publicerad: 1964
SAM- ssgr (forts.):
(2 a) SAM-SIKT.
1) (i sht i fackspr.) om grovsiktat rågmjöl (l. råg- o. vetemjöl) malet utan föregående (fullständig) skalning. BoupptVäxjö 1865. Om rågkornen genom s. k. toppning endast befrias från en del av fröskalet, erhålles produkten samsikt. HandHantv. Hand. 7: 20 (1939). Fr. o. m. den ransoneringsperiod för mjöl, gryn och bröd, som börjar den 16 nov., kommer att i handeln saluföras ett siktat rågmjöl, som i viss utsträckning innehåller även veteprodukter. Det nya mjölet, som kallas samsikt, kommer att säljas mot såväl V- som R-kuponger. UNT 1942, nr 262, s. 3.
2) (i fackspr.) (grövre) sikt(redskap) använd (använt) för att erhålla samsikt (i bet. 1). Kvarnvärket med grynkross ock samsikt. Landsm. XI. 9: 8 (1896).
Ssgr (till -sikt 1, i sht i fackspr.): samsikts-bröd. bröd bakat av samsikt. DN(A) 1943, nr 299, s. 10.
(2 a) -SIKTA. (i sht i fackspr.) (mala o.) grovsikta (ngt) utan föregående (fullständig) skalning, för erhållande av samsikt (se d. o. 1); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om mjöl. BoupptVäxjö 1872. 4GbgVSH V—VI. 4: 16 (1903).
-verk. jfr -inrättning. Qvarnen, som är .. försedd med två par stenar, drifna af turbiner, äfvensom hissinrättning, spetsmaskin och samsiktverk, är taxeringsvärderad till tretusen kronor. PT 1900, nr 141, s. 1. —
(2 b) -SILL. (†) fullvuxen (yngre l. äldre) sill (av de slag som icke skildes ur ss. fetsill; jfr välje-sill); jfr stor-sill. (Vid en längd av) omkring 7 tum .. är (sill) aflingsför och kallas stor- eller samsill. HSillfBohusl. 166 (1843). Cederström Fiskodl. 259 (1857). —
(2) -SIM. (mindre br.) om simsätt varvid (armar o. ben på) båda sidor av kroppen utföra rörelser samtidigt; jfr -sidig 2. TSvLärov. 1940, s. 230 (om bröst- o. ryggsim). —
(1 a) -SITTANDE, p. adj. (numera bl. mera tillf.) om kropps- l. växtdelar: som sitta (tätt) tillsammans l. i klunga o. d. Liljeblad Fl. 305 (1792; om blad). Flere (gälfotingar) hafwa blott ett öga, eller 2 samsittande, så att de likna ett enda. Hartman Naturk. 262 (1836). UtsädT 1897, s. 120 (om fröbaljor). —
(4, 7) -SJUNGA, -ning. sjunga (ngt) tillsammans (i en kör o. d.); utom i b i sht ss. vbalsbst. -ning. Berndtson (1880: samsjungning). Solister och samsjungande. Josephson Teaterregie 27 (1892). Förbi draga redan grannbyggarbåtar, / Där ungdomen samsjunger hembygdens låtar. Slotte Sång. 52 (1918). särsk. med tanke företrädesvis på (grad av) harmonisk samverkan; jfr sam- 7 (slutet).
a) ss. vbalsbst. -ning, om (förmåga till) anpassning (till varandra) av sångröster i tonalt, rytmiskt o. dynamiskt hänseende. Den närmast frapperande egenskapen hos deras sång är mycket högt utvecklad samsjungning. VL 1895, nr 18, s. 2. Med samsjungningen var det nog som det kunde (på bönemötet). Aldrig kom man i kökskammaren riktigt i fatt dem därinne i köket. Väring Frost. 67 (1926). I samsjungning och renhet ha de små mästersångarna nått ännu högre än vid förra årets besök. GHT 1943, nr 233, s. 11.
b) i p. pf. i adjektivisk anv., om (medlemmar l. röster i en) kör: som (gm övning) ha(r) förmågan att sjunga väl tillsammans l. med tonalt, rytmiskt o. dynamiskt (väl) anpassade röster, (väl) samövad(e); äv. oeg. l. bildl. De äro väl samsjungna. Tholander Ordl. (c. 1870). Kören var väl samsjungen. SD(L) 1898, nr 68, s. 4. En manskvartett af ovanligt rena och väl samsjungna röster. Öberg Storstr. 63 (1910). Hos Hedin voro dessa två sidor (dvs. sinnet för romantik o. sinnet för realism) oförstörda genom hela livet och harmoniskt samsjungna, fastän upphöjda i genial dignitet. BonnierLM 1954, s. 266.
Avledn. (till -sjunga b): samsjungenhet, r. l. f. Den åttastämmiga kören ådagalade .. en förträfflig samsjungenhet. Östergren (cit. fr. 1927). —
-SJÄLAD, p. adj. (i vitter stil, tillf.) själsligt befryndad, själsbesläktad. Born 9Sysk. 155 (1931). —
(2) -SKJUTEN, p. adj. (†) i uttr. samskjuten med ngt, om hemman o. d.: sammanförd med ngt till en enhet (en by l. dyl.). Calonius 5: 294 (1800). —
(2) -SKOCKAD, p. adj. (†) sammanskockad. Rakt anträngde mot muren de (dvs. trojanerna) nu, samskockade alla. Atterbom SDikt. 1: 207 (1809, 1837). —
-SKOG. (numera bl. i skildring av ä. förh.) skog som äges av flera gemensamt. Petersson KexsundSl. 186 (i handl. fr. 1666). Hans Pettersson, Utterbäck. Nämndeman ..; förordnades 1731 att dela samskogen vid Kvarntorpshyttan mellan Blinäs och Tällekullen. Därs. 176 (1913). —
-SKOLA, r. l. f. skola där elever av olika slag undervisas gemensamt; företrädesvis till 4 a: skola där manliga o. kvinnliga elever undervisas gemensamt (särsk. om samläroverk l. samrealskola). Verd. 1885, s. 112. NF (1890; om skola där elever från olika samhällsklasser undervisas gemensamt). Han hade först provat i samskolan för att kunna bli en fin och bildad man. Johnson Se 245 (1936). särsk. (i vitter stil, tillf.) bildl. Tänker jag tillbaka på samlifvet som skulle vara uppfostran, så finner jag nu att det endast var en samskola för laster. Strindberg Ensam 39 (1903).
-SKOTT. [fsv. samskut (i bet. 1)] (†)
1) till 2: sammanskott (se d. o. 1); kollekt; jfr 2. Spegel Kyrkioh. 2: 33 (1707). Strand NeliSuec. 48 (1753).
2) i utvidgad anv. av 1, om bidrag l. tillskott till ngt; anträffat bl. bildl.; jfr sammanskott 2 c. Här har iag goda skäl med många ord att vijsa / Hvad samskått herr Walleen till svenskas heder gjort (gm sitt litterära arbete). TRudeen Vitt. 204 (1688).
3) till (3 o.) 4, i pl., om skott som flera skjutande (samtidigt) avlossa (mot samma mål), salva. De Swänske sammskått ginge som Liungelden snäll. Dahlstierna (SVS) 170 (c. 1700). Därs. 175.
Spoiler title
Spoiler content