (1528). rydt Psalt. 80: 10 (Bib. 1541), Swedberg Schibb. 28 (1716). rådt BtFinlH 3: 454 (1559). rödit Linder Regl. 136 (1886). rödjat (rydjat) Schroderus Os. 2: 747 (1635), Fornv. 1944, s. 76. röjt (rögt, rögd, rogdt) UpplDomb. 2: 13 (1578: Rogdt), NoraskogArk. 5: 158 (1645: rögd; rättat efter hskr.), Lucidor (SVS) 273 (1672: röit) osv. rött G1R 19: 104 (1548: rödt bortt) osv. — p. pf. rudhet G1R 17: 39 (1545; m. sg.). rydder G1R 6: 55 (1529), Nehrman InlJurCiv. 65 (1729: orydder). rödd SalOrdspr. 15: 19 (öv. 1536) osv. rödjad G1R 17: 39 (1545: rödiett), Ekman Dagb. 226 (1790), SkrSkånHushS II. 4: 9 (1922). röjd (rögd) UpplDomb. 5: 33 (1569) osv.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, LReg. 111 (1618; i bet. 1), Lind (1749; i bet. 1)), -NING (se d. o.); -ARE, -ERSKA, se avledn.; jfr RÖJE (se avledn.).
Ordformer
(riidi- 1556. riödi- 1593 (: Riödiare). riööi- 1593 (: Riööiaare). rodi- 1681. rog- 1578 (: Rogdt' sup.). rydd- 1942 osv. ryddi- 1685. rydj- (-i(j)-) 1540—1739. röd- 1570—1838 (: Rödknif). rödj- (-i(j)-) 1526 osv. rög- 1569 (: rögt, p. pf. m. sg.), 1702—1807 (: rögd, p. pf.). röig- 1650 (: oröigt, p. pf. n. sg.). röj- (röi(j)-, röjj-, röy-) 1652 osv. -a 1557 osv. -e 1539—c. 1609. röö 1798)
Etymologi
[fsv. rydhia, rödhia, sv. dial. rydda (Gotl.), röa, röde, röja m. m.; motsv. fd. ryddæ (d. rydde), isl. ryðja, möjl. äv. feng. ryddan (i ssgn āryddan, plundra); jfr fsax. rodon, mlt. o. mnl. roden, ffris. rothia, mht. (från mellantyskt område) roten, roden (varav t. roden, äv. rotten), samtliga i bet.: göra odlingsbar l. röja bort o. d.; i avljudsförh. till RYD, sbst., o. sannol. mht. riuten, göra odlingsbar, röja bort; formen röja har sannol. upptagits från dialekter med bortfall av dentalen, varefter anslutning i fråga om böjning skett till verb av typen BÖJA, PLÖJA (jfr WÅkerlund i NysvSt. 1933, s. 61 ff.). — Jfr RÖJA, sbst.3, RÖJSEL]
1) i fråga om borthuggning (o. undanskaffande) av buskar l. träd l. uppbrytning (o. undanskaffande) av stubbar l. stenar o. dyl. l. liknande bearbetning av obruten l. otillräckligt uppodlad l. bearbetad mark.
a) med avs. på obruten mark l. igenvuxen l. otillräckligt uppodlad l. iordningställd åker l. äng o. d., äv. igenvuxen l. otillräckligt upphuggen väg (se β): hugga ner l. rothugga träd o. buskar l. bryta upp (o. avlägsna) stubbar l. stenar på l. i (ngt); gm borthuggning resp. uppbrytning o. d. befria (ngt) från träd, buskar, stubbar, stenar o. d.; särsk.: göra odlingsbar; stundom äv. (närmande sig 3 a): rensa upp (ngt); äv. närmande sig l. övergående i bet.: odla upp. Nybyggarna röjde mark i urskogen. Röja en dikesren. Det här skogspartiet skall röjas och odlas upp. Szå wele wij och formane eder, ati .. Rödie edre Engior. G1R 12: 258 (1539). Sedan .. (schweizarna) hade rödjat och vpplögt Landet, giorde the thet sigh til en beqwämligh Wåning. Schroderus Os. 2: 747 (1635). Stubbejord .. som kan rydjas och byggas gård uppå. Spegel 494 (1712). Femtio sappörer, som skickades hit för att röja terrängen. Janson Lögn. 36 (1912). Stenröjningsbidrag må kunna uppgå till högst hälften av den beräknade kostnaden, dock icke till mer än 250 kronor för hektar av den areal, som är avsedd att röjas. SFS 1934, s. 1012. Man kunde rödja ett gräsbärande område antingen med tanke enbart på gräsväxten eller i samband med lövtäkten. Levander DalBondek. 1: 211 (1943). jfr: Med svärd han (dvs. odalbonden) röjde våld, med plogen jorden, / Med lugn för Gud och man han gick sin stig. Geijer Skald. 1 (1811, 1835); jfr 3 b. jfr äv. (i vitter stil, oeg.): En lummig ekskog betäckte stränderna, medan barrskogen .. rotade sig i bergsskrefvorna och här eller der en äng, ett åkerfält rödjat mark i de bördiga dalgångarna. Topelius Planet. 1: 40 (1889). — jfr AV-, NY-, UPP-RÖJA. — särsk.
α) (i sht i fackspr.) med avs. på (avvärkat l. alltför tätvuxet) skogsparti: rensa upp gm (en stundom i samband med avvärkning av grövre skog företagen) ut- l. borthuggning av buskar l. smärre l. värdelösare träd; äv.: utföra röjningsgallring l. hyggesrensning på l. i (ngt). Röja ett hygge. (Sv.) Röja skog, (eng.) To clear a wood of useless branches, rotten trees &c. Widegren (1788); jfr 3 a. Röjd naturlig återväxt. HandlednSkogshush. 273 (1956; bildunderskrift). Sådderna böra .. röjas mycket tidigt. Därs. 275.
