SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1965  
SEGEL se4gel, sbst.1, n.; best. seglet; pl. =; pl. best. seglen (G1R 11: 160 (1536) osv.), äv. (numera bl. vard.) seglena (RP 8: 215 (1640: seglene) osv.) l. (numera föga br.) segeln (Möller (1790), Dahllöf Storstygg. 44 (1911)) ((†) segelen SkeppsgRSthm 1543, s. 57 b (: segellen)).
Ordformer
(seegl 1685 (i vers). segel (-eell, -ell) 1524 osv. seger- i ssg 1538 (: seger skeped). seggel 1543 (: Rååseggel). segiel (-ll) 15881593. segl 16251737. seglen, pl. best. 1536 osv. seglet, sg. best. 1526 osv. seigllet, sg. best. 1554 (: seigll(et)). sigel (-ll) 15251564. sigl 1625. sigle- i ssg 1534 (: Sigle skiip). sägel (-ll) 15471730. säglet, sg. best. c. 1580)
Etymologi
[fsv. säghl, sv. dial. sig(g)el, säg(g)el m. m.; jfr fd. seyl (d. sejl), fvn. segl, fsax. o. mlt. segel, mnl. segel, seil (holl. zeil), fht. segal (t. segel), feng. segl (eng. sail); av omstritt urspr.; möjl. avledn. till den rot som föreligger i lat. secare, skära (se SAX, sbst.1), med en urspr. bet.: avskuret tygstycke; att formen segel undanträngt sägel beror sannol. på inflytande från SEGLA; former med i ss. stamvokal bero på inflytande från sigla, sidoform till SEGLA. — Jfr SEGELAGE]
1) på mast l. stång l. rå l. stag o. d. anbragt, vanl. med lik försett stycke av tyg, avsett att med hjälp av vinden framdriva fartyg (l. minska maskindrivet fartygs rullning); äv. i utvidgad anv., dels om liknande anordning av tyg, avsedd att med hjälp av vinden framdriva isjakt l. skidseglare l. skridskoseglare o. dyl. l. styra luftfarkost o. d., dels om anordning av annat material än tyg, avsedd att med hjälp av vinden framdriva fartyg o. d.; förr äv. koll. (jfr h) l. övergående i bet.: segelduk. Dragande segel, se DRAGA, v. I 2 c β. G1R 3: 126 (1526). Jttem xv Martij skars Buffellens stora segell Bretth xiij duckar, diupth xij alna. SkeppsgR 1543. (Under året har inkommit bl. a.) Gamelt segell .. 880 al(nar). KlädkamRSthm 1614 A, s. 18 a. Jullen låg med segeln uppe. Nycander Haf 1 (1898). Segling .. sker medelst anbringandet af vindens tryck antingen mot af master uppburna segel å farkost i vatten (segling med fartyg) eller på is (isjaktsegling), medelst vindtryck mot segel, som uppbäras af den seglande i egen person (skridskosegling, segling på skidor o. d.) eller (med luftballong). 2NF 24: 1454 (1916). Andrée (hade) under sina ballongfärder uttänkt och prövat en metod att genom ett segel, vars riktning i förhållande till släplinornas fästpunkt kunde ändras, i viss mån, ända till över 30°, avlänka ballongen från vindriktningen. Ymer 1930, s. 375. I Kina och hos många andra av Österns folkslag använder man segel av bambumattor. Östergren (1938). — jfr AKTER-, BALLONG-, BARK-, BEGINE-, BLINDE-, BOGSPRÖTS-, BOJORT-, BOM-, BRAM-, FÖR-, GAFFEL-, IS-, JAKT-, LATIN-, LED-, LOGGERT-, MESAN-, MÄRS-, NÖD-, PAPEGOJ-, RIS-, ROTOR-, RÅ-, SNED-, SPRI-, STAG-, STOR-, STORM-, TOPP-, UNDER-, ÖVER-SEGEL m. fl. — särsk. (utom i i i sht sjöt.)
a) i uttr. som beteckna att fartygs segel utvecklas l. att fartyg göres segelfärdigt l. att fartygs segelmassa ökas o. i bildl. anv. som ansluta sig härtill (jfr f). Hissa segel, se HISSA, v.1 1 a. Sätta segel. (Skepparen) want .. syn seghel wp och lop til Swerig(es). OPetri Tb. 3 (1524). The .. hadhe vp seghlet till wädhers. Apg. 27: 40 (NT 1526). (Den spanske amiralen) gaf Flottan Signal at .. öka segel. KrigVAH 1822, s. 153. Och månen rann upp .. / och lyste ur moln med rödgul brand / å seglet, som spändes på ungmöns bud, / och snäckan hon sköt i skum från land. Rydberg Dikt. 1: 62 (1876, 1882). Innan magen ens .. (börjat) smälta maten, hade vi sträckt segel igen och voro åter på väg mot söder. SvKryssKlÅ 1935, s. 125. — särsk.
α) [jfr motsv. anv. i fsv.] (†) fälla sina segel (jfr b α), sätta segel; jfr FÄLLA, v. 22 b α. (G. I o. konungen av Danmark skola vid behov) komma huar annan till hielp .. medh sex hundrat krigxfolk till skips .., vdi twå månadha, szedan the fella theres szeghel och geffua szig på reszan. SvTr. 4: 126 (1528). G1R 18: 265 (1547).
