SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1965  
SART sa4rt l. sar4t, adj. -are; förr äv. SAR, adj.; adv. SART sa4rt l. sar4t.
Ordformer
(saar 1685. saart, adj. c. 1650. sar 1712. sart, adv. 1656. sart, adj. 16701905. za(h)rt, adj. 16261955 (: zartfisk))
Etymologi
[jfr d. sart (äv. sar), nor. sart, holl. saart; av t. zart (l. mlt. sart), av mht. zart; jfr fht. zartōn, vara vänlig, smeka m. m.; möjl. rotbesläktat med mlt. teren (se TÄRA); jfr äv. mlt. tertel, tertlik, fin (varav sv. dial. tertelig, fin). — Jfr SARLIG]
1) i fråga om ngns l. ngts fysiska egenskaper: bräcklig, ömtålig, svag; äv.: fin l. mjuk l. lättrörlig o. d.; äv. (i fråga om ålder): späd, tidig; numera bl. i ssgn SART-FISK. Kunde iag i lufften sväfwa / som then snella fogel saart. Visb. 3: 571 (c. 1650). Min dotter (blev) .. uthi sin sarte ungdomb .. insat uthi ett kloster i Aken. KyrkohÅ 1911, MoA. s. 136 (1670). Thes utan är then Kreetz (dvs. empyréen) så blööt, så saar och tunner, / Ja oförsljtelig, at thet är största Under / Han kan (osv.). Spegel GW 61 (1685). (De växter) som något zarte äro, såår man på Dynge-sängar. Rålamb 14: 66 (1690). Spegel 392 (1712).
2) (†) om person: mild, vänlig, blid. Vthi Africa, America och Magellanica eller terra Australi äre månge rijke Landskap och Öiar, af hwilke somblige (äro) vthaf sedige och tämmelige zarte Inwånere, somblige vthaf Hedne och Wilde Menniskior besatte. Stiernman Com. 1: 932 (1626).
3) (†) i fråga om handlingssätt o. d.: hänsynsfull, varsam; anträffat bl. ss. adv. Att undergifwa the skattlagde hemman inom Sätesgårdarnes Rå och Rör till Uthskrifningen, thet skattades före att röra ett af the förnämbste stycker som privilegierne innehölle, hwilket clenodium borde sart handteras och icke tillstädias någon breche uthi. RARP 6: 5 (1656).
4) (numera föga br.) om färg: mjuk, dämpad, skir. PrisförtAlnarpTrädg. 1892, s. 79. (Jungfru Marias) bräckliga gestalt, sådan skalden trollat fram den med sin pensels sartaste färger. OoB 1905, s. 54.
5) i allmännare l. oeg. anv.
a) (†) ömtålig, vansklig. Conjuncturerne äre zahrte. HT 1963, s. 70 (1700).
b) (numera föga br.) öm, vek; fin, skir. En ironi så trött och så föga polemiskt bitande, att man nästan vill kalla den sart. Söderberg 10: 100 (1895). Den af Wallin här tolkade stämningen hör ju till de zartaste, en skald kan välja att uttrycka. KyrkohÅ 1916, s. 66.
Ssgr: (1) SART-FISK. [jfr nor. zartfisk; efter t. zartfisch] handel. benämning på finare kvalitet av torrfisk (rotskär). BoupptSthm 2/12 1675, Bil. Man skiljer i handeln mellan tvenne huvudtyper av lutfisk, .. spirlångan eller spillångan och stockfisken, de långsmala torskfiskarna, som i handeln gå under olika namn, såsom blanklånga, gråsej, zartfisk, rotskär, bernfisk. HandHantv. Hand. 7: 84 (1939). SvFiskelex. 598 (1955).
(5 b) -LYRISK. (numera föga br.) finstämt lyrisk. Vetterlund Skissbl. 176 (1914).
Avledn.: SARTHET, f. [jfr t. zartheit] (†) till 1: bräcklighet, ömtålighet, finhet; äv. i allmännare l. oeg. anv.: vekhet, känslighet (jfr sart, adj. 5 b). Then zart- och fijnheet stoor, som qvinno-könet haar. Westhius Vitt. 12 (1675). Twänne piltar wed den ålder och maturitet nu reedan äro, at dhe en bequäm och moderat information betarffwa, doch af den Zartheet, att iag lickwäl icke är tröster sända dem bort. VDAkt. 1680, nr 34.
Spoiler title
Spoiler content