SEG se4g, sbst.1, n.; best. -et; pl. =.
Etymologi
[sv. dial. seg; till SIGA]
(numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) mark där vatten sipprar fram, källdrag; sank l. vattensjuk mark; jfr -SEGA, SIG, sbst., SÅG. Seg, (dvs.) Wattdrag, läcka, där watnet siger fram och gör marken wåt. Schultze Ordb. 5183 (c. 1755). Saxifraga aizoides L. Allmän vid bäckar, källdrag och seg inom .. (Abisko nationalpark) upp till c:a 1000 m. ö. h. ArkBot. XVI. 4: 21 (1919). — jfr KÄLL-, VATTEN-SEG.