β) [fsv. göra säghl; jfr d. gøre sejl, mlt. segel maken, eng. make sail, fr. faire voiles] (numera föga br.) göra (sina) segel, hissa l. sätta (sina) segel. När .. (pinken) förnam, hvadh sellskap vij vore, vendhe han om och giordhe alla sina segel till att undfly. OxBr. 10: 98 (1628). När (garn-)länken .. var inne i ekan och Ola gjort segel och Manfred frågade honom om han inte skulle reva så (osv.). Månsson Rättf. 2: 15 (1916).
γ) (†) spänna seglet för vitt ut, bildl.: uppträda l. uttala sig alltför anspråksfullt o. d. Then som .. wil vndfly Afwund, så är intet bätter, än at man intet spänner Seglet förwidt vth. Palmchron SundhSp. 184 (1642). jfr: Ehuruväl .. (den katolske teologen Quaresmios) första utsago är tydelig, att de h(eliga) orterna böra tillbedjas .. egenteligen för deras skull, .. så hjelper honom intet sedan, att han tyckes draga in seglen såsom för högt spänte, säjandes, att rummen .. böra hedras .. i ett visst afseende och icke egenteligen. Eneman Resa 2: 196 (1712); jfr b β.
δ) sätta till segel l. sätta segel till o. d., hissa l. sätta segel; äv. bildl. (särsk. i uttr. sätta till nya segel, ta nya initiativ l. öka sin verksamhet). Anföraren för Flåttan och Ammiralerne .. skola wara betäncksamme, och icke sättia fleere segel til, än nöden kräfwer. Schmedeman Just. 918 (1685). (Sv.) sätta till segel, (t.) Segel beisetzen. Auerbach 1223 (1913). Skandinavismen .. dröjde (1843) icke att sätta till nya segel. Ahnlund i 3SAH LIV. 1: 20 (1943). — särsk. sätta till alla segel l. seglen l. sätta alla segel l. seglen till, äv. tillsätta alla segel o. d., hissa l. sätta alla segel (ofta bildl.: anstränga sig av alla krafter, göra sitt yttersta); äv. i uttr. sätta till fulla segel, bildl.: göra sitt yttersta l. arbeta för fullt o. d. (Sv.) Sättja alla seglen til, (t.) alle Segel beysetzen. Lind (1749). Låt sätta till alla seglen. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). Gleerup, som ej har eget tryckeri, är lycklig nog att kunna begagna konjunkturen: ena året, då allt är gynnande, sätta till fulla segel; andra året .. inskränka sig. Andersson Brevväxl. 1: 41 (1858). Han tror naturligtvis, att när Majken sätter alla segel till, så seglar hon i qvaf farbrors betänkligheter. Carlén Köpm. 2: 220 (1860). Skall man deltaga i en allmän nordisk utställning, måste alla segel tillsättas, för att visa hvad man kan åstadkomma. VL 1904, nr 277, s. 2. Ahnlund GA 51 (1932).
b) i uttr. som beteckna att fartygs segel halas in till mast l. gaffel l. märs o. dyl. l. firas ned till däck l. sänkas (o. åter höjas) l. att fartygs segelmassa minskas o. i bildl. anv. som ansluta sig härtill. Minska segel, se MINSKA 1 b. Reva (sina) segel l. seglen, se REVA, v.4 (c). Ta in l. ned (sina) segel l. seglen. OxBr. 1: 258 (1624; i bild). En oförfaren Skeppare, som .. (vid oväder) icke wet hwad Segel han skall intaga. Hoorn Jordg. 1: Fört. 3 (1697). När seglet är gigat gör ännu winden tämmelig werkan derpå. Dalman 23 (1765). Blåsen, I tidens windar! brusen, I hjertats stormar, synd, och sorg och död! allt mer och mer doft warder edert ljud bakom lifwets trötte sjöman, som hopsamlar sina segel. Rogberg Pred. 1: 149 (1827). Manskapet behöfver (på fartyg med snedsegel o. utan rår) icke sändas till väders för att berga seglen. 2UB 9: 581 (1906). — särsk.
α) [jfr mlt. dat segel vellen] (numera knappast br.) fälla (sina) segel l. seglet l. seglen (jfr a α), ta ned (sina) segel osv.; jfr FÄLLA, v. 22 b β. AOxenstierna 2: 1 (1606). (Svenskarna besvarade den danske amiralens eld) och .. dräffade hans stora Rhå at hon gick i tw, ther aff han måste fälla Seglet. Girs E14 40 (c. 1630). Linc. S 5 b (1640: seglen). Risberg Vallmo 54 (1906).
