[sv. dial. sagga, skära l. såga långsamt, tälja med slö kniv; sannol. etymologiskt identiskt med sv. dial. sagga, gå l. göra ngt långsamt o. söligt, nor. dial. sagga, gå tungt o. långsamt, d. dial. sagge, vara långsam, shetl. sagg, driva långsamt, samt med sv. dial. sagga, småregna, nyisl. sagga, bli fuktig, o. besläktat med kyrkslav. sokŭ, saft, lit. sakaī, pl., kåda, harts; bet. ’göra ngt långsamt' i så fall utvecklad ur en ä. bet. ’gå tungt o. mödosamt i slask l. dy o. dyl.' (jfr med avs. på bet.-utvecklingen SUBBA, SÖLA); delvis möjl. dock intensivbildning till (stammen i) SÅGA (jfr Hellquist NordVerbMediagem. 30(1908)). — Jfr SAGGA, v.2]
(†) plöja l. rista (långsamt). (T.) Zackern (pflügen) (sv.) plöga, sagga i mullen. Lind(1738, 1749; under zackern).
SAOB
