[sv. dial. sega, sege, m., vatten som tränger upp genom marken, källåder, sege, m., vätska som rinner ur sår l. böld; jfr äv. sv. dial. bergsega, m., vatten som rinner i en bergsluttning, o. fvn. blóðsegi, blóðsigi, blodklump; till SIGA;i bet. 2 äv. anslutet till SEG, adj. — Jfr SEGA, sbst.]
1) om (framsilande) vätska l. om mark där vätska silar fram längs l. strax under markytan; i ssgrna BERG-,KÄLL-o. VATTEN-SEGAsamt FET-SEGE.jfr: Köres, hackas, och harfwas åkern wåter, som har lättmyllan eller bärgsegan, tager ogräset mera öfwerhanden, än förminskas. OBroman(1729) hos Celsius Alm. 1732, s. 27. jfr äv.: Gynnsammast .. (för torvbildning på kal berggrund) äro sådana bergytor, som öfvervattnas af framsipprande eller uppifrån kommande bergsega. Högbom Norrl. 195(1906).
2) i utvidgad anv., om mineral som uppkommit ur flytande ämnen (l. ha seg konsistens); i ssgn BERG-SEGA.
SAOB
