publicerad: 1965
SCOUT ska4ut l. ska͡ω4t, m.||ig.; best. -en; pl. -er (AlmfU 1910, s. 60, osv.), äv. (numera knappast br.) -s (DN 1909, nr 14141, s. 1, Scoutmastern 54 (1912)).
Ordformer
(scout 1909 osv. skaut 1917—1939)
Etymologi
1) (utom såsom senare led i ssgn TALANG-SCOUT numera bl. tillf.) om person som spejar l. söker efter ngt. På Nord-Amerikas prärier i fjärran västern bodde de röda indianerna. Dem kunde man med skäl kalla scouter. Varje man i stammen var en verklig spejare. .. Därför tävlade också alla de unga krigarna om att vara den bästa spejaren eller scouten. SvScoutförbBibl. 4: 14 (1931); jfr 2. jfr TALANG-SCOUT.
2) pojke l. flicka (l. ung man l. ung kvinna) tillhörande en internationell rörelse (scoutrörelsen) som syftar till att i sht i samband med stärkande uteliv o. därunder företagna lekar l. övningar fostra medlemmarnas karaktär o. göra dem till goda o. nyttiga medborgare; äv. i inskränktare anv., dels om pojkscout (motsatt: flickscout), dels om pojke l. flicka som varit föremål för scoutupptagning (motsatt dels, om pojke: vargunge, dels, om flicka: blåvinge); jfr RIDDAR-FLICKA, RIDDAR-GOSSE, SPANARE, SPANAR-GOSSE, SPEJAR-GOSSE. DN 1909, nr 14141, s. 1. Svensk scout (fig. 1) och svensk flickscout (fig. 2) i uniform. 2NF 24: 1373 (1916; bildunderskrift). När en pojke är för ung för att få vara med scouterna, kallas han vargunge. SvScoutförbBibl. 4: 13 (1931). Scouternas stora brödraskara bildades år nittonhundraåtta. Därs. 161. Precis som en scout, alltid redo, sa farbror Einar. Lindgren MästBlomkv. 32 (1946). jfr FLICK-, GIRL-, POJK-, SENIOR-, SJÖ-SCOUT m. fl. särsk. i utvidgad l. oeg. anv. Man skulle kunna nämna .. (Jakob o. Alice Tegnér) två scouter, som ”själva utövade sparsamhet för att bli i stånd att hjälpa andra”. Fatab. 1955, s. 129.
Ssgr (till 2): A: SCOUT-ARBETE~020. arbete inom scoutrörelsen l. av scouter. Lieberath Scout. 12 (1913). —
-AVDELNING~020. organisatoriskt sammanhållen grupp av scouter (som består av två l. flera scoutpatruller o. har minst en vuxen person som ledare samt vanl. utgör en underavdelning av en scoutkår). SD 1911, nr 19, s. 8. Scoutboken 1: 43 (1929). —
-BOK; pl. -böcker. bok som är skriven för scouter (o. scoutledare) o. innehåller scoutregler, förslag till övningar o. d. SvD(A) 1910, nr 104, s. 12. —
-BRIGAD. (numera bl. i skildring av ä. förh.) benämning på organisatorisk enhet inom scoutrörelsen (numera ersatt av: scoutavdelning l. scoutkår l. scoutförbund o. d.). Finlands svenska scoutbrigad. Stenius o. Åkerman (1919; boktitel). En scoutbrigad bland dövstumma pojkar har organiserats i Stockholm. Stridsropet 1920, nr 38, s. 8. FrälsnArmScoutkÖrebroMinnesskr. 19 (1946; om ä. förh.). —
-BYRÅ. jfr byrå 3; särsk. dels om Svenska scoutförbundets expedition (i Sthm), dels (i sht i uttr. Internationella scoutbyrån) om Världsscoutrådets verkställande organ. Scouten 1912, s. 218. 2SvUppslB 25: 699 (1953). —
