publicerad: 1965
SCHWEIZER- ʃväj3tser~, äv. sväj3tser~, förr äv. SVETSER- l. SVITSER- l. SVISSER-.
Ordformer
(schweizer- (-ej-, -ts-, -tz-) 1731 (: Schweitzer Ost) osv. sueiser- 1563 (: sueiser piper, pl.). sweditzer- 1563 (: sweditzer piper, pl.). svejtser- (su-, sw-, -ei-, -ttz-, -(t)z-) 1563 (: sueittzer piper, pl.)— 1834 (: Sweizer rörelse). swetser- (-ttzs-) 1685 (: Swettzser Kapp)—1821 (: Swetserost). svijdzer- 1555 (: svijdzerpijper, pl.). swijsser- 1555 (: swijsserpijper, pl.). swisser- 1651, 1658 (: Swisser-Trumslagare). svitser- (-tz-) 1563 (: svitzerpipor, pl.)—1768 (: Svitser Ostar, pl.))
Etymologi
[liksom d. svejtser- l. schweizer- av t. schweizer-, till SCHWEIZ]
1) som har samband med l. avseende på Schweiz l. schweizare (se d. o. 1); som förekommer i l. (urspr.) kommer från l. tillverka(t)s i Schweiz; schweizisk.
2) (förr) som utgör l. har samband med l. avseende på schweizare (se d. o. 2) l. schweizerirörelse.
Ssgr (i allm. till 1): (2) SCHWEIZER-BAGARE. [jfr t. schweizerbäcker] (förr) = schweizare 2. Nordforss 2: 1714 (1805).
Ssg (förr): schweizerbagar-, äv. schweizerbagare-societet. i uttr. socker- och schweizerbagarsocieteten, om sammanslutning av stockholmska socker- o. schweizerbagare. Magnusson Sockerb. 231 (i handl. fr. 1849). —
(2) -BAGERI30~102 l. 10104. (förr) om schweizerbagares yrke(sverksamhet) l. rörelse; särsk. i ssgr.
-näring. jfr näring, sbst.2 3; särsk. i uttr. socker(bageri)-och schweizerbagerinäring. SFS 1834, nr 24, s. 2. 1NJA 1874, s. 399. —
-BERGAMOTT. [jfr t. schweizerbergamotte] (†) ett slags i Schweiz (förr äv. i Sv.) odlat päron. Eneroth Pom. 2: 209 (1866). —
-BLOD. särsk. (i sht i fackspr.) i fråga om boskap: schweizisk ras; jfr blod 5 d ζ. Nathorst LandtbrSk. 54 (1896). —
-BRODERI. [jfr d. svejtserbroderi, t. schweizer stickerei] sömn. (ss. bård förekommande l. hela ytan av det broderade föremålet täckande) broderi med små mönster (bestående av prickar, blommor, blad l. dyl. o. små genombrutna hål) vilket utföres med fint enfärgat (vanl. vitt l. blekgult l. skärt) brodergarn på botten av samma färg som brodergarnet. 2SvUppslB (1953). —
-BRÖD.
1) [jfr fr. croquet suisse] (†) (stångformigt) bröd (se d. o. 2) av mandeldeg med inblandning av bl. a. citronskal. Hagdahl Kok. 948 (1879). Schulthess (1885).
-DIAMANT. [jfr t. schweizerdemant, -diamant] (†) vattenklar bergkristall erhållen från det fordom till Schweiz hörande Valtellina. Rinman 2: 936 (1789). Nisbeth (1870). —
-DOLK. [jfr t. schweizerdolch] (förr) dolk av en typ som uppkom i Schweiz vid medeltidens slut o. främst karakteriserades av symmetriskt fäste, upptill o. nedtill begränsat av mot varandra böjda sidoutsprång. Alm BlVap. 10 (1932). —
-FLÖJT. [jfr t. schweizerflöte] mus.
Ssg (till -flöjt 1, 2; mus.): schweizerflöjt-bas, r. l. m. [jfr t. schweizerflötenbass] pedalstämma motsvarande schweizerpipa (se d. o. 2) i manual. Drake Töpfer 120 (1850). —
-FRANC, förr äv. -FRANK, r. l. m. [jfr t. schweizer franc, schweizerfrank, schweizerfranken] schweizisk franc (se d. o. 2). ConvLex. 7: 1190 (1837: Schweizer frank, pl.). —
-FRANSKA, r. l. f. om den franska som talas i den fransktalande delen av Schweiz. Noreen VS 1: 68 (1903). —
-GARDE. [jfr t. schweizergarde, eng. swiss guard, fr. garde suisse]
1) (huvudsakligen) av schweizare (se d. o. 1 b) bestående garde; särsk. dels (om förh. 1493—1830) om den franske konungens livvakt, dels (o. om nutida förh. bl.) om påvens palatsvakt; jfr -vakt. PT 1758, nr 61, s. 3 (hos påven). Namnet garde dyker först upp i Frankrike på 1400-talet med ”garde du corps” till häst och schweizergardet till fots. 3NF 8: 393 (1928).
