publicerad: 1965
SATISFIERA sat1isfie4ra l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr ffr. satisfier (varav eng. satisfy); sannol. ombildning av SATISFACIERA (SATISFICIERA) efter mönster av verb på -fiera (t. ex. JUSTIFIERA, SAKRIFIERA)]
1) (numera i sht i fackspr.) gottgöra l. tillfredsställa (ngn) l. göra (ngn) belåten; äv. med sakobj.: tillfredsställa (behov o. d.) l. uppfylla (löfte); äv. med saksubj., särsk.: lämpa sig l. vara avsedd för l. tillfredsställa förefintliga behov under (visst förhållande); ngn gg äv. refl.: skaffa sig tillfredsställelse. De örter jag under vägen fådt, hinner jag nu ej gå i detail om, ej heller är jag så understödd med böcker, att jag kan til alla dehlar satisfiera Välb. Hr Archiatern. MKähler (1756) hos Linné Bref I. 8: 155. TT 1892, s. 205 (med avs. på behov). Utrikesministern Björnstjerna, som förmodligen ej satisfierat löftet till Dannfelt, vägrade (osv.). Ehrenheim Minn. 103 (1912). Någon direkt jämförelse i fråga om prestanda för lantflygplanet och flygbåten är i kommersiellt hänseende ganska betydelselös, då ju vardera typen satisfierar så olika geografiska förhållanden. TT 1927, Allm. s. 174. FinT 1937, 1: 49 (refl.). Satisfiera .. (dvs.) gottgöra. Östergren (1937).
2) (†) ge en nöjaktig l. tillfredsställande förklaring på (ngt), nöjaktigt förklara (ngt); äv. i p. pr. i mer l. mindre adjektivisk anv.: som ger en tillfredsställande förklaring. I den nya uplagan af Lärboken .. har jag äfven gjort reda för din theorie om benzoësyrans sammansättning men yttrat min enskilta tanka vara, at den icke är lika satisfierande som de vi förut haft. Berzelius Brev 13: 228 (1834). Bouvard hade .. insett omöjligheten, att, genom samma system af ban-elementer, satisfiera äfven de äldsta observationerna på Uranus. Frey 1847, s. 205; jfr 3. Lundström LPGothus 3: 63 (1898).
3) (i fackspr., i sht mat.) om tal l. värde l. storhet: vid insättning i stället för okänd storhet göra de båda leden i (en ekvation) lika; äv. allmännare: fylla de krav som representeras av (ngt). Eqvationen .. x2+px=0 eller x(x+p)=0, satisfieras tydligen antingen genom x=0 eller x= — p. Delander Alg. 1: 206 (1836). År förekomma, då (meteorologiska) stationer belägna relativt långt utanför växtgränsen ifråga uppvisa värden, som satisfiera växtens konstanter (i fråga om temperaturgränser). SvGeogrÅb. 1929, s. 28. Carlson LbGeom. 1: 185 (1943).
Ssg: (3) SATISFIERINGS-PRÖVNING. mat. prövning (se d. o. 2 d slutet) huruvida ett värde satisfierar en viss ekvation. Björling Alg. 1: 140 (1861).
Avledn.: SATISFIERBAR, adj. (i fackspr.) till 3: som kan satisfieras. Marc-Wogau ModLog. 154 (1950; om logisk formel).
Spoiler title
Spoiler content