β) (numera bl. mera tillf.) med avs. på väg: (gm borthuggning av träd o. buskar l. uppbrytande av stenar o. dyl. l. andra smärre förbättringsarbeten) rensa upp l. jämna l. iordningställa (o. bredda); i sht förr äv. i sådana uttr. som röja vägen från ngt; jfr 2, 3 a. BtFinlH 2: 162 (1562). När wägarne således äro rödde och lagade, skola de ock .. mätas medh Snören, så at alla Mihlar blifwa lijka långe. Stiernman Com. 3: 217 (1664). I anseende till den yppiga vegetationen måste vägen flera gånger .. röjas från buskar och småskog. TByggn. 1859, s. 40. Tyvärr är vägen ifrån Kirjavalaks .. föga rödjad, så att vandringen upp till bärget (Pötsövaara) är mödosam. Ramsay VägvFinl. 273 (1895); jfr 2. särsk. mer l. mindre bildl. Thens latas wägh är full med törne, men thens retsinnighas wägh är wel rödd. SalOrdspr. 15: 19 (öv. 1536). Samssing vth gienom dörren sågh / h[a]n sågh icke dager för Brynj[e]r blå / Samssing sigh gienom dörren språng / han rödde den wägh som förr war trång. Visb. 2: 344 (c. 1600); jfr 2 slutet.
γ) i uttr. röja ngt till ngt, i sht förr äv. röja sig ngt till ngt, gm röjnings- l. odlingsarbete iordningställa resp. skaffa sig ngt (t. ex. åker) av ngt (t. ex. obruten mark); stundom äv. med subj. betecknande värktyg o. d.; jfr d α. Therföre moste haffwas flitigt Inseende .. At .. alla platzer, ther något tilfelle kan wara, Swedies, rödhies, och vpgraffwes til Åker eller Eng. L. Paulinus Gothus MonPac. 742 (1628). Den öfrige deelen af Stadzens Grund som icek har warit bränd, hafwa Bönderne rögdt sigh til Åker. Hadorph BiärköaR Föret. 3 a (1687). Den nyligen till grässlåtter rödda myren. Landsm. VI. 3: 28 (1887). Ett nytt sätt att bearbeta flintan skapade verktyg, som kunde röja den täta urskogen till åker och betesmark. Andersson SkånH 1: 36 (1947).
b) med avs. på skog, träd, buskar, stubbar, stenar o. d.: hugga ned l. bort l. rothugga resp. rycka l. bryta upp (o. avlägsna); särsk. i uttr. röja ngt (i)från l. av ngt. Huarföre biude wij eder dannemen .., ati (dvs. att I) wele .. ware fortenckte vtij, ath dijke edre åkrer, ock rödie skogen aff edre engior. G1R 12: 147 (1539). Rödja stubbar. Björkman (1889). Murgrönsrankorna röj från min graf. VLitt. 1: 487 (1902). Strömblad Skogsjordbr. 204 (1953; med avs. på stenblock). Sly och klenare stammar röjs bäst med en lätt röjningsyxa. JordbrFöreningsbl(C) 1958, nr 20, s. 9. jfr (i bild): Jag skall rödja ännu flera stenar ur vägen för Er. Strindberg Brev 1: 198 (1875); jfr 3 b α α'. jfr äv. (†): (Ärtrankan bör vid skörden) varsamt rödjas / Ur trängseln af det ris, der hon var van att stödjas. JGOxenstierna 2: 105 (1796, 1806). — jfr AV-, BORT-, UPP-RÖJA.
c) med resultativt obj.: åstadkomma (ngt) gm röjning; särsk. med avs. på (slåtter)äng l. beteshage l. öppen plats o. d.; äv. (med avs. på åker l. hemman o. d.) övergående i bet.: odla upp (ngt); äv. med indirekt refl. obj.; äv. i uttr. röja (sig) ngt av ngt, gm röjning åstadkomma resp. skaffa sig ngt av ngt (t. ex. skogsmark). Gack vp j skoghen och rödh tigh ther rwm. Jos. 17: 15 (Bib. 1541). (De bofasta bärgsmännen och bönderna) vele förtage (de inflyttade) theres engtechter, hestehagar och mulebeet, som the sielfve af ödemark rödt och uptagit hafve. G1R 24: 454 (1554). Hvar någon och hafver lust till [att] upptaga och rödja torpställen på vår och kronans egendom ..; då vele vi dem gifva frihet därpå uti 6 år för alla utlagor. NoraskogArk. 5: 51 (1607). Utom hägnad må ingen svedja, ther han åker och äng ej rödia vil. BB 14: 2 (Lag 1734). Först hade .. (en av de sju jättesöner som plöjde upp Värmland) röjt plats för den stora sjön Skagern, sedan hade han farit fram i en smal fåra. Lagerlöf Holg. 2: 408 (1907); jfr 3 c slutet. Invånarna i oaserna röjer sig odlingsmark inne i idyllen och leder dit vatten med stor omsorg. SDS 1959, nr 56, s. 16. — särsk. (i sht i vitter stil) i uttr. röja ny bygd, bryta ny mark. NordT 1889, s. 79.
d) [jfr a, b] utan direkt obj.: befria mark o. d. från träd, buskar, stubbar, stenar o. d.; hugga bort träd o. buskar l. bryta upp stubbar o. stenar o. d. (för odling); äv. bildl. (I Sverige är gott om) utryme til åker, äng eller andre nyttige äger, när man eliest vill .. vinlägge sig att rödie och bruke. G1R 25: 137 (1555). Hemansbruk; hvar til stor möda och digert arbete fordrades, af svediande ock rödjande. Broman Glys. 1: 12 (1726). Vid verklig odling .. (luckrades) markytan .. med hacka (flåhacka) eller också, då det var sten- och stubbfritt nog eller rödjat och rothugget, kördes jorden direkt med årder eller plog. SkrSkånHushS II. 4: 9 (1922). Genom att .. röja, bryta stubb och sten och odla upp i torpets stenbackar, (hade torparen) lagt en del ny åkerjord till torpets förutvarande tegar. Thorsén UpplTorp. 12 (1949). — särsk.
