SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SANGVINOLENT saŋ1vinωlän4t, äv. saŋ1gv-, l. 01—, l. -no-, adj.
Ordformer
(förr äv. -gui-)
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. sanguinolent; av lat. sanguinolentus, avledn. av sanguis (se SANGVIFIKATION)]
med. blodblandad; blodig, bloddränkt; blodfylld; blodfärgad. En sangvinolent vätska. NF (1890). Sanguinolenta, blåfärgade vesikler. LbKir. 2: 127 (1922). Wernstedt (1935).
Spoiler title
Spoiler content