SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1964  
SAMTALA sam3~ta2la, v., -ade; förr äv. SAMTALAS, v. dep. vbalsbst. -ANDE, -NING (†, Wollimhaus, Ekblad 197 (1764)); -ARE, -ARINNA, -ERSKA, se avledn.
Ordformer
(sam- 1649 osv. samb- 1707. -a 1703 osv. -as 17071752)
Etymologi
[fsv. samtala(s); jfr fd. samtalen, vbalsbst.: samtalande, d. samtale (ä. d. äv. samtales), fvn. samtala, avtala, överenskomma; av SAM- o. TALA. — Jfr SAMTAL]
talas vid, tala (med ngn), vara inbegripen i samtal (se d. o. 1); förr äv. ss. dep.; jfr SAM- 5. Samtala om ditt och datt. Samtala över ett i förväg bestämt ämne. Wollimhaus Syll. E 9 a (1649: Samtalning). Sedan förnam han drängen och moderen dereffter sambtahlas och som han Præsumerar om ächtenskapz handelen. VDAkt. 1707, TingsProt. nr 493. Man ”samtalar”, då man har något att säga hvarandra, man ”konverserar”, då man skäms att tiga. Ydun 1870, s. 70. Aronson SångPolstj. 31 (1948). jfr (†, tr.): Chefen .. tog .. (vägvisaren) afsides och samtalade med honom hvad ingen kunde höra. Topelius Fält. 2: 76 (1856). — särsk. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (motsv. SAMTAL 1 i). Lindström Blåst. 80 (1928). (Stormdal) samtalade så högt med sig själv, att Laura, kokerskan Frida och Berta, tjänsteflickan, rusade ut från sina rum och samlades i matsalen. Johnson Kommentar 50 (1929).
Avledn.: SAMTALARE, m.||ig. (numera föga br.) deltagare i samtal (särsk. i förhållande till den l. dem som han talar med), samtalspartner; äv. om person med tanke på hans förmåga l. sätt att föra ett samtal. Wollimhaus Ind. (1652). I en dialogisk lärodikt böra nödwändigt flera samtalare uppträda. SvLittFT 1833, sp. 392. Den ene (bordsgrannen) .. kunde vara treflig samtalare, om han ville det. Bremer NVerld. 1: 4 (1853). Min samtalare .. hade .. yrkat på, att (osv.). Lundström Polcirk. 42 (1881). NysvSt. 1962, s. 22.
SAMTALARINNA, f. [delvis till samtalare] (†) om kvinnlig deltagare i samtal (med tanke på hennes förmåga l. sätt att föra ett samtal). Du vet, att jag är en mycket elak och dålig samtalarinna. Almqvist Smar. 426 (1845).
SAMTALE, m. (föga br.) om person i förhållande till den l. dem som han talar med, samtalspartner. LundagKron. 2: 233 (1921).
SAMTALERSKA, f. [delvis till samtalare] (†) om kvinnlig deltagare i samtal (i förhållande till den som hon talar med). De Disor bed, / Herrens samtalerskor, / dig i hugen hulde vara. Afzelius SæmE 116 (1818).
Spoiler title
Spoiler content