α) (numera föga br.) i uttr. röja (sig) till ngt, gm röjning l. uppodling åstadkomma resp. skaffa sig ngt (t. ex. åker l. äng l. hemman); jfr a γ. Dogh ähr thet icke förbudit ath hugge sin wedtorff eller rödie thill åker eller ängh. UpplDomb. 5: 224 (1599). Rödia sig till Torp och Torpeställe. RARP 4: 83 (1647). När Svenskarne fingo höra huru Olof brände och röjde sig till ett konungarike, kallade de honom på spe Trätälja. Ekelund 1FädH 1: 20 (1829).
β) (†) i uttr. röja om sig, röja bort den omgivande skogen (o. skaffa sig boplats o. odlad mark). Josua sadhe til Josephs hws (:) .. berghet skal höra tigh til ther skoghen är, ther rödh om tigh. Jos. 17: 18 (Bib. 1541).
2) [specialanv. av 1 c] med avs. på väg o. d. (jfr 1 a β): bryta l. anlägga l. bana; utom i mer l. mindre bildl. anv. (se slutet) numera företrädesvis i fråga om iordningställande av enklare vägar (körvägar o. d.) gm nedhuggning av träd o. buskar o. uppbrytning av stenar o. stubbar o. d. Och forundrar oss storlige ati .. haffue latit rwdth nyan veg vtåff dalerna och in vdi norige. G1R 5: 233 (1528). Konung Anunder lät rödia wägar allestädz i hela Swerige. Peringskiöld Hkr. 1: 43 (1697). Allmogen i Piteå, Skellefteå och Luleå frikallades från krigstjänst mot det att de arbetade vid Nasafjällsrörelsen. Bl. a. hade bönderna att rödja väg från Piteå upp genom skogarna. Wallström ÖNorrlSpråkgeogr. 13 (1943). — jfr NY-, UPP-, VÄG-RÖJA. — särsk. i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv.; i sht i sådana uttr. som röja väg(en) för (l. åt) ngn l. ngt l. sig l. röja sig (äv. sin) väg, äv. röja ngn väg, i sht förr äv. röja ngns (l. ngts) väg, ss. beteckning för att ngn l. ngt (under övervinnande av motstånd l. hinder) bereder ngn l. ngt möjlighet att förflytta sig framåt l. komma fram (med ngt) l. utvecklas l. värka l. själv(t) tränger l. banar sig fram (till ngt); jfr BANA, v.1 1 a β, b. (Johannes döparen sade:) Jach är en ropandhe röst j öknen, Rödier herrans wägh som Esaias propheten saght haffuer. Joh. 1: 23 (NT 1526). Balck Es. 24 (1603: rödia wägen för sigh). När en flod från högden hastar / Och rödjer väg i grus och sand. Nordenflycht (SVS) 3: 22 (1756). Min tanka, som i höjder sväfvat, / Bland vilda törnen sänker sig, / Der Två Gustaver genomsträfvat / Och röjt odödlighetens stig. GFGyllenborg Vitt. 2: 16 (1771, 1795). De gode andar rödja / Den väg jag vandra skall. Ps. 1819, 36: 2; jfr Ps. 1937, 143: 2. Framför .. (Sten Stures) häst sprang en bredaxlad bonde, som kallades Starka Björn, och röjde honom väg med täta hugg. Heidenstam Svensk. 1: 277 (1908). Under de gamla sykomorernas lövvalv rörde sig en mängd vagnar, framför vilka de vitklädda sais (dvs. hästskötarna) sprungo och med sin käpp röjde väg för sin herres vagn. Lagergren Minn. 5: 128 (1926). jfr: Vi (dvs. redaktionen för Polyfem) ville att något skulle vara rödjadt för de snillen som möjligtvis härefter kunde uppstå. Polyfem II. 23: 4 (1810). — särsk.
a) (i vitter stil, numera föga br.) i uttr. röja banan, öppna vägen, gå främst; röja sig l. sin bana, bana sig väg l. styra sina steg (i livet). Lät en som icke wan, med annors kalfw at plöija, / Men den sig sielfwan bahn til högden ämnar röija (osv.). Brenner Dikt. 1: 121 (1695, 1713). Hvem går främst bland hjeltars tal till (sjö-)slaget? / .. ”Dristighetens” frejdade kapten. / Han, den ädle hjelten, rödjer banan. Oscar II I. 1: 73 (1875, 1885). Hvarthän jag (dvs. Linné) må spana, / Döljes min framtid i kolmörk natt. / Hur skall jag rödja min bana? Sätherberg Blomsterk. 50 (1879).
3) i utvidgad l. bildl. anv., i fråga om undanskaffande av ngt som upptar ett utrymme o. dyl. l. i fråga om avlägsnande l. avvärjande l. utrotande o. d. av ngt samt i anv. som närmast ansluta sig härtill.
a) (numera i sht ngt vard.) med avs. på (ostädat l. nedskräpat) utrymme l. terrängområde o. d.: rensa upp l. städa (ngt) l. göra rent l. rensa upp på l. i (ngt), röja av (ngt), röja upp på l. i (ngt); i sht förr äv. i uttr. röja ngt från ngt, gm upprensning befria ngt från ngt; äv. abs. På thet .. (kronans) Skogar .. ifrån thet odugelige Barr, Ris och Windfälle må kunna rögde och upränsade blifwa. Schmedeman Just. 1294 (1691); jfr 1 a α. Thet är nyttigt .. at om Sommartiden rödja Åkren, ifrån alt Ogräs och thes Rötter, at Svinen, .. må hafva ther sin föda. Aken Reseap. 270 (1746); jfr 1 a. Skada, att det aldrig lyckats .. att rödja den igenrasade gången! Cederschiöld Riehl 2: 5 (1878). Å banor af 0,891 meters spårvidd har det .. visat sig icke vara förenadt med nämnvärda svårigheter att rödja linien från snö. TT 1895, Byggn. s. 8. Far och son hade röjt sjöboden där eldstad fanns och inrättat den till bostad. Strindberg Fagerv. 24 (1902). Pigorna fingo hast att samla ihop matkärlen och rödja bord och bänkar. Rönnberg Bredbolstad 13 (1907). Jag har hjälpt till med röjningen (dvs. upprensningen av parkområden) i femton år, varje vår, säger gumman, jag gör skäl för mej, jag kan röja. Martinson BakSvenskv. 26 (1944). — jfr AV-, UPP-, UR-, UT-RÖJA. — särsk.
