SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1964  
SAM- ssgr (forts.):
(4 b) SAM-BALTISK. (i fackspr.) som utgör l. tillhör l. har avseende på den tid då letter, litauer o. preussare (se d. o. 1 a) hade ett gemensamt språk o. en gemensam kultur l. som utgör l. tillhör l. har avseende på detta språk l. denna kultur. 2NF 25: 1425 (1917; om språk).
(2) -BAND. [fsv. samband] band (i oeg. l. bildl. anv.) varmed en (l. flera) person(er) l. företeelse(r) är(o) förenad(e) med en annan (l. flera andra) person(er) l. företeelse(r), föreningsband, förbindelselänk; äv. i utvidgad anv., om förhållandet att två l. flera personer l. företeelser äro förenade med varandra l. ha med varandra att göra l. stå i ett l. annat förhållande till varandra; förbindelse; sammanhang; relation; förr äv. i uttr. förutan ngns samband, om icke ngn utgör ett föreningsband l. verkar sammanhållande; jfr samman-band. Denna fråga står i l. har (nära) samband med en annan. Dessa förhållanden sättas l. ställas ofta i samband (med varandra). Förvthan Hennes (dvs. Pallas') samband är wår (dvs. soldaternas) hoop / En lös onyttig Skara. Stiernhielm Fred. 2 (1649, 1668). Tessin hade vid denna tid temligen hunnit att göra sig obeqväm för begge de hof, mellan hvilka han skulle utgöra sambandet. Malmström Hist. 2: 252 (1863). jfr kausal-, orsaks-samband. särsk.
a) (†) övergående till en beteckning för ord som tjänar till att foga samman andra ord (till en sats o. d.): kopula (se d. o. 2); jfr sambands-ord o. band, sbst.1 27 a, b. AGSilverstolpe Språkl. 17 (1814). Samband kallas det Tidsord, som utgör Föreningslänken mellan Grundläggning och Omdöme. Lyth SvSpr. 57 (1848). När tillsatsorden uttrycka ett varande eller en beskaffenhet, så är det ena ordet liksom ett samband (copula) mellan de öfriga tillsatsorden och hufvudordet. Händelseorden .. vara och blifva användas till sådana samband. Strömborg SvSprSkol. 71 (1857).
b) mil. om förhållandet att militära enheter ha för stridshandlingar o. d. erforderlig kontakt med varandra l. om förhållandet att militära chefer (gm personligt sammanträffande l. med tillhjälp av därför avdelad personal l. av kommunikationsmedel) ha för stridsledning o. d. erforderlig kontakt med varandra l. att militär chef har erforderlig kontakt med civil myndighet o. d. K. M. föreslog .. (den engelske generalen) en landstigning i Finska viken, .. emellan Pyttis och Viborg, för at söka samband med den i Savolax stående Svenska Corpsen. KrigVAH 1818—21, s. 122 (1809). Genom att chefer personligen sammanträffa erhålles det bästa sambandet. HbHemvärn. 1: 10 (1950). jfr ögon-samband.
c) (†) i uttr. sluta ett samband med ngn, träda i förbindelse med ngn. Vid sin utrikes resa .. slöt .. (A. Murray) ett närmare samband med sin tids stora naturhistorici. Gadelius ÅmVetA 1819, s. 5.
d) (†) övergående till att beteckna den enhet som uppkommer gm förenandet av olika företeelser: förening, förbund; äv. i uttr. förena ngt i ett samband, samla ngt på ett ställe, sammanföra ngt; jfr e α. Liljestråle Kempis 205 (1798). De uplysningar som meddelas om Sveriges märkvärdigaste tidehvarf, samlade med nogaste omsorg, och hvilka på intet annat ställe finnas förenade i et samband. Gyllenborg Bält XIII (1800). Det hos .. (E. A. Schröder) innerliga sambandet af filosofiskt och estetiskt sinne. Atterbom Minnest. 2: 241 (1849).
e) till 2 c.
α) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) avtal l. förbund l. sammansvärjning mellan två l. flera parter; äv. konkret, om en gm förbund l. sammansvärjning förenad grupp av personer (jfr d). Thet förord och samband til enighet som emellan bröderne Einar och Bruse hade blifwit upprättat, war skedt uti månge mäns närwarelse. Peringskiöld Hkr. 1: 541 (1697; isl. orig.: felag). PH 15: 246 (1792; om sammansvärjning). (De främmande köpmännen) kunde (under medeltiden) rota sig tillhopa i slutna samband, farliga för det land som utövade gästvänskap. HT 1929, s. 3.
β) (†) om förhållandet att två l. flera parter hålla ihop, sammanhållning. (Anckarsvärd) lemnade Stockholm, missnöjd med obeslutsamheten och bristen på samband hos ämbetsmännen. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 160 (1809). Nordström Samh. 2: 152 (1840).
Ssgr: sambands-avdelning. mil. till -band b: avdelning som har till uppgift att anordna l. skydda l. upprätthålla samband. FältreglArm. 1937, s. 98.
-flygning. mil. till -band b: flygning i syfte att hålla samband mellan militära enheter på marken. FältreglArm. 1937, s. 99.
-karl.
1) mil. till -band b: karl som har till uppgift att tillse att samband upprätthålles mellan två förband som befinna sig nära varandra; jfr förbindelse-karl. InfRegl. 1939, 2: 108.
2) i allmännare l. bildl. anv. av 1, om person som gagnar en grupp av personer l. ett land o. d. gm att hålla kontakt med ngn l. ngra l. ngt (o. informera gruppen osv. om sina därigm vunna erfarenheter), kontaktman. Gehlin Gränstr. 219 (1953).
-kedja, r. l. f. mil. till -band b: kedja av soldater som ha till uppgift att hålla samband mellan två förband. InfRegl. 1939, 2: 108.
-kraft. (†) till -band e β: förmåga till sammanhållning. Bolin Statsl. 1: 341 (1870).
-kurva, r. l. f. (i fackspr.) kurva (se kurva, sbst. 1 a) som åskådliggör sambandet mellan två företeelser. Ymer 1925, s. 373.
-linje. (i fackspr.) linje som förenar två punkter; nästan bl. i oeg. l. bildl. anv., om ngt som förenar två företeelser. Rig 1947, s. 170 (oeg.).
-lös. som saknar samband. Böök Stagnelius 486 (1919).
-man, m. särsk. mil. till -band b: person som har till uppgift att handha sambandet mellan civil o. militär myndighet. SFS 1947, s. 2346.
-officer. mil. till -band b: officer som har till uppgift att handha l. leda sambandstjänsten (vid stab l. inom förband l. på fartyg o. d.); jfr förbindelse-officer. FältreglArm. 1937, s. 98.
-patrull.
-personal, r. l. m. l. f. mil. till -band b. FältreglArm. 1937, s. 98.
-plats. mil. till -band b: plats för förmedling av order o. rapporter o. d. FältreglArm. 1937, s. 97.
-tjänst. mil. till -band b: tjänstgöring som har till uppgift att anordna l. skydda l. upprätthålla samband. 2BonnierKL (1945).
Spoiler title
Spoiler content