SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SATIRIST sat1iris4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(satirist 18101880. satyrist 17351814)
Etymologi
[jfr eng. satirist, fr. satiriste; avledn. av SATIR, sbst.1]
(numera knappast br.) = SATIRIKER. Merendels finner man .., at någon wisz passion regerat de fläste Satyrister, och at deras skrifter haft något oförstånd och ohyfsadt wäsende uti sig. Kling Spect. N 2 b (1735). (Sv.) Satirist .. (lat.) acidæ linguæ homo. Lindfors (1824). Strindberg är en spirituel satirist, medan Zola är blott en bred reproduktör. FinT 1880, 1: 22. — särsk. i oeg. l. bildl. anv., om tidskrift o. d. som innehåller satir l. är satirisk. Den fina satiristen (dvs. tidskriften Punch) uteblef sällan från sitt veckobesök. Nyblom Hum. 91 (1874).
Spoiler title
Spoiler content