α) i uttr. röja ngt rent, gm att plocka l. föra bort skräpande l. hindrande föremål o. d. göra ngt tomt l. rent, rensa upp på l. i ngt; äv. utan obj.; äv. oeg. l. bildl., i fråga om utrotande av ondskefulla l. förhatliga människor o. d. från ett område (jfr β α'). Strand Tidsfördr. 1: 117 (1763). Herakles .. Dubbelt brådt mot förr / skall nu jag rödja rent. För godt är här / för allt det fula, hala kryp ur mörkret / som suger gift och sväller ut i ring / kring egen ondskas tröghet. Hallström LegDr. 71 (1908). Rådsherrarna i Wismar hade låtit rödja torgplatsen ren, och där höllos nu tornerspel af olika slag. PT 1916, nr 257 A, s. 3. Röja (rent) på skrivbordet. Östergren (1937).
β) (numera bl. mera tillf.) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr α); särsk.
α') i uttr. som beteckna att ngn ”rensar” ett område l. utrymme gm att därifrån föra l. driva undan l. utplåna (alla) människor l. djur (av viss art); jfr α. Columbus Ordesk. 5 (1678). Då vi kom tillbaka till varietésalongen, var .. parketten .. röjd från folk och bord och stolar och visade ett vitt marmorgolv, som ingen förut kunde ha anat. Cederschiöld Maghreb 23 (1918); jfr huvudmomentet.
β') [sannol. efter motsv. anv. i isl.] (i skildring av ä. förh.) med avs. på (vikinga)skepp: rensa gm besättningens nedgörande l. bortdrivande. Reenhielm ThViik. 124 (1680). (Vikingarna) sprungo .. ombord på vårt skepp och sökte röja det. Schück o. Lundahl Lb. 1: 50 (1901).
γ') övergående i bet.: (plundra o.) härja i (ngt) o. d. Eigil Skallagrimsons vikingar, som en gång ryddade Lund. LundagKron. 4: 255 (1957).
b) med avs. på (konkret l. abstr.) sak l. (se α, β) person l. djur: avlägsna o. d.; utom i ssgrna BORT-, UNDAN-RÖJA o. förb. RÖJA BORT, RÖJA UNDAN numera nästan bl. i förb. med bestämning angivande plats varifrån ngt avlägsnas o. (utom i α β') företrädesvis (mera tillf.; se dock α) i fråga om avlägsnande av skrymmande l. skräpande l. hindrande föremål o. d. från ngt samt i oeg. l. bildl. anv. som nära ansluta sig härtill; förr äv. dels med avs. på djur: utrota, dels med avs. på olycka, fara o. d.: avvärja. Murenius AV 356 (1657). Columbus Ordesk. 5 (1678; med avs. på djur). Eenkannerliga hade både .. (bönderna) och andre .. hulpitz åt at fella igen wägarna med mykken bråte, then wårt folk medh stoor möda måtte rödia. Spegel Dagb. 37 (1680). ÖB 118 (c. 1712: rödia .. hinder). Rög vtur mitt hiertas skranckar, / Snöda tanckar. Kolmodin Dufv. 27 (1734). Constance .. började .. med att röja de mathematiska plancherna ifrån sitt bord. Almqvist AmH 2: 68 (1840). Kan du allting lida — röja / Bör jag från dig hvarje fara. Börjesson E14Son 121 (1847). Bortom Österhaf vi (svenskar) segersällt / Med svärdet ritat gränser öfver fält, / Där ingen tanke skänkes nu åt Norden, / Då plogen röjer multna ben ur jorden. Snoilsky i 3SAH 8: 39 (1893); jfr 1 b. — jfr AV-, BORT-, UNDAN-, UT-RÖJA. — särsk.
α) (fullt br.) i uttr. röja ngt l. ngn ur (förr äv. utur l. av l. å) vägen (förr äv. av väg); jfr URVÄGEN-RÖJA.
α') med avs. på ngt sakligt (t. ex. hinder): skaffa ur vägen l. undanröja l. avlägsna; förr äv. dels med avs. på ngt icke önskvärt: göra slut på, dels med avs. på tro: överge, göra sig fri från. Een leffuande siäl .. rödier all hinder vthu wäghen, som them draga ifrå Nattwarden. PErici Musæus 1: 266 a (1582). (Barnhus borde upprättas, som) medh tijden (skulle) förkofra sigh och der brede wijdh å wägen rödia lättia och tiggerij. RARP 4: 627 (1651). Hans fäders troo .. / Then röger han (dvs. August II) af väg (för att bli konung i Polen). TRudeen Vitt. 168 (1702). Cronstedt .. rögde alla invändningar ur vägen. Loenbom Stenbock 2: 135 (1758). Röja hinder ur vägen. Harlock (1944). jfr (†): Inga (i budordet: Du skall inga andra gudar hava jämte mig): Thetta ordet röjer aff Wägen all tingh i Himmelen på Jordenne, i Hafwet, och all diup. Emporagrius Cat. D 6 a (1669).
β') med avs. på person: skaffa ur vägen, avlägsna; numera oftast: bringa om livet, (låta) döda l. mörda. När förförare bli vhr wägen rögde; blir the förfördas tal wisserligen förminskat. Sahlstedt Hoffart. 191 (1720). Förmodligen röjde Sieyès honom (dvs. Bernadotte) ur vägen (gm att entlediga honom från krigsministerposten) delvis av den grund, att Bernadotte .. kunde bliva riskabel för hans egna statskupplaner. HT 1929, s. 376. Ruin SjunknH 100 (1956).
γ') (†) med avs. på djur: utrota. (Råttgiftet) rödjer them .. (dvs. råttorna) braf vr vägen. Aken Reseap. 308 (1746).
