publicerad: 1963
SALAMANDER sal1aman4der, i bet. 1 m. l. r., i bet. 2 m.||ig., i bet. 3—4 r. l. m.; best. -n (Linné MusReg. 46 (1754) osv.) ((†) -dren Linné MusReg. XXII (1754)); pl. -drar (Stiernstolpe Pope BortröfvHårlock. Dedik. 2 (1819) osv.) ((†) -drer, möjl. äv. att hänföra till sg. salamandra, Kling Spect. Ccc 1 a (1735), Sundevall Zool. 80 (1835); = (Uggla Herald. 74 (1746))); förr äv. (i bet. 1) SALAMANDRA, f. l. r. (Kiöping Resa 131 (1667), Möller (1807)) l. n. (LLaurentii Nyåhrspr. I 2 a (1618)); pl. möjl. -drer (se ovan).
Ordformer
(salamander 1734 osv. salamandra 1611—1807)
Etymologi
[fsv. salamander; jfr t. o. eng. salamander, fr. salamandre; av lat. salamandra, av gr. σαλαμάνδρα, av ovisst urspr.]
1) zool. individ l. art av stjärtgroddjurssläktet Salamandra Laur. av familjen Salamandridæ (särsk. om arten Salamandra maculosa Laur. som förr troddes kunna leva i eld, eldsalamander); äv. i utvidgad anv., om individ l. art av familjen Salamandridæ l. av ordningen Urodela, stjärtgroddjur (särsk. i uttr. rynkig(a) salamander(n), se RYNKIG 1 a α); i pl. äv. om släktet Salamandra Laur. resp. familjen Salamandridæ l. ordningen Urodela l. i uttr. som beteckna andra familjer av denna ordning än Salamandridæ; förr äv. om vissa ödlor, särsk. dels i uttr. runda salamandern, om ödlan Phrynosoma cornutum Harl., paddleguan, dels om ödla av familjen Gekkonidæ, gecko (särsk. i uttr. rätta salamandern); jfr MOLK, sbst.2 Salamandra är itt ohyron (dvs. vidunderligt djur), som kräker på fyre fötter, såsom Ödhelan. Forsius Phys. 270 (1611). Itt Salamandra, Om hwilket diwr, the Naturkundighe giffua een sådana berettelse, at thet leffuer vthi eelden, lijka som fisken i watnet, och förtäres intet. LLaurentii Nyåhrspr. I 2 a (1618). Tapayaxin eller runda Salamandern. Linné MusReg. 44 (1754). Rätta Salamandern, eller största Gecko. Därs. 46. Sundevall Zool. 80 (1835; i pl., om släktet). Salamandern .. når en längd af 5—6 tum och är till färgen svart med oregelbundna, praktfullt guldgula fläckar. 1Brehm III. 1: 163 (1876; om eldsalamander). FoFl. 1907, s. 185 (i pl., om ordningen). Ordn(ingen Urodela) .. indelas i följande fam.: salamandrar (Salamandridae), ögonlockslösa salamandrar el. fiskgroddjur (Amphiumidae), olmar (Proteidae) och tandlösa gälsalamandrar (Sirenidae ..). 2SvUppslB 27: 572 (1953). — jfr ARM-, ELD-, JÄTTE-, LAND-, VATTEN-SALAMANDER m. fl.
2) (i vitter stil l. kulturhist.) elementarande som har sitt hemvist i elden, eldande; äv. bildl., om person som i något avseende liknar en sådan elementarande (förr särsk. om erotiskt kall kvinna). Det fins ett slags Fruentimber til, som kan skiljas från andra, och kallas Salamandrer. Bara Kyskhets Hieltinnor, som trampa uti eld och gå ibland liusande lågor, och bli oskadde. Kling Spect. Ccc 1 a (1735). Åt Salamandrernas här / Jag (dvs. elden) en flammande ljusverld skall bygga. Stagnelius (SVS) 2: 180 (c. 1820). Turkarna ropade .., att antingen var .. Karl (XII) en salamander .. eller också ville han nu (i Bender) bränna sig inne med sina män. Heidenstam Svensk. 2: 209 (1910). Under grekisk påverkan skiljer Paracelsus mellan 4 klasser av elementarandar: eldens (salamandrar), vattnets (undiner), luftens (sylfer) och jordens (gnomer). 2SvUppslB 8: 457 (1948).
3) kok. ugn för grillning (halstring l. griljering) av maträtter; förr äv. om skaftad järnskiva som glödgades o. med vilken vissa maträtter gratinerades l. upphettades så att panering l. glasyr fick färg. Hagdahl Kok. 400 (1879; om skaftad järnskiva). Fisk, som skall grillas eller halstras i panna, halster eller salamander. StKokb. 278 (1940). SDS 1961, nr 42, s. 1.
4) [efter t. (einen) salamander reiben; före drickandet mumlades urspr. ordet ”salamander”, möjl. eg. ss. parodi på en besvärjelse där ordet använts i bet. 2] (i sht om tyska förh.) i uttr. riva (en) salamander l. salamandrar (med muggarna o. d.), gnida (öl)glasen o. d. (i tre repriser) mot bordet o. dricka en skål resp. skålar i botten (för ngn); jfr RIVA, v.2 IV 1 d. I Heidelberg blev han bror och rev otaliga salamandrar med hela skaror av Burschen. AVLöfgren (1864) i SnoilskyVänn. 1: 66. Herresäten med murar och torn från Vasakungarna .. och väggfasta ekbord, ärriga efter alla de salamandrar, som rivits på dem av trettioåriga krigets .. fältöverstar. Lindqvist Herr. 160 (1917). Bergman VVandr. 129 (1961).
(1) -DJUR. zool. salamander; särsk. i pl., dels om familjen Salamandridæ, dels (o. numera företrädesvis) om ordningen Urodela (stjärtgroddjur). Thorell Zool. 2: 243 (1861; i pl., om familjen). 2SvUppslB 27: 571 (1953; i pl., om ordningen). —
(1, 2) -LIV. särsk. (i vitter stil) till 2. Och själarne i flammors bad hon (dvs. smärtan) renar / Till eterns lätta salamanderlif. Stagnelius (SVS) 2: 212 (c. 1820). —
(2) -PALATS. (i vitter stil, numera bl. tillf.) bildl., om eldandes palats. Den .. i flammor på alla kanter blossande byggnaden .. liknade i qvälldunklet .. ett konungsligt salamander-palats. Atterbom Minn. 66 (i senare bearbetat brev fr. 1817). —
(2) -SJÄL. (i vitter stil, numera föga br.) bildl., om (person med) eterisk själ. En sådan salamandersjäl (som A. Törneros), och en .. så fint bildad .. natur måste begripligtvis .. oändligen lida (av att läsa ynglingars omogna alster). BL 18: 27 (1850). —
(1, 2) -SKORV. (i vissa trakter) mystiskt väsen i skepnad av en skalbagge, som enligt folktron alstras i hettan i tjärdal l. hytta. Westerlund NybyggLappl. 259 (1937). —
Avledn.: SALAMANDRISK, adj. (numera bl. tillf.) till 1, 2: som är l. liknar en salamander. De i fru Staëls Corinne så prisade Ljus-insekterna synas .. ock här i Rom och dess nejder; — alldeles salamandriska. Atterbom Minn. 487 (1818).
Spoiler title
Spoiler content