β) [jfr d. trække sejl ind] (numera bl. mera tillf.) sammandra(ga) l. dra(ga) in, i sht förr äv. indra(ga) (sitt l. sina) segel l. seglen, ta in (sitt l. sina) segel osv.; äv. mer l. mindre bildl. (förr äv. i uttr. draga sina segel tillsamman), särsk.: uppträda l. uttala sig mindre anspråksfullt l. mera återhållsamt l. försiktigt; jfr IN-DRAGA I 11 slutet, SAMMANDRAGA 5 b slutet. Eneman Resa 2: 196 (1712); se ovan under a γ. Nu, min önskade läsare, få wi draga wåra segel tilsamman, emedan nog är bewisadt, at de som dageligen .. giöra bön och höra Jesum .., de bryta intet emot öfwerheten (även om de utebli från gudstjänsten). SRosén (1738) i KyrkohÅ 1910, MoA. s. 48. (Kanslipresidenten hade i brev angående krigsplanerna) fått den första vinken från konungen, att man skulle börja draga in seglen (dvs. uppskjuta krigsåtgärderna). Odhner G3 2: 304 (1896). Giga samman .. (dvs.) medelst gigtåg sammandraga (segel). SAOB G 390 (1928).
γ) [fsv. stryka säghlin l. sin säghl; jfr d. stryge (deres) sejl, mlt. dat segel strīken, t. (die) segel streichen, eng. strike (one's) sail] stryka (sitt l. sina) segel l. seglet l. seglen, äv. stryka på seglet, förr äv. stryka seglen ner l. stryka in sina segel, ta in l. ned (sitt l. sina) segel osv. (på grund av storm l. vid avbrytande av segling o. d.); i skildring av ä. förh. äv. i fråga om att sänka ett segel (till mitten av masten) o. därefter åter hissa det ss. en vördnadsbetygelse (särsk. ett erkännande av att ett mötande örlogsfartyg representerade den makt som hade överhöghet över det farvatten där mötet ägde rum); jfr δ. Alle the bymän och geste som sigla in till Aabo schulu hädhan från sigla frije och frelse fram om wart hws i Aabo, så att wår Fougte eller nogon annan åå hans wegna skulu them intid hindra for husena och them ey nödga till att theras sigell stryka latha. G1R 2: 149 (1525). En storm .. trengde honom in för Å[h]uss landet. När han .. var någet ifrå landet, strök han sit segel. HH 20: 42 (c. 1580). Inge Främmande eller Inländske Skiepp och Farkostar skole fördrista sigh til at bewijsa Wåre Tull-Cammars Skiepp någon despect (dvs. sidvördnad), vthan vthi vth- och inkommande tilbörligen stryka deras Segel, och intaga deras Flagga. Stiernman Com. 2: 274 (1640). (En skeppare har förbrutit sig bl. a. gm att) han inthet struket på seglet för kongl. flottan. RP 16: 663 (1656). Tå .. (den holländske befälhavaren) för then Engelske Ammiralen Black, som honom mötte, icke wille stryka Segel, vpwäxte emellan bägge Flåttarna ett skarpt fächtande. Brask Pufendorf Hist. 276 (1680). Seglen strykas på en gång, rodret kastas över, och med rörelser, som livligt påminna om en gammal otålig åkarhäst, stampar kostern upp mot vinden. Koch AntHav. 22 (1907, 1918). Stryka segel för en pust / det vore synd och skam. Nilsson TLands 21 (1929). — särsk. mer l. mindre bildl.; särsk.: ge vika l. ge tappt l. ge efter l. böja sig l. kapitulera (för ngn). RP 5: 92 (1635). När Lifwes trötta Skepp får stryka Seglen neer. Lucidor (SVS) 319 (1673). De (dvs. de sammansvurna) skohle fälla mod och häpne strycka Segell, / När jag (dvs. Caesar) i Wapens stad dem wiser hiuhl och stegell. ÖB 122 (c. 1712). När .. (den förutvarande befälhavaren) förestälde .. (befälhavaren på Stegeborg) med åtlöje sin dårskap .. (dvs. att trots brist på förråd icke vilja uppge slottet), strök han .. in sina segel, och Stäkeborg upgafs utan widare drögsmål. Lagerbring 1Hist. 4: 148 (1783). SvLittTidskr. 1961, s. 169. särsk.
α') (numera bl. tillf.) ta av huvudbonaden (ss. vördnadsbetygelse). Ericus .. (sade) att M. Laurentius hadhe utaff gammalt agg beedt honom stryka segl. ConsAcAboP 1: 578 (1654). Ve den af pojkarne, som inte genast i dörren (till skolsalen) strök mössan af sig, ”strök segel”, som det hette (i Karlstad c. 1850). Ödman VårD 1: 72 (1884, 1887).
β') (tillf.) med saksubj., i uttr. som ange att ngt som är försett med prydande utstyrsel avklädes l. berövas denna. Omkring 1767 började .. (gymnasisterna) sätta en liten Cocard på (hår-)piskan (som de börjat använda några år tidigare) och kläda den med sidenband. .. (Ett biskopligt strafftal mot tidens fördärv) hade sin werkan, och stångpiskorna ströko segel. Ödmann Hågk. 76 (c. 1805; uppl. 1918).
