SAGGA sag3a2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[av eng. sag, av meng. saggen, möjl. besläktat med (l. lånat från) mlt. sacken, holl. zakken (se SACKA, v.1)]
1) sjöt. om fartyg(sskrov): tryckas nedåt midskepps (på grund av att för o. akter samtidigt ligga på vågtoppar). Nilsson Skeppsb. 90 (1932: saggning).
2) (mera tillf.) hänga l. sjunka ned. Nu saggade hennes skuldror på ett sätt som han kände igen, profilen verkade för tung för den slanka halsen. Edqvist AngelTer. 80 (1953).
Särsk. förb.: SAGGA NED10 4 l. NER 4. (mera tillf.) till 2: sagga. (Kojen) saggade ner som en hängmatta i mitten. Jonsson Konvoj 68 (1947).
SAOB
