SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SCOUTING ska4utiŋ l. ska͡ω4t-, r. (Stenius o. Åkerman FinlSvScoutbr. 2 (1919) osv.), ngn gg äv. n. (Blå Bandet 1934, nr 8, s. 3); best. -en.
Ordformer
(scouting 1910 osv. skauting 1934)
Etymologi
[av eng. scouting, spanarverksamhet, scouting, vbalsbst. till scout (se SCOUTA)]
1) (mera tillf.) spaningsverksamhet l. dyl.; särsk. oeg. l. bildl. Är man hågad för oromantiska observationer och idkar sådan scouting hos Lang, blir man inte vidare rikligt belönad. Elgström o. Runnquist SvMordb. 134 (1957).
2) scoutverksamhet l. scoutrörelse; jfr SCOUTERI. Lieberath Baden-Powell Scout. 9 (1910). Blåvingar och vargungar — flickor och pojkar ännu för små för regelrätt scouting. Östergren (cit. fr. 1928). Scouting och frisksport arbeta för ett likartat mål, det är frisksportaren den förste att med glädje erkänna. UNT 1936, nr 10, s. 9. GHT 1945, nr 252, s. 5. jfr VANDRAR-SCOUTING.
Spoiler title
Spoiler content