SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1963  
SACKARAT sak1ara4t, n.; best. -et; pl. = (WoJ (1891) osv.) l. -er (Keyser osv.).
Ordformer
(äv. sacch-)
Etymologi
[jfr t. saccharat, eng. o. fr. saccharate; bildat till lat. saccharon, nylat. saccharum, gr. σάκχαρ(ι), σάκχαρον, socker (se SOCKER), med det i namn på salter vanliga suffixet -at]
kem. o. tekn. saltartad förening av socker med ett basiskt ämne. Keyser OrgKemiSam. 1: 75 (1866). Med metallsalter bildar rörsocker dels komplexa föreningar, dels saltartade föreningar. Dessa senare kallas sackarat, och bland dem märkas kalcium-, barium- och strontiumsalterna. Bolin OrgKem. 148 (1925). Wernstedt (1943).
Ssgr: SACKARAT-FABRIK. (förr) fabrik för ursockring av melass enligt sackaratmetoden. BtRiksdP 1905, I. 1: nr 76, s. 22.
-METOD(EN). (förr) metod för ursockring av melass som grundade sig på sockrets utfällande ur melassen ss. sackarat (som gm tvättning kunde befrias från icke sockerartade ämnen). SFS 1913, s. 775.
Spoiler title
Spoiler content