δ) (†) sätta på sitt segel, i fråga om att sänka ett segel något o. därefter åter hissa det ss. en vördnadsbetygelse: stryka segel (se γ). Schmedeman Just. 922 (1685).
c) i uttr. som beteckna att fartygs segel ställas på visst sätt (i sht så att man drar största möjliga fördel av vinden) o. i bildl. anv. som ansluta sig härtill; förr särsk. i uttr. draga l. vända sitt segel l. seglet efter vädret l. alla väder, bildl.: vända kappan efter vinden. Brassa seglen. Sit Segel wända the (dvs. smickrarna) flux efter alla Wäder. Spegel GW 238 (1685). Det är större under, at de som orsak hafva at vara fogeliga, och draga seglet effter vädret, intet råda med sig. Bark Bref 2: 76 (1705); jfr RÅDA, v.1 1 m. Jag .. har .. sedan wårt sidsta samtal farit till siöss, där det heter: Rigta seglen efter winden. Tessin Skr. 91 (1766). Då Seglen äro ställde efter vinden, kattas och kipas Ankaret. FSjöbohm Sjöm. 36 (1791). (Kanslipresidenten C. G. Löwenhjelm) ansågs vara en slug man, som förstod att ställa sina segel efter de politiska vindkasten. Malmström Hist. 4: 20 (1874). Ankaret lättas, förstagseglen hissas, och seglen ställas efter vind. 2NF 10: 824 (1908). Trimma segel. Stenfelt 573 (1920). jfr (†): Hwadh huuset Österrijke anbelangar, så huruwäl man föga annat kan gissa eller præsupponera, än ehwart the seglet fijrandes warde (dvs. hur de än komma att ställa sig), the lijkwäl på sijne gamble maximer warde fortfahrandes. RARP 8: 173 (1660).
d) i uttr. som beteckna att ett fartyg har l. får god vind o. i bildl. anv. som ansluta sig härtill (särsk. för att beteckna att ngn l. ngt har l. får fart l. medgång l. framgång); jfr g, h. Dalin Hist. 1: 300 (1747). Hvarföre skall man ej nyttja vinden, då man har den i seglen. Calonius Bref 137 (1795). Äfven för honom sjelf torde det (så snart efter föregående utmärkelse) icke vara nyttigt, om för mycken vind på en gång blåser i hans segel från alla håll. Atterbom (1841) i 3SAH XXXVII. 2: 13. En ny konjunkturvind blåste upp som skulle fylla skaldens slappa segel. Strindberg NRik. 92 (1882). Mot rundlig betalning styrde .. (den trollkunniga finnkäringen) om, att skutan fick vind i segeln. Dahllöf Storstygg. 44 (1911). Rörelsen för den allmänna rösträtten fick vind i seglen. Höglund Branting 1: 278 (1928). Siwertz Tråd. 20 (1957).
e) i uttr. ta(ga) vinden ur ngns l. ngts segel l. ur seglen på ngn l. ngt, segla så att man hindrar vinden att komma i ngns l. ngts segel; särsk. bildl.: minska ngns möjligheter att göra sig gällande resp. hålla tillbaka l. förta (effekten av) ngt. Det (var) ärkebiskop Söderblom som tog vinden ur den episkopala propagandans segel. HågkLivsintr. 15: 256 (1934). Den (med en socialdemokratisk riksdagsmotion i försvarsfrågan) troligen avsedda effekten att ta vinden ur seglen på kommunisterna torde man på sin höjd uppnå för stunden. DN(A) 1964, nr 26, s. 2.
f) [fsv. til säghls, undir säghl; jfr d. til sejls, under sejl (äv. til sejl, under sejls), mlt. tō segel, under deme segel, t. zu segel, unter segel, eng. under sail (ä. eng. äv. to sail)] i uttr. till segels (förr äv. segel) l. under segel (förr äv. under segels), dels betecknande att (person l. last ombord på) fartyg befinner sig under segling (i sht förr äv. att person reser l. färdas med segelfartyg), dels i förb. som beteckna att fartyg är l. blir segelfärdigt med (satt l.) satta segel l. att person l. fartyg avseglar; i uttr. till segels äv. betecknande att person deltar i manövrerande av segel; förr äv. i uttr. under alla sina segel, se β. 25 (april) — Johannes til Stockholm til sigls. JTBureus (1625) i 2Saml. 4: 91. (Fartygschefen) skall .., då han står under någen annans befäl, ej hissa Flagg, röra Trumman (m. m.) .. utan i likhet med dess Befälhafvare .. så väl under Segels som til Ankars. SjöreglÖrlFl. 1785, § 168. Tidigt om morgonen kommo spejarne och funno fartyget redan till segels. Franzén Minnest. 2: 194 (1824). Tredje sättet att börja en kappsegling .. är att ligga klar ”under segel”. Oxenstierna Vanderdecken 154 (1865). (Sv.) sälja en vara under segel (t.) eine schwimmende Partei verhandeln (fr.) faire sous voile. Snellman o. Osterman (1903). (Boken innehåller bl. a.) en utförlig instruktion om .. manöver under rodd och till segels. VFl. 1933, s. 91. Efter några timmars uppehåll i (Visby) .. voro vi vid 2-tiden på middagen åter till segels. SvKryssKlÅ 1935, s. 129. jfr (†): Wee thy landena som faar j skugganom vnder seghel. Jes. 18: 1 (Bib. 1541; Luther: das vnter den segeln im schatten feret; Bib. 1917: Hör, du land där flygfän surra). — särsk.