β) (†) i uttr. röja ngn l. ngt sin kos, döda l. taga livet av ngn resp. undanröja ngt; röja ngn av daga, taga ngn av daga. Wälan: men märken det där hos, / At om Ehrt (dvs. brudgummens) Swärd rögdt Folk sin kos, / Så lagen nu om Eder Wän, / At hon (dvs. bruden) må skaffa Folck igen. Brenner Dikt. 1: 256 (1713). När kiärlek, list och hat med snille sig förbinder, / Så rödia de sin kos de aldrastörsta hinder. Knöppel Mannsschol. 72 (1741). Amundus måste dö — måste på något fintligt sätt röjas af daga. Atterbom FB 225 (1818).
c) (numera bl. mera tillf.; se dock slutet) med resultativt obj.: (gm upprensning l. undanskaffande av ngt o. d.) bereda l. iordningställa (ngt). Vill man (i Norrland) gå på skridsko, måste isbana rödjas. TIdr. 1882, s. 57. — särsk. (fullt br.) i uttr. röja rum (stundom äv. plats) för l. åt ngn l. ngt l. röja sig rum, (gm upprensning l. gm undanskaffande av ngt l. undanförande av (i vägen stående) personer o. d.) bereda l. lämna rum l. plats för l. åt ngn l. ngt resp. bereda l. skaffa sig rum; äv. mer l. mindre bildl.; äv. med saksubj.; förr äv. i uttr. röja rum kringom sig, åstadkomma ett öppet utrymme omkring sig (t. ex. gm nedmejning av kringstående fiender). (Isl.) Rudda .. (sv.) Klubba med hwilken man kan rödia rum kring om sig. Verelius 210 (1681). Ynglingen, som med svärdet röjer sig rum i verlden. Sparre Frisegl. 3: 20 (1832). Tillgångarne .. försvunno, rödjande rum åt förlägenheten och besinningen. Valerius 2: 261 (1840). Cygnæus 4: 294 (1868: plats). Slavar .. makade folket ur vägen, röjande rum för sina herrar. Lagergren Minn. 4: 18 (1925). jfr: Så var Hattarnes välde inom rådkammaren tillintetgjordt och platsen rödd för Mössorna att bemäktiga sig riksstyrelsen. Malmström Hist. 5: 334 (1877); jfr a β.
4) [sannol. oeg. l. bildl. anv. av 3 a (o. b); möjl. dock (delvis) bildat till RÖJARE 4] (ny anv., med stark prägel av slangspr.) intr.: uppträda ss. ”röjare” (se d. o. 4) l. gå på ”röjarskiva”. Är man inte bjuden återstår endast att röja. Stans alla mera nöjeslystna skolungdomar vet var det bjuds på skutt. SvD(A) 1952, nr 18, s. 8.
1) till 1.
a) till 1 a: röja (igenvuxen l. obruten mark o. d.); äv. i uttr. röja av ngt till ngt (jfr 2 a), gm röjning av ngt (t. ex. skogsmark) åstadkomma ngt (t. ex. slåtteräng); jfr röja upp 1. I whår .. skall han .. lathe rödhie vthaf the holmer, som liggie op i åhn till Eengh. SUFinlH 1: 268 (1602). På många håll drivs det ett intensivt skytte på .. små havrelyckor .. inne i skogen. Där terrängen är lämplig är det inte så svårt att nödtorftigt röja av en liten lapp och så havre på den. Petre KonstJakt 13 (1935).
b) (numera mindre br.) till 1 b; särsk.: hugga bort (skog o. d.); jfr röja bort 1, röja undan 1. G1R 16: 631 (1544). PrivSvStäd. 4: 377 (1605).
2) till 3.
a) (numera i sht ngt vard.) till 3 a: göra rent på l. ”rymma” l. röja upp (se röja upp 3 c) på l. i (ngt); äv. i uttr. röja av ngt till ngt (jfr 1 a), avlägsna det som upptar ett utrymme o. därigm iordningställa detta till ngt; jfr röja upp 3 a. (Sv.) Rödja af. (Fr.) Ôter de dessus. Faire place sur. Nordforss (1805). Efter (begravnings-)måltiden blef laget mera språksamt. .. Borden röddes af, piporna kommo fram och man språkade med alt större ifver. Lönnberg Skogsb. 171 (1881). Efter (bröllops-)måltiden har rummet röjts av (för dansen); men ett av småborden har lämnats- kvar i ena hörnet, där spelmännen och gubbarna sitta. Fatab. 1947, s. 89. Skrivbordet hade röjts av till toalettbord med tredelad spegel och nåldyna. Spong Sjövinkel 15 (1949). särsk. (numera bl. tillf.) till 3 a β β', med avs. på (vikinga)skepp: rensa gm besättningens nedgörande l. bortdrivande. Föll tå så mycket folk för .. (kung Rolf o. hans män) at the uti en liten stund rödde af thet skepet the wore inkomne på. Verelius Gothr. 152 (1664; isl. orig.: ruddu).
b) (numera i sht ngt vard.) till 3 b: plocka l. ta undan l. bort (skräpande föremål o. d.); förr äv. övergående i bet.: avskaffa (ngt); jfr röja bort 2, röja undan 3 a. Röj av papperen från skrivbordet! R. Drotzen och Her Mathies Soop befruchta revolter, om handhqvarnerne skole rödjas aff (för att öka rikets inkomst av kvarntullen). RP 7: 227 (1638).
c) (ngt vard.) utan obj.; särsk. i uttr. röja av på ngt, göra rent l. ”rymma” l. röja upp (se röja upp 3 c) på ngt l. plocka undan vad som ligger (o. skräpar) på ngt (i sht bord); jfr röja undan 3 a α. Hedberg DockDans. 61 (1955). —
1) till 1 b: hugga bort l. rothugga (skog l. buskar l. träd o. d.) l. bryta upp o. avlägsna (stubbar l. stenar o. d.); jfr röja av 1 b, röja undan 1. För:ne Anders haffuer bygdt, och rödt bortt skogen (på en del av en viss ödemark), och lagtt ther mykitt arbethe nedher. G1R 19: 104 (1548). Tobias .. som i somras rödjade bort morbrors .. unga silfverpopplar. Topelius Fält. 4: 407 (1864). Röja bort buskar, trästubbar. Klint (1906). SvGeogrÅb. 1957, s. 10 (med avs. på stenar).
