publicerad: 1965
SCHWEIZARE ʃväj3tsare2, äv. sväj3tsare2, förr äv. SVETSARE, sbst.1, l. SVITSARE l. SVISSARE, sbst.1, m., i bet. 4 (o. 5) äv. r.; best. -en, äv. -n; pl. = (Schroderus Os. 2: 798 (1635: Switzarna, pl. best.), Ekeblad Bref 1: 381 (1654) osv.) ((†) schweizrarna, pl. best. Eichhorn 3SistÅrh. 1: 10 (1815)).
Ordformer
(schweiz- (-ej-, -ts-, -tz-) 1633 osv. sweids- 1671. svejts- (sw-, -ei-, -tz-) 1632—1847. swets- 1821. swisz- 1650. svits- (sw-, -tz-) 1610—1738. zweitz- 1843. -are 1635 (: Switzarna, pl. best.), 1654 osv. -er 1673—1738. -erna (-ne), pl. best. 1610—1730)
Etymologi
[fsv. svizare (i uttr. svizara land, Schweiz; möjl. att fatta ss. ssg), swessere (HBrask (1526) i G1R 3: 423); jfr ä. d. svitser, svitzer, schwi(d)tzer, d. svejtser, schweizer, mnl. switser (holl. zwitser), mht. swīzer (t. schweizer), eng. switzer, swissener, swiss, fr. suisse; till SCHWEIZ (t. Schweiz, mht. Swīz). — Jfr SCHWEIZER-, SCHWEIZERI, SCHWEIZISK, SVISSARE, hirschfängare]
1) man av schweizisk nationalitet; i pl. äv. utan avs. på kön. Schroderus Sleid. 53 (1610). Corporal Reuter .. var .. ärlig som en Sveitzare. Eurén Kotzebue Orth. 1: 22 (1793). Schweizarne fingo i senare hälften af fjortonde århundradet sitt namn efter staden Schwyz, som den tiden var den största i de fyra ”Waldstätten”, hvilka bildade den blifvande statens kärna. PT 1902, nr 175, s. 3. — särsk.
a) i anv. som ger uttryck åt den gamla uppfattningen att schweizarna utvandrat från Sverige. Ekeblad Bref 1: 381 (1654). Åhr .. 33 Lät Christus sigh Korzfästa: Widh then tijden äro the Sweitzer som widh Alpes boo, komne ifrån Swerige. Spole Alm. 1673, s. 32. Folket .. förblef närmare sin gamla frihet hos oss (än i vissa andra delar av Europa), liksom hos Alpernas Svenskar, Schweitzarne. Geijer I. 1: 19 (1818).
b) om schweizare ss. legosoldat i utländsk tjänst; särsk. i pl.; jfr SCHWEIZER-GARDE. Ekeblad Bref 1: 32 (1650). The Milaneser blefwo wedh Frantzoserne (som under konung Ludvig XII tillägnat sig deras land) snart trötte .. och vptogo sin flychtige Härtigh, som medh een armeé Schweitzare återkom, medh Glädie. Brask Pufendorf Hist. 208 (1680). Inga pengar, inga schweizare; de schweiziska legosoldaternas svar till Frans I av Frankrike, när han inte kunde betala dem. Holm BevO 273 (1948).
2) [jfr motsv. anv. i t.; schweizare (i bet. 1) drevo ofta konditorirörelse utomlands] (förr) innehavare av schweizeri l. idkare av schweizerirörelse, schweizeriägare. Nordforss 2: 1714 (1805). En .. Flicka .. åstundar .. kondition hos någon Sweitzare. DA 1824, nr 6, Bih. s. 7. WoH (1904).
3) [jfr motsv. anv. i t. o. fr. samt av ry. švejcar; schweizare (i bet. 1 b) gjorde bl.a. tjänst som vaktposter] (i skildring av (ä.) utländska förh.) portvakt. Öfwerhufwud öfwerträffar Fransman i det wackra och galanta. Man slipper in öfweralt uti deras Cabinetter, Biblioteker, Slott och Pallatser, utan at behöfwa muta Sweitzaren, som står wid porten. Wallenberg (SVS) 2: 131 (1769). Vid de konstsmidda gallergrindarna (till ett adelspalats i S:t Petersburg) dåsar vanligen en schweizare, vars enda förströelse utgöres av att (osv.). Samzelius Gränsm. 56 (1915).
4) (numera bl. mera tillf.) schweizerstövare. Schweizarna tyckas .. sönderfalla i två varieteter, en större, vanligen af varggrå färg med mörkare rygg, samt en mindre, vanligen svart, glänsande, med rödbruna tecken (taxfärg). Rydholm Hund. 220 (1881). Tysk-svensk tik parad med äkta schweizare .. lemnar ofta mycket goda harhundar af mindre starksprunget slag. SvKennelklT 1898, s. 226.
5) [jfr motsv. anv. i t.; anledningen till benämningen oviss] (†) i biljard: stöt som resulterar i (l. det förhållandet) att spelares egen boll utan att träffa annan boll förlöper sig (se FÖRLÖPA II 1 b). En Coup de trois kallas (i biljard) i spelsättet à deux, när jag med min boll icke allenast mister motspelarens, utan ock förlöper mig sjelf. Kallas ock Schweitzare. HbiblSällsk. 2: 103 (1839). Wilson Spelb. 114 (1888).
Ssgr (i allm. till 1): (2) SCHWEIZAR-, äv. SCHWEIZARE-BOD. (-ar-) (†) = schweizer-bod. Wetterstedt ConvOrdb. 158 (1822). Gosselman Col. 2: 194 (1828). —
-KRYDDOR, pl. (-are-) (†) ett slags kryddor (se krydda, sbst. 5) med medicinsk anv.; sannol. om kryddor använda för framställning av schweizerte. Carl XII Bref 165 (1717). —
(2) -STÄLLE. (-ar-) (†) schweizeri; jfr schweizeri-ställe. JournManuf. 3: 201 (1833). Blanche Posit. 40 (1843).
Spoiler title
Spoiler content