α) (†) i uttr. giva sig l. lägga ut till segels, börja segla, avsegla; jfr β. Som de Swenske begynte flux skiuta uppå dem, måste .. (danskarna) lyfta deras anckar och gifwa sig til segels. Tegel E14 130 (1612). Perikles (utrustade) en flotta af etthundrade skepp att segla mot Peloponnesos, och när den var färdig, lade han ut till segels. Höijer Thukyd. 1: 238 (1831).
β) i uttr. gå, äv. komma till segels (förr äv. till segel), äv. under segel, om person l. fartyg: göra sig (resp.: göras) segelfärdig o. börja segla l. avsegla (jfr α, γ); i uttr. gå till segels äv. (om person): inta sin plats för att delta i manövrerande av segel l. gå till väders; i uttr. gå under segel äv.: vara på färd med seglen satta; förr äv. i uttr. gå under alla sina segel, vara på färd med alla segel satta. Jtem forbiude wij alle vore Hoffuitzmenn och Skippere ath ingen dyrffuas gå tiil Segelss, vtan vor Ameralz villie och forloff. G1R 10: 131 (1535). Then Lybske Swanen .. stötte widh hoon gick vnder all sijn segell, på widh pass tiugu fampna diwp. Svart G1 92 (1561). Intet främmande Skepp tillåtes at komma ibland Wår Örlogz Flåtta, .. antingen Flåttan ligger för Anckar uti någon Hamn eller Redd, eller går under Segel i Siön, för än (osv.). Schmedeman Just. 921 (1685). Efter några dagar gick Escadren med god wind til Segel. Nordberg C12 1: 867 (1740). Sedan Fartyget är Inmönstrat, får ingen god vind försummas, utan Fartygs Chefen går då ofördröjeligen under Segel. ReglArméenFl. 1788, s. 9. Nästa morgon blåste en behaglig s. k. fruntimmersbris .., och fortare än kvickt kommo vi åter till segels. SvKryssKlÅ 1935, s. 130. De följande dagarna (på skolskeppet) voro fyllda av idel segelexercis. Alle man gå till segels, klart att vända genom vind, alle man gå till ankars! SvFl. 1941, s. 176. — särsk. (tillf.) bildl., om djur: simma (i väg). Ankorna och gässen, hvilka dagligen gingo till segels på lustturer långs utefter diket i Thorborgs hage. Carlén Köpm. 1: 78 (1860).
γ) (†) i uttr. göra sig klar till segels, göra sig segelfärdig; jfr β. Att göra sig klar til Segels med en god Wind och wackert Wäder, måste man göra klar Roorpinnan, til at styra, medan Ankaret windas, på det Skeppet icke må gijra från eller till. Rosenfeldt Tourville 3 (1698).
g) [delvis specialanv. av d; jfr d. med l. for fulde sejl, t. mit vollen segeln, eng. at (ä. eng. äv. with) full sails, fr. à pleines voiles] i uttr. för, äv. med l. under fulla segel, i förb. som beteckna att fartyg med flera segel befinner sig under färd med seglen väl utspända av vinden l. med segel i vilka intet rev blivit intaget l. med alla segel satta; äv. mer l. mindre bildl. (särsk.: med full fart, snabbt); jfr h o. FULL, adj. 1 g, 6 f. Schroderus Os. 2: 506 (1635; i bild). De Swenske, som woro blefne påfwiske och wistades i konung Sigismunds hof, gladdes storligen derwid, att konung Johan .. war död och den tid kommen, att konung Sigismund skulle få regementet öfwer Swerige. .. (De) sade, att deras tro och lära nu skulle af dem med fulla segel införas i Swerige. UrkFinlÖ II. 1: 136 (1647). Wädret, som Neptunus hade upblåsa låtit, (lät) dem ingå med fulla segel uppå et ankarställe, hwarest de woro frie för storm. Ehrenadler Tel. 357 (1723). (Sv.) Skepp under fulla segel, (fr.) vaisseau portant toutes ses voiles. Weste (1807). (Sv.) segla för fulla segel (eng.) go with all sails set. Harlock (1944).
h) [delvis specialanv. av d; jfr mlt. in vullem segel, t. mit vollem segel, eng. at l. in (ä. eng. äv. with) full sail] (numera bl. tillf.) i uttr. för, äv. med l. under (förr äv. i) fullt segel, i förb. som beteckna att fartyg med ett segel befinner sig under färd med detta väl utspänt av vinden l. utan något rev intaget; äv. mer l. mindre bildl.; förr äv. koll.: för fulla segel (se g). Såsom vti hafwet äro stoora sandberg ther vppå Skepen löpa och stöta sigh offta i stycke sönder: Altså löpa och många Menniskior hijt i Werldenne, medh fult Segel, vti Girigheet och rijkedomar, ther inne blifwa the Skepbrutne. Muræus Arndt 4: 102 (1648). I dät .. (kungen) wille roo till skippen med en liten slup kåm riks admeralens iagt i fult segel och löpper mitpå slupen, att (osv.). Ekeblad Bref 2: 84 (1658; rättat efter hskr.). Hwad är underligare, än dhen lilla Fisken som kallas Remora, som kan komma ett för fult Segel gående Skep at stanna twert aff, medh thet at han häfftar sig wedh Skeppet? RelCur. 218 (1682). Wåra 9. och Engelska 24. under fult Segel hijtåt sig befintel(iga) Fahrtyg. LinkStiftsbibl. Brev 19/8 1719.
