SANGVINARIN saŋ1vinari4n, äv. saŋ1gv-, l. 01—, n.; best. -et.
Etymologi
[jfr t. sanguinarin, eng. o. fr. sanguinarine; till det nylat. växtsläktnamnet Sanguinaria (se nedan), till lat. sanguis, blod (med syftning på växtens gulröda mjölksaft o. rotstockens röda färg; jfr SANGVIFIKATION)]
farm. inom medicinen förr använt ämne som erhölls ur rotstocken av (den i Kanada o. Nordamerika förekommande) växten Sanguinaria canadensis Lin. Berzelius ÅrsbVetA 1829, s. 218. 2NF (1916).
