SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1964  
SAM- ssgr (forts.):
SAM-KEJSARE. jfr -konung. 2VittAH 2: 127 (1787, 1791).
-KLANG.
1) till 3: förening av ljud som frambringas samtidigt av skilda ljudkällor (äv. skilda personer); särsk. (o. numera bl., mus.) om förening av toner som klinga samtidigt, klang (se klang, sbst. I 2); jfr 2, -ljud 2 o. samman-klang. Hör qvinnornas rop! Hör de sårades jemmer! / Ett rysligt samklang tillhopa det stämmer / med bullret (av murbräckan). Ling As. 446 (1833). ”Sofia! Sofia!” brast det på en gång ut med förskräcklig samklang från alla de flyende. Almqvist Herm. 162 (1833). Icke förståeliga samklanger (som icke kunna upplösas till harmoniskt förståelig samklang och därför äro oanvändbara inom den tonala harmoniken). 2SvUppslB 1: 124 (1947).
2) till (3 o.) 7 (motsv. -klinga 1), om förhållandet att två l. flera ljud l. ljudföljder harmoniera l. överensstämma med varandra, harmoni; äv. konkretare, om välljudande förening av ljud; särsk. (mus.) dels om förhållandet att två l. flera toner stämma överens o. ge en välljudande förening, dels konkretare, om sådan förening, konsonans; jfr -ljud 3 o. samman-klang. En musik, lik stjernornas samklang. PoetK 1812, s. 17. Två tagelbespända fioler / Strökos af kunnige män och ljödo med gigor i samklang. Runeberg (SVS) 3: 95 (1832). Med rim förstår jag .. samklang mellan likställda språkljud i olika ord eller orddelar. ÅWMunthe i OoB 1894, s. 103. Samklangarna delas i tre grupper: absoluta (oktaver), fullkomliga (kvint och kvart), medelgoda (stor sext och ters). Norlind SvFolkl. 53 (1911).
3) i mer l. mindre bildl. anv. av 2 (motsv. -klinga 2), om ngt vars delar bilda en harmonisk enhet l. om förhållandet att två l. flera företeelser harmoniera l. överensstämma med varandra; harmoni (se d. o. 3); överensstämmelse; särsk. med bestämning inledd av prep. med (förr äv. till) betecknande ngt varmed ngt annat harmonierar l. överensstämmer; jfr -ljud 4. Vara l. stå i samklang med tidens idéer. Minnen vakna här, upplösas och försmälta i en enda sammklang. Phosph. 1810, s. 51. Grekiska filosoferna ville bringa sina vishetsläror i samklang med de christna. Strinnholm Hist. 3: 117 (1848). Frågan om öfversättningens och grundtextens samklang till tankens innehåll och form. VRydberg i SvTidskr. 1873, s. 357. särsk.
a) i fråga om färger. Atterbom Minn. 233 (1817). Den linjen faller vackert, de färgerna ge samklang. Hallström El. 272 (1906).
b) (†) i uttr. finna samklang hos ngn, finna anklang l. genklang hos ngn. Rundgren Minn. 1: 111 (1853, 1870).
4) (†) till 5 (motsv. -klinga 3), om klang av dryckesglas som stötas mot varandra. Det var en samklang! .. Glasen sjelfva kände / Att frågan var om jordens högsta goda! Atterbom 2: 227 (1827); jfr 3.
-KLINGA, v.
1) till (3 o.) 7, om ljud l. ljudkälla o. d.: klinga l. ljuda (samtidigt med ngt) på ett harmoniskt sätt; harmoniera l. bilda samklang (se d. o. 2) (med ngt); om ljud(förbindelse) äv.: rimma (med ngt); i p. pr. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.: harmonisk (se d. o. 1 a) l. harmonierande l. rimmande; jfr -ljuda 2 o. samman-klinga. Atterbom SDikt. 1: 198 (1809, 1837). Samklingandet af toner och intervaller. Ljunggren Est. 2: 35 (1860); jfr 2. Samklingande konsonanser. Oscar II IV. 1: 63 (1864, 1890). Vokalrimmet eller assonansen, där blott de betonade vokalerna samklinga. OoB 1894, s. 105. Samklingande strängar. Östergren (1937).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk.: stå i samklang (se d. o. 3) l. harmoniera (se d. o. 2) l. överensstämma l. passa ihop (med ngt); om färger äv.: stå bra mot varandra; i p. pr. äv. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr -ljuda 2 o. samman-klinga. SvLittFT 1835, sp. 811. VRydberg i AB(A) 1889, nr 260, s. 2 (p. pr.). Är det endast färgerna i landskapet, som samklinga så hänförande? Bergh Konst 154 (1899, 1908). Det revolutionära i tidens lynne samklingade med .. (C. J. L. Almqvists) gamla sturm- und drangtendenser. (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 1: 357 (1915).
3) (†) till 5, om dryckesglas: klinga mot varandra; anträffat bl. i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet.; jfr -klang 4 o. samman-klinga. Alla med samklingande glas. Hurra, för patrioten Krall! Atterbom 2: 286 (1827).
(4 a) -KLOSTER. kloster avsett för både män o. kvinnor. Strindberg Folkung. 61 (1899).
(2) -KNAPPIG, adj. [senare ssgsleden till knapp, sbst.] (numera knappast br.) om ståndare: vars knapp är förenad med andra ståndares knappar; i sht i pl. Areschoug LbBot. 277 (1863). Cannelin (1939).
(2) -KNYTA, v. (numera bl. tillf.) knyta samman (ngt). Lucidor (SVS) 264 (1672; i bild; i vers).
Spoiler title
Spoiler content