i) mer l. mindre bildl. (jfr a—e, f β slutet, g, h, 5, 6); utom i β i sht i vitter stil. Man läser rätt med Lust hwad the Scribenter gisza / Som up i Himmelen Förnuftetz Segel hisza. Spegel GW 56 (1685); jfr a. Lät mig aldrig nånsin bli .. / Säker under lyckans segel. Kolmodin Rök. 4 (1728). Gabriel var nära att kvävas (sedan han hört räddningsplanen). Så mäktigt svällde inom honom livets segel, att han icke kunde förbli sittande. Malmberg Werfel 40Dag. 488 (1935). (De) har .. dekorerat brietårtan med rädisskivor, finklippt krasse och små ”segel” av pumpernickel. DamVärld 1964, nr 8, s. 56. — jfr GRAN-SEGEL. — särsk.
α) om fågels l. fjärils vinge; i sht i pl. Se, hon (dvs. svanen) seglar, och drager röda fåror i vatnet, och sätter up sina vingars segel. SvMerc. 1764, s. 83 (t. orig.: spannt des Fittigs Segel auf); jfr a. Svanens segel mellan vassen glimmar, / Der han ankrar vid sin makas bröst. Hedborn Minne 103 (1811, 1835). Fjäriln väckes och på gyllne segel / Ilar, full af fröjd, till rosens barm. Sätherberg Blom. 1: 20 (1841). Hellre (än att flyga till Nya Kaledonien) ställer .. (albatrossen) sina vingars segel mot söder. Hedin Pol 2: 456 (1911).
β) [jfr motsv. anv. av nylat. vela, pl.] astr. i sg. l. pl. best., om en i stjärnbilden Skeppet Argo ingående stjärnkonstellation. Stjärnbilden n:r 61, Argo, är indelad i tre delar, som bära namnen Seglet (Vela), Akterskeppet (Puppis) och Kölen (Carina). 2NF 26: 1426 (1917). Seglen (del av Argo). Bergstrand Astr. 40 (1925).
2) [jfr motsv. anv. i dan., t. o. eng. samt av fr. voile o. lat. velum] (numera i sht med vitter l. ngt ålderdomlig prägel) metonymiskt för: segelfartyg; förr äv. om annat fartyg än segelfartyg; i sht i pl. Mankell Krigsm. 2: 48 (i handl. fr. 1623). (Filip II) lät vthrusta en förskräckeligh Flåtta, then the kallade then oöfwerwinnelige, .. hwilken bestodh aff 150. Segel. Brask Pufendorf Hist. 63 (1680). Om Frankrike sammandrog 60 eller 70 segel af en krigs-ångflotta uti någon viss hamn, med afsigt att hastigt landsätta en väpnad styrka på brittiska kusten, så (osv.). KrigVAT 1844, s. 526. Flera danska segel hade .. blifvit signalerade från Laböer skans. .. Dessa segel gingo .. till ankars öfver natten i mynningen af Eckernförde-viken. Oscar II 3: 217 (1849, 1889). Mellan Paros' sund / Och Hellesponten, de ett segel mött, som höll / Mot söder kosan. Runeberg 5: 153 (1863). Östergren (1938).
3) [jfr motsv. anv. i dan., t. o. eng.] om stycke l. anordning av segelduk l. presenning o. d. med annan användning än ss. segel (i bet. 1); jfr 4. — jfr BARLAST-, PORT-, RAPS-, RUTSCH-, RÄDDNINGS-, SPRÅNG-SEGEL m. fl. — särsk.
a) segelduk l. presenning använd ss. skydd mot vind, regn, sol, insyn o. d. Palmstedt Res. 26 (1778). Alle gatorne .. (som processionen med monstransen vid Kristi lekamens fest i Rom) passerar äro öfwerdragne med segel som fästas i krokar på wäggarne. Därs. 114 (c. 1780). Ja, där bar till att hurra så förskräckligt, att takseglet, som var uppspänt för att gömma undan flugulort och snattegods på gällen, föll ned för den starka påkänningen av lufttrycket. På eviga blinken var eld i seglet. Högberg Storf. 204 (1915). — jfr KOBRYGGS-, RAPS-, REGN-, RÖK-, TAK-SEGEL m. fl.
b) (förr) stycke segelduk l. dyl. som vid eldsvåda användes för att täcka över hotade tak l. väggpartier o. d. Alle Grannar .. böra .. (vid eldsvåda) löpa til med Watn, Ämbaren, .. wåta Täcken och Segel, Yxor och .. annan tienlig Brand-redskap, .. giörandes all mensk- och möjelig flit, at kunna qwäfja och släcka Elden. PH 1: 770 (1728). JernkA 1833, s. 657 (i förteckning över brandredskap). — jfr BRAND-SEGEL.
c) om (segelduk använd till) ventilationstrumma för ventilering av fartygs nedre delar; i ssgrna SEGEL-TRUMMA o. KUL-, VÄDER-SEGEL.