2) (numera bl. mera tillf.) till 3 b: avlägsna l. undanröja (ngt); stundom äv. allmännare l. bildl., dels: göra slut på l. utrota (ngt), dels betecknande att ngn röjes ur vägen; jfr röja av 2 b, röja undan 3 a. Kan ske thet är ännu något i wårt hierta och samwet, som .. först bör rödias bortt och vtrensas (innan vi kunna bliva bönhörda). Swedberg SabbRo 984 (1690, 1712). Rödier och renser then (dvs. synden i barnens hjärtan) bortt. Dens. Lefv. 469 (1723, 1729). Med detta stora mord Gudinnans hämd var nögder, / Den hon mäst hatade af jorden bort var rögder. Browallius Holbg 27 (1744). Rödja .. bort (det som ligger i vägen). Cavallin (1876). särsk. (†) med avs. på bråktal: avlägsna (ur en proportion o. d. gm att multiplicera de båda leden med lämpligt tal). Palmquist Räkn. 181 (1750). —
1) till 1 b.
a) med avs. på dels träd l. buskar o. d., dels stubbar l. stenar l. (yt)jordlager o. d.: hugga bort l. undan resp. bryta l. rycka l. riva upp l. avlägsna l. skaffa ur vägen; jfr röja bort 1. RARP 4: 123 (1647; med avs. på träd). Ben .. (hade) rödjat undan några .. täta lagerbuskar och slingerväxter. AFSoldan (1852) hos Brofeldt Soldan 251. (Tjuven) röjde undan jordlagret (vilket dolde en skatt). Hillman SpNov. 152 (1896); jfr 3.
b) (†) i uttr. röja undan sig (skog), hugga bort (skog) på sina ägor (o. odla upp marken). Och motte wara fasth bättre köp på Spannemåle ther i wille rydije vndan eder all onyttug skogh. G1R 13: 144 (1540). Därs. 19: 104 (1548).
2) [sannol. utvidgad anv. av 1; jfr dock äv. röja, v.3 1 a] (mera tillf.) med avs. på ödemark o. d.: gm röjning (se d. o. 1) o. uppodling få l. tvinga att vika för odlad bygd. Den odlade trakten, där människan röjt undan ödemarken. LfF 1895, s. 242.
3) till 3.
a) till 3 b: avlägsna (ngt) l. skaffa (ngt) ur vägen; äv. allmännare l. bildl., särsk.: utplåna l. göra slut på (ngt); jfr röja av 2 b, röja bort 2. At man (vid uppsättande av predikstolar i kyrkor) rydier vndan hwadh j wäghen står, antighen altare, stolar, beläter eller annat. LPetri KO 8 b (1561, 1571). De skäl eller probabiliteter, som kunna rödja undan alla misstankar öfver desse rörelser (dvs. vissa ryska truppförflyttningar) torde vara fölgande (osv.). Höpken 2: 91 (1747). Rödja undan et förhinder. Lind (1749). Förrän Loke slipper / lös ur bojorna / och de, som röja allt undan, / till ragnarök komma. Brate Edda 89 (1913). särsk.
α) (numera i sht ngt vard.) utan obj.: plocka undan (o. bereda plats) l. ”rymma” l. röja upp (se röja upp 3 c) l. städa (ngnstädes); jfr röja av 2 c. Jag skall röja undan på bordet, så att du kan hålla till med ditt skrivarbete där. När Leonore Witt kom in till sig, röjde hon undan i fönsterkarmen, slog upp fönstret, lade sig påarmbågarna och stirrade ut åt sjön. NordRevy 1895, s. 19. Böcker i soffan, böcker och papper på stolarna. Ivar hade röjt undan så pass att fadern fått sittplats. Stiernstedt Bank. 125 (1947).
β) (numera bl. mera tillf.) med avs. på person: undanröja; mörda; jfr röja, v.3 3 b α β', röja bort 2. Magnus .. trodde sig vara mer berättigad til Svenska Kronan, än Konung Sverker och giorde derföre all sin flit, at rödja honom undan. Dalin Hist. 2: 98 (1750). NordT 1896, s. 48.
b) (numera bl. tillf.) till 3 c: gm upprensning åstadkomma l. iordningställa (ngt, t. ex. en öppen plats). Notre Dame, kring hvilken man röjt undan den traktens enda friare plats. Topelius 24: 130 (1857). —
1) till 1: röja (ngt); (röja o.) odla upp (ngt); äv. utan obj.; äv. i uttr. röja upp (ngt) till ngt, gm röjning l. (röjning o.) uppodling (av ngt) åstadkomma ngt; jfr röja av 1 a. (Fogden) skall .. lathe riidie op ängher och mulbethe allestädz om krinngh gården. G1R 26: 23 (1556). Den, som wil rödia op til muhlbete etc., må det få, allenast att skogen eij förderfvas. FörarbSvLag 1: 363 (1691). 2RARP 17: 264 (1747: rödja up torp). (Sv.) Rödja opp en väg .. (fr.) Élargir un chemin. Nordforss (1805). (Sv.) Röja upp land (eng.) clear land. Harlock (1944).
2) till 2: bryta l. bana (väg o. d.); äv. bildl. Nordforss (1805). Vilka olika idévärldar öppnade sig icke i alla dessa diktares sång, och huru hade icke var och en av dem .. röjt upp nya vägar för diktens uttryckssätt. Söderhjelm Levertin 2: 47 (1917).
