SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1965  
SCENOGRAFI se1nωgrafi4 l. -no-, äv. 0104 (senågrafi' Dalin), äv. SKENOGRAFI ske1nωgrafi4 osv., r. l. f.; best. -n l. -en; pl. -er.
Ordformer
(sc- 1738 (: Scenographiske, pl.)1917. sk- 18711917)
Etymologi
[jfr t. szenographie, eng. scenography, fr. scénographie, lat. scænographia; av gr. σκηνογραφία, av σκηνή (se SCEN) o. -γραφία (se -GRAFI)]
(numera knappast br.)
1) konsten att måla teaterdekorationer, dekorationsmålning. Andersson (1845). 2NF (1917).
2) konsten att rita l. måla i perspektiv, perspektivritning l. perspektivmålning; äv. konkret. Holmberg 2: 741 (1795). Scenografi, en efter perspectivens reglor affattad ritning. Pfeiffer (1837). Ekbohrn (1904).
Avledn.: SCENOGRAFISK1040, adj. [jfr t. szenographisch, eng. scenographic, fr. scénographique, gr. σκηνογραφικός] (numera knappast br.) till 2: perspektivisk. Richardson Krigsv. 1: 26 (1738). Dalin (1871).
Spoiler title
Spoiler content