-CHEF. scoutledare; särsk. om ordförande i scoutförbund. SthmScoutkÅb. 1912, s. 6. BonnierLex. 7: 1040 (1964; i Svenska scoutförbundet). jfr världs-scoutchef. —
-DISTRIKT. organisatorisk enhet som utgör underavdelning av scoutförbund (o. som omfattar scoutkårerna inom ett län o. d.). SvScoutförbBibl. 9: 184 (1928). DN(B) 1958, nr 121, s. 6. —
-DRÄKT. för scouter fastställd (för alla länder till snitt o. sammansättning jämförelsevis likartad) uniform; särsk. om sådan uniform för pojkscout, bestående av scoutskjorta (i Sverige blå till färgen), halsduk, kortbyxor o. scouthatt l. scoutmössa; jfr -klänning, uniform. Scouten 1912, s. 8. —
-ED, r. l. m. [jfr eng. scout oath] (mera tillf.) = -löfte. Lieberath Baden-Powell Scout. 51 (1910). —
-FILM. film som visar scouter o. scoutverksamhet (o. är avsedd att ses av scouter). Scouten 1920, s. 45. —
-FRÄMJANDE, n. främjande av scoutverksamhet; särsk. i sg. best., ss. beteckning för en organisation (med centralstyrelse i Sthm o. lokalföreningar över hela landet) som har till ändamål att ekonomiskt stödja Svenska scoutförbundet o. Sveriges flickors scoutförbund. SvScoutliv 1937, s. 15. —
-FÄRDIGHET~002, äv. ~200. om färdighet som ngn förvärvar (förvärvat) ss. scout l. som scout besitter. Lieberath Baden-Powell Scout. 15 (1910). —
-FÖRBUND. sammanslutning av scouter inom ett område; särsk. om sådan sammanslutning vars verksamhetsområde omfattar ett helt land o. d. Sveriges scoutförbund (sedan 1937 kallat Svenska scoutförbundet) bildades 1912. Sveriges flickors scoutförbund (SFS), bildat 1913. SD 1911, nr 19, s. 8. —
-FÖRENING. förening (på en ort) för främjande l. idkande av scoutverksamhet; särsk. i fråga om förh. som rådde innan den svenska scoutrörelsen fått fast utformning. SD 1911, nr 19, s. 8. —
-HÄLSNING. hälsning som scout utför gm att göra scouttecknet (se -tecken b), vanl. med fingertopparna mot högra främre kanten av huvudbonaden l. högra delen av pannan. Scoutboken 1: 42 (1929). —
-KLÄNNING. klänning (i Sverige blå l. grå till färgen) som ingår i flickscouts uniform. SvFlickscoutT 1926, nr 4, s. 16. —
-KOLONN. (icke officiell benämning på) organisatorisk enhet (utgörande en del av en scoutkår o.) omfattande scouterna inom viss del av större stad, kolonn. Scouten 1920, s. 49. —
-KONFERENS. [jfr eng. scout conference] (internationell) konferens l. kongress för scouter o. scoutledare. Scouten 1922, s. 110 (i Paris). —
-KÅR. organisatorisk enhet inom ett scoutdistrikt (ofta omfattande ett scoutförbunds medlemmar på en ort). Scouten 1912, s. 7. —
-LAG, r. l. f. l. m. [jfr eng. scout law] om sammanfattningen av de bud l. regler (rörande plikten att vara sanningsenlig, vänlig, hövisk o. d.) som skola vara ett rättesnöre för scouternas handlande o. vilka dessa i scoutlöftet lova att följa; vanl. i sg. best. Lieberath Baden-Powell Scout. 24 (1910). —
Ssgr: scoutledar-, äv. scoutledare-handbok. Scoutledarhandboken. SvScoutförbBibl. 28: Titelbl. (1939).