2) (mera tillf.) i allmännare anv.: livvakt bestående av legosoldater. Tingmannalidet (i England) bestod .. (år 1066) ännu av skandinaver, och det var då naturligt, att de, när det engelska ”schweizergardet” upplöstes, sökte sig plats i det byzantinska. SvFolkH I. 1: 230 (1914). —
-GRÖNT, n. [jfr t. schweizergrün] (numera knappast br.) kejsargrönt, schweinfurtgrönt. SFS 1876, nr 8, s. 6. Cannelin (1939). —
-GULA, r. l. f. (†) den ss. färgmedel använda växten Hieracium umbellatum Lin., flockfibla. Aspelin Fl. 44 (1749). —
-HATT. (numera bl. tillf.) schweizisk hatt. SthmModeJ 1854, s. 29 (om damhatt av halmflätor, försedd med hakband o. rosetter). —
-HUS. [jfr d. svejtserhus, t. schweizerhaus] hus i Schweiz, karakteriserat av bl. a. kraftigt utskjutande (brutet) tak (o. överparti); äv. allmännare: hus (i sht värdshus l. hotell o. d.) i schweizerstil; jfr -hydda. Bremer Brev 1: 11 (1821; vid lustslott i trakten av Hannover). På platsen (dvs. Küssnacht vid Vierwaldstättersjön) ett idyllhotell, stort Schweizerhus med vinrankor och gröna luckor samt en odödlig källarsal. Strindberg Brev 6: 70 (1886). —
-HYDDA, r. l. f. [jfr d. svejtserhytte] i Schweiz förekommande, av bl. a. kraftigt utskjutande tak karakteriserad (timrad) alphydda; äv. om byggnad(styp) som utgör en efterbildning härav; jfr schweizar-hydda. Bremer GVerld. 1: 61 (1860). Thomée IllSv. 98 (1866; vid Drottningholm). —
-KAKA, r. l. f. [jfr fr. vacherin l. gâteau suisse à la vanille] (†) kaka bestående av botten av mandeldeg, vilken fyllts med vaniljblandat gräddskum. Hagdahl Kok. 940 (1879). Schulthess (1885). —
-KAPPA, förr äv. (i bet. 1) -KAPP, sbst. särsk.
1) (†) huva l. hätta av schweizisk typ?; jfr kappa, sbst.1 1 a. 1 gl. Carpus .. 1 dito Swettzser Kapp. BoupptSthm 1685, s. 1009 a.
2) (i fackspr., föga br.) på gevär: kolvkappa av schweizisk typ; jfr kappa, sbst.1 2 a ζ β'. IdrFinl. 2: 91 (1905). —
-KORS. [ett kors med alla armarna lika långa förekommer på schweiziska vapnet o. flaggan] herald. heraldisk figur i form av ett rätvinkligt kors med alla armarna lika långa. Wetterstedt HeraldOrdl. (c. 1847). —
-LIV. (†) (under klänning buret) liv av schweizisk typ. Rutig, rosenröd musslinsklädning med djupt urringadt lif; på hvardera axeln prydd med en rosett. Derunder ett hvitt, s. k. schweizerlif af batist. SthmModeJ 1856, s. 39. —
-LÄRFT. [jfr t. schweizerleinwand] (numera bl. tillf.) schweiziskt lärft; särsk. (förr) om hamplärft tillverkat i Schweiz l. av schweizisk typ. Almström Handelsv. 397 (1845). Åstrand (1855; om hamplärft). —
-MUSLIN. [jfr t. schweizermusselin, eng. swiss muslin] (numera bl. tillf.) schweizisk muslin. SthmModeJ 1854, s. 38. —
-OST. [jfr d. svejtserost, t. schweizerkäse, eng. swiss cheese, fr. fromage de suisse] (urspr. bl. i Schweiz, i sht i Emmental i kantonen Bern, numera äv. i ett flertal andra länder tillverkad hel- l. halvfet) storpipig ost vilken har en nötliknande sötaktig smak (o. framställes i stort format, med ända upp till en meters diameter), emmentalost; äv. allmännare, om storpipiga ostsorter. HovförtärSthm 1731, s. 2508. Schweizerost är en hel- eller halffet ost efter fjällbetande kor, hvilken beredes i Schweiz och södra Tyskland. Wretlind Läk. 4: 71 (1896). Ostsorter med högt skållad och storpipig massa kallas med ett gemensamt namn schweizerost. LB 3: 545 (1905). —
-PILLER. [jfr t. schweizerpillen, pl.] (förr) mot förstoppning använt piller vars verksamma del extraherats ur aloe. Wretlind Läk. 5: 110 (1897). —
-PIPA, r. l. f. [jfr t. schweizerpfeife] mus.
