SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1965  
SEBORRÉ se1bωre4 l. seb1-, l. -or-, r.; best. -n, äv. -en; pl. (mera tillf.) -er.
Etymologi
[jfr t. seborrhöe, eng. seborrhæa, fr. séborrhée, nylat. seborrhæa; till lat. sebum, talg (se SEBACINSYRA), o. ῥοή, flytning (jfr DIARRÉ, GONORRÉ)]
med. sjukligt tillstånd som utmärkes av onormalt stor avsöndring av hudtalg från talgkörtlarna, vilket kan medföra dels att ansiktshuden blir flottigt glänsande o. försedd med pormaskar, dels att det bildas (rikligt med) mjäll i håret. NF 14: 801 (1890). Strandberg HudSj. 81 (1924).
Spoiler title
Spoiler content