SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1965  
SEGA, m.? l. f.?
Etymologi
[sv. dial. siga (kortstavigt), f., seg köttslamsa, ullsega, f., sträng av kardad ull färdig att spinnas; jfr d. seje, sena, segt stycke i kött, fvn. segi, sigi, lösrivet l. avskuret stycke, nor. dial. sege, muskel, knippe av fibrer i kött; sannol. till det svaga stadiet av roten i SEG, adj., o. SIGA. — Jfr -SEGA]
(†) liten del, avskuret stycke. (Fvn.) Sega, (sv.) En lijten deel, sega. Verelius 217 (1681). Anm. I nedanstående språkprov är segar antingen felaktigt för sega l. att fatta ss. en pl.-form av d. o. (Fvn.?) Soga, (sv.) Segar, Rep, Tog. Verelius 238 (1681).
Spoiler title
Spoiler content