4) [jfr motsv. anv. i d.] (segel)duk l. träskiva l. dyl. använd på väderkvarnsvinge för att uppfånga vinden o. ge kvarnvingarna en roterande rörelse; förr äv. om liknande anordning på horisontellt väderkvarnshjul; jfr 3. VetAH 1740, s. 395 (i fråga om horisontellt hjul). På .. (kvarnvingarnas tvärribbor) sitta seglen .., som .. (på kvarnar med fast kvarnhus o. hög, vridbar överdel) i regel äro av trä. Wadström SvKvarnterm. 63 (1952). — jfr VÄDERKVARNS-SEGEL.
5) [specialanv. av 1 i; jfr motsv. anv. av nylat. velum] anat. o. zool. om sådan del av människas l. djurs kropp (l. av djurstock) som i ett l. annat avseende erinrar om ett segel (i bet. 1); särsk. om bildning som tjänar till (l. antagits tjäna till) att uppfånga vinden o. framdriva djur på havets yta, t. ex. om stor ryggfena hos segelfiskar l. om uppstående skiva o. d. hos vissa nässeldjur; jfr 1 i α. Retzius Djurr. 191 (1772). Larverna (hos snäckdjuren) hafva en starkt utvecklad rörelseapparat, bestående af ett tvåflikigt, med vibrerande cilier i kanten besatt hudveck eller s. k. segel kring munnen. Thorell Zool. 2: 301 (1865). (Den på vattnet flytande) Skivan har avlångt-fyrkantig omkrets; i den ena diagonalens riktning höjer sig på densamma ett stort trekantigt, något litet bågformigt segel, som fångar vinden och som låter den lilla bidevindseglaren lätt glida fram även vid svag bris. 4Brehm 15: 622 (1931). I lugnt väder kan man få se .. (segelfiskarna) ligga och driva med det praktfulla seglet rest ovanför vattenytan. DjurVärld 6: 494 (1962). — jfr GOM-SEGEL m. fl. — särsk.
a) (†) flyghud; jfr SEGEL-HUD. Marklin Illiger 184 (1818).
b) om vissa tunna hinnor l. väggar i hjärna l. hjärta. (Fjärde ventrikelns) spetsiga tak bildas av lillhjärnsskänklarna, lillhjärnan och ett par tunna hinnor, främre och bakre seglet. Svenson Sinnessj. 22 (1907). jfr: Insufficienser uppstå i (klaffarna mellan hjärtats förmak o. kamrar) .. genom knöliga aflagringar på slutningsranden, som förhindra klaffseglens täta tillslutning. Petersson FysUnders. 252 (1908); jfr SEGEL-KLAFF 1.
6) [specialanv. av 1 i; jfr motsv. anv. i t. o. av nylat. vexillum, diminutivform av velum, segel] bot. större uppåtriktat kronblad som utgör del av fjärilslik blomkrona. Af Kronbladen (hos klöverärten) war Seglet blekgult med purpurfärgade strimmor. Linné Öl. 143 (1745). (För att underlätta befruktningen hos ärtväxterna) har Skaparen gjordt en blomma, lik en slup eller båt, i hwilken stamina med pistiller ligga fördolde, betäckte på sidan med 2 swärd, och et segel som står up åt. Celsius HushAlm. 1745, s. 21. Ursing SvVäxt. Faner. 294 (1944). — jfr BLOM-, KRON-SEGEL.
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. (ev. i viss bet.) hänföras till (o. anslutas av språkkänslan ofta till) segla; jfr äv. de under d. o. anförda ssgrna): A: (1, 5) SEGEL-AGAM ~aga2m, m. l. f. l. r.; best. -en; pl. -er. [senare ssgsleden är agam, beteckning för ödla av familjen Agamidæ, liksom t. agame, eng. agama o. fr. agame av nylat. Agama, namn på ett ödlesläkte, ytterst av afrikanskt urspr.; ödlan har på stjärtens främre del en kam som liknar ett segel (i bet. 1)] zool. (den ostindiska) ödlan Hydrosaurus amboinensis Schlosser; i pl. äv. om släktet Hydrosaurus Gray; jfr -stjärt, -ödla. DjurVärld 7: 411, 434 (1962).
-AREA. [jfr eng. sail area] sjöt. om den sammanlagda arean av de segel som ett fartyg för samtidigt l. av ett fartygs viktigare segel; särsk. om den sammanlagda arean av de segel som ett fartyg för vid segling bidevind i styv bris; jfr -yta. En större quantitet Segel eller Segel-Area .. (ger) Fartyget en större grad af hastighet. Chapman Skeppsb. 60 (1775). I segelarean ingå .. areorna af mesan, under-, märs- och bramsegel, förstängstagsegel och klyfvare, men ej af öfverbramsegel, jagare, ledsegel eller andra endast sällan använda segel. NF (1890). 2SvUppslB (1953; vid segling bidevind i styv bris).
(1, 5 a) -BEN. (†) i pl., om ben förenade gm flyghud. Marklin Illiger 183 (1818).
-BESLAGNING. sjöt. jfr beslå I 4. Hägg Örl. 40 (1943).