3) till 3.
a) (numera bl. tillf.) till 3 a, med avs. på bord o. d.: röja av (se röja av 2 a). J medlertijdh går iag och mina giäster till sängz, och när wij upwachknade och bordom wille rödia up, till Erewyrdige Herr Probstens ankomst (osv.). VDAkt. 1694, nr 714.
b) (numera bl. mera tillf.) i utvidgad anv., med avs. på ngts ostädade o. smutsiga tillstånd l. dyl.: (ta itu med o.) gm städning o. rengöring avhjälpa (ngt); förr äv. med avs. på oordnad mängd av ngt: ordna upp l. åstadkomma ordning bland (ngt). Då jag röjde upp mina böcker fann jag bland dem en hel hop tillhörande dig. Bremer Brev 4: 177 (1861). (Jag) stökade .. i den dammiga övergivenhet, som skulle låtsas vara mitt hem. Å, den instängda luften ..! Och alla de döda flugorna. .. Jag .. (försökte) röja upp eländet. Siwertz Tråd. 107 (1957).
c) (numera i sht ngt vard.) utan obj.: rensa l. ”rymma” upp l. göra rent l. städa (ngnstädes); äv. i uttr. som beteckna att ngn undanskaffar det kasserbara av ngt o. d.; äv. med saksubj. Röja upp i rummet, på bordet, kring spisen, bland bråtet (ngt vard.). Men Josefina röjde upp och städade som vanligt, vattnade de små afläggarne under glaset, gned fläckarne af gipsbilden .. och upplockade de lösa papperslapparne på golfvet. Carlén Rosen 516 (1842). Man (har) .. röjt upp och städat på ruinfälten (i Rom). Rosenius Himmelstr. 240 (1903). Världskriget röjde upp ordentligt bland de gamla fartygen, men .. ännu .. (finns det) en hel mängd av förra århundradets örlogsfartyg kvar i tjänst. SvFl. 1940, s. 194; jfr slutet. jfr: Isbrytaren Göta Lejon har i dag .. röjt upp i hamnen. GHT 1947, nr 49, s. 13. särsk. i oeg. l. bildl. anv.; särsk. i uttr. som ange att ngn befriar ngt från l. (på allvar) tar itu med att avhjälpa l. göra slut på (komplex av) missförhållande(n) o. d.; rensa upp (inom l. bland ngt l. dyl.); stundom äv. i uttr. röja upp med ngt inom ngt, ta itu med ngt för att rensa upp inom ngt. (Ivar Blå till prinsessan Judit:) Res till Kungslena gård .. på Bjälbo skall rasas ut, röjas opp, och den skyldige straffas. Strindberg Bjälb. 101 (1909). Förf. har varit i tillfälle att i rik mån röja upp inom den väldiga legendbildning, som under tidernas lopp vuxit upp kring (tsar) Peters namn. HT 1926, s. 80. Låt oss nu ta i betraktande, vad herr Dupré hade att röja upp med inom det goldmanska skyltningsväsendet. Siwertz Varuh. 122 (1926). (H. Schücks) är förtjänsten att med historisk kritik ha röjt upp kring litteraturens gestalter, så att de stå fritt i perspektivet. Nyberg i 3SAH LIX. 1: 35 (1948). —
RÖJA UR10 4. (numera bl. mera tillf.) särsk. till 3 (a); särsk. med avs. på utrymme: tömma l. utrymma. Nordforss (1805). Röja ur ett rum. Harlock (1944). jfr urröja. —
1) (numera bl. mera tillf.) till 1 c; med avs. på öppen plats o. d.: gm borthuggning av träd o. buskar åstadkomma, hugga upp. Till festen hade röjts ut ett lämpligt område i närheten av vårdkasen för varpkastning. GotlArk. 1930, s. 66.
2) till 3 b: rensa ut l. gm städning avlägsna (ngt) o. d.; förr äv. (med avs. på skadedjur l., allmännare, ngt ont l. skadligt): utrota (ngt). Barnens hiertan äro såsom åker. Rödier vt ifrå them alt hvad skadeligit är, at thet icke förqväfver .. then goda säden. Swedberg Lefv. 469 (1723, 1729). (En katt) rödjer .. braf vt thessa Skade-Djur (dvs. sorkarna). Aken Reseap. 313 (1746). (Stenåldersfolket) skulle .. röja ut det gamla, torra fjolårsriset och mossan på lägren och lägga dit ny. Fridegård Fäd. 82 (1947). —
B: RÖJ-DAGSVÄRKE~020. (röje- 1756) (numera bl. mera tillf.) dagsvärke bestående i röjningsarbete. 30 rödje dagsvärcken i hagarne. VDAkt. 1756, Syneprot. F III 7. —
(3) -DYKARE. (i fackspr., i sht sjömil.) inom marinen utbildad lätt dykare l. grodman (dvs. dykare utrustad med lätt dykardräkt, syrgasapparat o. simfenor) med huvudsaklig uppgift att undanröja minor o. andra hinder i egna farvatten; äv. om l. med inbegrepp av grodman inom polisen, vissa räddningskårer o. d. som utför röjningsarbeten o. d. UNT 1951, nr 183, s. 4. SvYrkeslex. nr 515, s. 1 (1954; med inbegrepp av grodmän inom polisen, räddningskårer o. d.). —
-KNIV. (röd- 1815—1838. röj- 1928 osv. röje- 1763—1893) (i sht i fackspr.) (knivliknande) värktyg för bortröjning av buskar l. kvistar o. d.; i sht om värktyg med kraftigt, i spetsen böjt stålblad anbragt på ett jämförelsevis kort träskaft; jfr röjnings-kniv. BoupptVäxjö 1763. Varulex. Byggn. 2: 72 (1955). —
-SAX. (i sht i fackspr.) kraftig sax för avklippning av buskar, grenar o. d., busksax; jfr röjnings-sax. Skogvakt. 1891, s. 170. —
(3) -SVEP. sjömil. minsvep (se d. o. 1) använt för att undanröja (o. oskadliggöra), stundom äv. för att konstatera förekomsten av minor. KrigVAH 1921, s. 17. En .. typ av röjsvep består av ett nät med sprängladdning i mitten. STSD 31/3 1940, Söndagsbil. s. 8. —
-YXA, r. l. f. (röje- 1756—1797) (numera bl. mera tillf.) röjningsyxa. VetAH 1756, s. 212. Uti Norrland vättia Bönderne sina rödieyxor med .. (bäverns) tänder, och förmena at den afrögde skogen då å nyo ej kan upväxa. Fischerström 4: 158 (1792).
C (†): RÖJE-DAGSVÄRKE, -KNIV, -YXA, se B.
RÖJARE, m.||(ig.).