-LÖFTE. [jfr eng. scout promise] av blivande scout vid scoutupptagning avlagt högtidligt löfte vari denne lovar att söka göra sin plikt mot Gud o. sitt fosterland, hjälpa andra samt lyda scoutlagen; jfr -ed. Lieberath Scout. 14 (1913). —
-MASTER. [jfr eng. scoutmaster] (†) = -ledare. Lieberath Baden-Powell Scout. 39 (1910). Scoutmastern. (1912; titel på broschyr). —
-MÄRKE. [jfr eng. scout's badge] för scout l. scoutledare avsett märke utvisande medlemskap i visst scoutförbund (förbundsmärke l. scoutnål) l. utgörande ett slags gradbeteckning l. utmärkelsetecken o. d. Lieberath Baden-Powell Scout. 41 (1910). —
-PATRULL. (scout- 1938. scouts- 1910) [jfr eng. scout patrol] om den minsta enheten inom scoutorganisationen (vanl. omfattande 5—8 scouter med en jämnårig ledare). Lieberath Baden-Powell Scout. 24 (1910). —
-PROV. prov (omfattande vissa teoretiska l. praktiska kunskaper) som avlägges av blivande scout före scoutupptagningen l. av redan upptagen scout för upptagning i högre klass l. av scout som tillhör högsta klassen i visst specialämne (specialmärkesprov). Scouten 1912, s. 47. —
-RÅD. [jfr eng. scout council] (hög) beslutande myndighet inom scoutrörelsen; särsk. i uttr. Svenska scoutrådet, om Svenska scoutunionens samarbetsorgan; jfr världs-scoutråd. Scoutmastern 43 (1912; om engelska förh.). SvD(A) 1930, nr 334, s. 5 (: Svenska scoutrådet). —
-SEKRETERARE. om sekreterare i organisation som bedriver scoutverksamhet. Brilioth SvKyrkKunsk. 409 (1933; anställd av svenska kyrkans diakonistyrelse). —
-SJÄL. (mera tillf.) om (själ hos) person med scoutmässig (idealistisk) inställning till livet. Gustaf-Janson ÖvOnd. 83 (1957). —
-SÅNG. sång avsedd att sjungas av scouter; särsk. i sg. best., om viss högtidlig dylik sång som sjunges vid ceremonier o. d. Scouten 1920, s. 72. UNT 1938, nr 245, s. 1. —
-TAKT. [jfr eng. scout's pace] om (av scouter använt) sätt för förflyttning kännetecknat av omväxlande gång o. språngmarsch. Lieberath Baden-Powell Scout. 12 (1910). —
-TECKEN. [jfr eng. scout sign] tecken som scouter använda sig av; särsk.
a) figur som ritas (på marken med käpp o. d.) o. tjänar att ge andra scouter upplysning om ngt. Lieberath Baden-Powell Scout. 12 (1910).
b) om ett för alla världens scouter gemensamt (igenkännings)tecken (vid hälsning) som består däri att insidan av högra handen vändes framåt med tummen vilande på lillfingernageln o. de tre övriga fingrarna uppåtsträckta; jfr -honnör, -hälsning. Göra scouttecknet. Lieberath BadenPowell Scout. 53 (1910). —
-UNION. sammanslutning av scoutorganisationer; särsk. i uttr. Svenska scoutunionen, om sammanslutning av samtliga svenska scoutförbund för pojkar. SvD(A) 1930, nr 334, s. 5 (: Svenska scoutunionen). jfr världs-scoutunion. —
-UPPTAGNING~020. av scoutledare förrättad (ceremoni för) upptagning av pojke l. flicka i scoutkår, varvid den blivande scouten punkt för punkt upprepar det förestavade scoutlöftet. AB(A) 1918, nr 101, s. 4. —
-ÅLDER. om ålder under vilken pojkar o. flickor (ss. scouter) deltaga l. kunna deltaga i scoutrörelsen l. vid vilken de kunna upptagas i scoutkår. Scouten 1920, s. 225. —
-ÖVNING. övning verkställd av l. med scouter; särsk. om tävlingslek. Lieberath BadenPowell Scout. 27 (1910). Olympiad. 1912 Red. 770 (1913).
B (†): SCOUTS-ORGANISATION, -PATRULL, se A.
Avledn. (till 2): SCOUTA, v. [jfr eng. scout, uppträda ss. spanare, spionera; jfr äv. scouting] (ngt vard.) utöva l. deltaga i scoutverksamhet, idka scouting (se d. o. 2). Östergren (cit. fr. 1911). Vi (ha) åtminstone scoutat i vår grönare ungdom. Ergo 1925, s. 165. —
SCOUTAKTIG, adj. (mera tillf.) som liknar l. påminner om en scout l. en scouts inställning till livet. MorgT 1953, nr 206, s. 2. —
SCOUTERI104, n. [jfr scouta] (tillf., vard.) scoutverksamhet. Det gick dåligt i skolan och hasigt med scouteriet. Julpost 1951, s. 39. —
SCOUTSKAP, n. om egenskapen l. förhållandet att vara scout l. att utöva scoutverksamhet. FrälsnArmScoutkÖrebroMinnesskr. 48 (1946).
Spoiler title
Spoiler content