SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1912  
DIARRÉ di1are4 (diaré Dalin), r., äfv. (i sht i fackspr.) n. (r. l. m., i ä. ex. kanske f., N. R. Broocman (1754) hos Leinberg Vårt land 4: 49 osv.; m. Lindfors (1815), Dalin (1850), Sundén (1885), Lundell; n. Vet.-handl. f. läk. III. 4: 11, 12 (1796; s. 12 äfv. r. l. m. l. f.), Gadelius Sv. läk.-sällsk. årsber. 1820, s. 24, osv.); best. -en l. -n, ss. n. -et, äfv. -t; pl. -er.
Ordformer
(skrifves i ä. tid ofta diarrhœ. diarrhée Rosenstein Barns sjukd. 6 (1764, 1771), P. Hernquist hos Berghult Kalkon. 60 (1775). diäre N. R. Broocman (1754) hos Leinberg Vårt land 4: 49. Anm. I ä. tid användes ofta lat. form o. böjning, t. ex.: Försvagad af diarrhea. Hist. handl. 20: 134 (c. 1565), Thetta effterföliande Recept (är) gott .. emoot Diarrheam. B. Olavi 66 b (1578), Lind Husapot. 184 (1675))
Etymologi
[jfr t. diarrhöe, f., eng. diarrhœa, fr. diarrhée, f., lat. diarrhœa, f., af gr. διάῤῥοια, f., eg. genomflytning, af διά, genom (jfr DI-), o. ῥοία, flytning, flöde, vbalsbst. till ῥεῖν, flyta (jfr STRÖM)]
sjukdomstillstånd, som består däri att afföringen är (mer l. mindre) tunnflytande o. afgår mycket oftare än under normala förhållanden; utsot, löst lif; jfr BUKFLUSS, BUKLOPP, DURKLOPP. Stark, häftig, lindrig diarré. När et Barn, som är öfver 3 dygn gammalt, får mer än 4 gånger öpning inom dygnet, då hafver det Diarrhé. N. Rosén von Rosenstein i Alm. (Sthm) 1753, s. 35. En dödelig diarrhée. P. Hernquist hos Berghult Kalkon. 60 (1775). Den diarrhé, som ytrar sig hos barn vid ondt för tänder, bör icke hämmas. Linderholm Pract. handlex. (1802). En våldsam diarrhé. Berzelius Kemi 2: 150 (1812, 1822). Sjelf Konung Arphaxad, så hvit såsom krita, / Fann (vid striden med Nebukadnesar) rådligt, att gångaren sporrarne ge, / Men dog uppå flykten utaf diarrhe. E. Sjöberg S. dikt. 173 (1825; med syftning på rädslan ss. orsak till åkomman). Den akuta tarmkatarren och det därutaf beroende diarréet. Pfannenstill Sockersj. 125 (1901). De s. k. nervösa diarréerna. 2 NF (1906). [jfr liknande bet.-utveckling i fr.] i ngt utvidgad anv., mer l. mindre konkret. Rikliga, vattentunna diarréer. Hammarsten Fysiol. kemi 248 (1883). En ko, som led af blodigt diarré. Almquist Häls. 685 (1896). — jfr BETES-, DENTITIONS-, KOLERA-, SOMMAR-, TAND-DIARRÉ m. fl.
Ssgr: DIARRÉ-DROPPAR103~20, pl. benämning på vissa mot diarré nyttjade droppar. Diarrédroppar .. Carlsons ... Thielemanns. Lindgren Läkem. (1891, 1902).
-FALL~2. fall af diarré. ST 1892, nr 268, s. 3. Förr inträffade alltid under sensommaren och hösten en mängd häftiga diarréfall. Almquist Häls. 763 (1897).
-SJUKDOM~20 l. ~02.
Spoiler title
Spoiler content