1) (numera ofta med vitter l. ålderdomlig prägel) till 1: person som utför röjningsarbete (se d. o. 1); ofta övergående i bet.: person som bryter mark, nyodlare. Våre fougter (skola) .. förschaffe någre dijkere och rödijere, som sådane åker och enger .. dijke och rödije schole. G1R 29: 153 (1559). Långt upp i norden, där rödjarns kost / stod ständigt hotad af tidig frost. Söderberg Rytm. 9 (1907). För den äldre stenålderns herdar och röjare, som sökt sig fram över de stora stäpperna och i skogsmarkernas ytterområden, erbjöd .. (Grekland) ingen särskild lockelse. Gren Grekl. 11 (1957). jfr: Hvem räknar alla de tjufvar, mandråpare och gäldbrutne, som deportationen ryckte upp till markrödjare i urskogarna? Hjärne BlSpörsm. 298 (1902). jfr skogssten-röjare.
2) (utom i ssgn väg-röjare numera bl. mera tillf., i sht med vitter prägel) till 2; om person som bryter l. banar väg; särsk. oeg. l. bildl.: pionjär, banbrytare; äv. om banbrytande forskningsvärk o. d.; utom ss. efterled i ssgr svårt att skilja från 3. Stor kallar jag en författare som bryter nya banor. .. En sådan rödjare är Stjernhöök i den Svenska laghistorien. Geijer I. 8: 193 (1838). Samvetsgrann forskning och ett objektivt framställningssätt giva .. (ett visst historiskt) arbete karaktär av röjare och vägbrytare genom den snårskog av fördomar och okunnighet som (osv.). HT 1932, s. 238. jfr stig-, väg-röjare.
3) till 3.
a) (mera tillf.) person som rensar upp o. d.; särsk. (i vitter stil) oeg. l. bildl.: sanerare l. reformator o. d.; jfr 2. Du (dvs. Strindberg) himlens rödjare, du storm / vi tacka dig i dag för allt / att du ej blott en lappreform / nej, bums revolution befallt. Ossiannilsson Tidsdikt. 84 (1912, 1916).
b) om föremål l. anordning som används till att rensa upp o. d. (jfr röja, sbst.3 2); särsk. (järnv.) i ssgn ban-röjare, om en framtill på lok anbringad anordning avsedd att hålla banan fri, särsk. (o. numera bl.) om plogformigt järngaller som (under sommarhalvåret) är anbragt på vissa lok (jfr röja, sbst.3 2) (Orre o. Snäll HbLok. 243 (1902; om gardjärn), ElektrolokM 6 (1947; om plogformigt järngaller)).
4) [jfr 3 a o. röja, v.3 4] (ny anv., med stark prägel av slangspr.) om våldgästande l. vandaliserande (vanl. ung) person; oftast i pl., om (objudna o.) vandaliserande l. plundrande unga gäster på andra ungdomars bjudningar (i föräldrarnas frånvaro) l. om ungdomar som bryta sig in i lägenhet o. d. där de plundra o. vandalisera; stundom äv. om person som stjäl i affärer (jfr röjar-rond). SvD(A) 1952, nr 18, s. 8. Lägenhet förstörd av röjare (som brutit sig in). DN(A) 1958, nr 165, s. 1.
Ssgr (i allm. till röjare 4 o. i dessa ssgr med stark prägel av slangspr.): röjar-gäng, n. gäng av ”röjare”. SvD(A) 1952, nr 18, s. 8.
-rond. särsk. om (under samma dag företagen) serie av stölder i affärer. (De åtalade fruarna) hade en lördag för ett och ett halvt år sedan gjort en ”röjarrond” i flera butiker och stulit allt från fläsk till skokräm. GbgP 1955, nr 220, s. 10.
-skiva, r. l. f. bjudning l. tillställning (i en pojkes l. flickas hem, vanl. i föräldrarnas frånvaro) som hemsökes av l. där de unga gästerna uppträda ss. ”röjare” (stundom äv. allmännare, om fest där det ”går vilt till”); äv. om ungdomars plundring av mat- o. spritförråd o. vandalisering i lägenhet o. d. där de brutit sig in. AP 1953, nr 274, s. 12. Brommafamilj (som rest bort från sin lägenhet) blev hemlös efter våldsam röjarskiva. DN(A) 1958, nr 165, s. 30. SDS 1961, nr 85, s. 14 (allmännare).
-yxa, r. l. f. (numera bl. mera tillf.) till röjare 1: röjningsyxa. Johansson RödaHuv. 1: 49 (1917). —
RÖJE, n. [sv. dial. röje] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) till 1: röjning (se d. o. 2); särsk.: område under uppodling (med nedhuggna träd o. buskar liggande på marken). En dag, medan solskenet stekte, / rödjet med grenar och ris stacks i brand. Engdahl Stormsv. 23 (1935). jfr Möller (1790, 1807: Rödje; utan angiven bet.). —
RÖJELIG, adj. (†) till 1 a; om skogsmark o. d.: som kan röjas (o. odlas upp) till åker, odlingsbar. Lind (1749; under ackerbar). —
RÖJERSKA, f. (mera tillf.)
2) till 3: kvinnlig röjare (se d. o. 3 a); särsk.: kvinna med uppgift att rensa upp l. hålla rent i parker o. d. De (arbetssökande kvinnorna) fick undan för undan anställning som röjerskor ute vid Haga och på Djurgården. Martinson BakSvenskv. 25 (1944). —
RÖJIG, förr äv. (i bet. 1) RÖDIG, adj. (röd- c. 1730. röj- 1956 osv.) [jfr (ä.) d. ryddig, röd(d)ig, utrymd o. d., särsk. i uttr. gøre ryddig, utrymma o. d.]
1) (†) till 3: utrymd; i uttr. göra rödig, utrymma (rum). Petersson HbgLärovH 100 (i handl. fr. 1729).
2) (ny anv., slangfärgat, mera tillf.) till 4; om person: som uppträder ss. ”röjare” (se d. o. 4) o. d. ”Röjiga” ungdomar. VeckoJ 1956, nr 15, s. 17.
SAOB
Spoiler title
Spoiler content