[sannol. av t. segelage, segelasche (i bet. 1); jfr holl. zeilage (i bet. 1, 2), eng. sailage (i bet. 1, i ä. eng. äv. i bet. 2); till SEGEL, sbst.1, o. SEGLA;jfr äv. fr. cinglage, väg som ett skepp seglar på ett dygn, till cingler (se SEGLA); jfr SEGLATS]
(†)
1) sammanfattande, om ett fartygs (l. en masts) alla segel. Röding SD 77(1798).
2) om segelfartygs fart l. gång. At gifwa skeppet den fart eller Segelage, som åstundas. Bergklint Sam. 1: 198(1781, 1794).