1) (förr) (ss. militärt musikinstrument använd) liten tvärflöjt; jfr -flöjt 1. G1R 25: 394 (1555). Spak Fan. 21 (1890; om förh. under 1500-talet).
2) grundstämma i labialverket med trång mensur o. stor lufttillgång, vars ton liknar tonen från en kraftigt blåst flöjt; jfr -flöjt 2. Drake Töpfer 120 (1850). —
-RAS, r. l. m. l. f. [jfr t. schweizerrasse] schweizisk ras; särsk. om schweizerstövarnas ras. Rydholm Hund. 220 (1881; i fråga om stövare). —
-REGEMENTE. [jfr t. schweizerregiment] särsk. (förr): regemente av schweiziska legosoldater. SP 1792, nr 211, s. 2 (i Frankrike). —
(2) -RÖRELSE. (†) schweizerirörelse. VMagEkonPolP 5/5 1834. Magnusson Sockerb. 210 (i handl. fr. 1847). —
-SABEL. [jfr t. schweizersäbel] (förr) (sannol. ur eneggad svärdstyp utvecklad) schweizisk sabel med fästets knapp formad ss. ett stiliserat lejonhuvud. Alm BlVap. 25 (1932). —
-STIL. schweizisk stil; särsk.: byggnadsstil som upptagit karakteristiska drag från schweiziska byggnadstyper (i sht alphyddan). Villa i schweizerstil. Hedlund Schweiz 52 (1866). —
-STÄMPEL. (inom postverket använd) datumstämpel (se d. o. 1) med siffror på vridbara skivor, utvisande datum o. år samt i regel äv. timmen för stämpelavtrycket. Döss o. Lannge (1908). 2NF 24: 1294 (1916). —
-STÖVARE. [jfr t. schweizerlaufhund, fr. chien courant suisse] stövare tillhörande en i Schweiz (o. angränsande trakter) hemmahörande ras (inom vilken fem olika former urskilts); särsk. om form av denna ras, karakteriserad bl. a. av medelstorlek o. vit grundfärg samt stora orangegula l. rödbruna fläckar (äv. kallad vanlig schweizerstövare); jfr -hund o. schweizare 4. Rydholm Hund. 220 (1881). Hamilton Hundras. 41 (1900: Vanlig). —
-SÅS. [jfr fr. sauce à la genevoise] kok. fisksås vari bl. a. konsommé o. ansjovissmör ingår. Hagdahl Kok. 244 (1879). —
-SÖTA, r. l. f. [växten, ur vilken den (bitter)söta drogen gentianarot erhålles, växer vild i Schweiz] (†) växten Gentiana lutea Lin., gullgentiana. PrisförtAlnarpTrädg. 1896, s. 72. Därs. 1912—13, s. 56. —
-TAK. tak (av den typ som förekommer) på schweizerhus. (I begravningsprocessionen) syntes gamla skorstenar (dvs. höga hattar) nästan utan brätten, andra som hängde ned som schweizertak. Kielland GarmWorse 248 (Sthm 1880). —
-TE. [jfr t. schweizertee, eng. swiss tea] (förr) ss. medel mot bröstlidande använd dekokt på vissa alpina växter, särsk. Satureja alpina (Lin.) Scheele. Nordforss 2: 1714 (1805). —
-TRUMSLAGARE~0200. (numera bl. tillf.) trumslagare som är (maskerad som) schweizare. Stiernhielm Parn. 2: 2 (1651, 1668). —
-TÅRTA. [jfr t. schweizertorte] (†) tårta med botten av smördeg, täckt med frukt o. en massa bestående av äggvita, mandel o. socker. Bremer Brev 1: 142 (1831). —
-VILLA, r. l. f. (i sht förr populärt) hus (av trä) som utgör en efterbildning av (vissa drag hos) l. påminner om schweizerhuset l. schweizerhyddan o. karakteriseras av schweizertak, torn, (tak)utsprång, glasverandor, träornamentik o. d. Bergman Dröm. 222 (1904). —
-VÄRJA, r. l. f. [jfr t. schweizerdegen] (förr) en- l. tveeggad schweizisk stötvärja som på 1400-talet utvecklades ur schweizerdolken. Alm BlVap. 10 (1932). —
-ÄGG. (†) vetebrödsskiva som belagts med schweizerost o. innehållet i ett rått ägg samt upphettats i ugn till dess ägget stannat; anträffat bl. i pl. om maträtt bestående av flera sådana brödskivor. Ekberg Hvad äta? 265 (1899).
Spoiler title
Spoiler content