-BJÄLKE. [jfr d. sejlbjælke, holl. zeilbalk, t. segelbalken] (†) midskeppsbalk. Jungberg (1873).
(1, 5) -BLÅSA. [den långsträckta, med en kam försedda, luftfyllda flytapparaten liknar i viss mån ett segel (i bet. 1)] (†) (i sht i varmtempererade o. tropiska hav kringflytande) koloni av rörmaneter av arten Physalia physalia Lin., portugisisk örlogsman, blåsmanet. Sundevall Zool. 180 (1864).
-BOK, sbst.1 (sbst.2 se segla ssgr). (i sht förr) Segelbok, (dvs.) inventariebok som fördes ombord i större segelfartyg rörande alla segel, suntält, kapell m. m. SohlmanSjölex. (1955).
-BOM. [jfr holl. zeilboom, eng. sail boom] (mera tillf.) jfr bom, sbst.1 2 b slutet. Erixon SthmHamnarb. 77 (1949).
-BUK. sjöt. jfr buk 4 c β. Björkman (1889).
-BÅT. båt som framdrives med segel. Möller 2: 898 (1785).
Ssgr: segelbåts-hamn. mindre hamn avsedd för segelbåtar. Östergren (1938).
-lotteri. lotteri vari en segelbåt utgör vinst. SvD(A) 1933, nr 293, s. 11.
-BÄNDNING. (mindre br.) sjöt. = -underslagning. VFl. 1925, s. 131.
-BÄNK. (i fackspr.) bänk varpå segelmakare sitter vid arbete med segel; jfr -makar-bänk. UB 7: 332 (1874).
-BÄRGNING. sjöt. jfr bärga 4. Ekelöf Skeppsm. 152 (1881).
-CENTRUM. sjöt. om den punkt vari vindens tryck i ett fartygs alla segel kan anses vara koncentrerad; jfr -krafts-punkt, -punkt 1. FSjöbohm Sjöm. Bih. 4 (1791).
-DRIVEN, p. adj. som drives med segel.
1) till 1, om fartyg. VFl. 1924, s. 9.
2) till 4, om väderkvarn. Rogberg Portug. 130 (1931).
-DUK. (segel- 1566 osv. segle- 1730 (: Segleduksmakerie)) [jfr holl. zeildoek, t. segeltuch, eng. sail-cloth] till segel avsett l. använt tyg (särsk. om ett slags kraftigt o. tätt tyg av hampa l. lin l. bomull o. d. som äv. användes till åtskilliga andra ändamål, t. ex. till skyddskapell l. presenningar); äv. i individuell anv., om duk som ingår i l. tillhör l. utgör ett segel; jfr -tyg 1. VinkällRVarbg 1566—67, s. 21 b. De olika seglen tillverkas af olika slags segelduk, .. från den gröfsta eller N:o 1, hvilken användes till undersegel och stormsegel, till den finaste bramduk. Wrangel SvFlBok 73 (1897). Brandhinkar af segelduk, hopfällbara. HufvudkatalSonesson 1920, 5: 106. Då man (under korstågstiden) ännu ej kände konsten att anbringa revsejsingar för minskning av segelarean vid hård vind, hade man i stället lösa segeldukar, vilka kunde vid olika vindstyrkor fästas vid seglen eller borttagas. Nilsson SjöfSkeppsb. 66 (1922).
Ssgr: segelduks-badkar. badkar tillverkat av segelduk. Otter Officer 75 (1930; använt på safari i Afrika).
-blåsa. (i fackspr.) boj l. flöte bestående av en luftfylld blåsa av segelduk. Haneson o. Rencke Bohusfisk. 96 (1923).
-byxa. i sht i pl. Carlén Rosen 9 (1842).
-båt. båt (kanot) tillverkad av segelduk spänd på en stomme av spant o. ribbor. GHT 1896, nr 8 A, s. 3. SohlmanSjölex. (1955).
-fabrik. 2BorgP 5: 256 (1734).
-hytt. (förr) fartygshytt uppbyggd av ribbor o. segelduk. Hägg TretungFl. 46 (1941).
-hytta. (†) = -hytt. PH 6: 4191 (1756). Chapman Liniesk. 45 (1796).
-kapell. i sht sjöt. kapell (se kapell, sbst.2 2) av segelduk. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-makare. (-duk- 1730. -duks- 1789 osv.) (numera bl., mera tillf., i skildring av ä. förh.) = -duks-vävare. Nordencrantz Arc. 226 (1730).
-makeri. (-duk- 16481730. -duks- 1730 osv.) (numera bl., mera tillf., i skildring av ä. förh.) = -duks-väveri. RP 12: 266 (1648).
-nål. (i fackspr.) = segel-nål, sbst.1 Holmberg 2: 954 (1795).
-presenning. PH 5: 3244 (1752).
-pyts. i sht sjöt. jfr pyts 1. KrigVAT 1835, s. 276.
-påse. påse av segelduk. Oxenstierna Vanderdecken 114 (1865).
-rulle. jfr rulle, sbst.3 3. Widegren 543 (1788).
-sko. sko av segelduk, smärtingsko. Oxenstierna Vanderdecken 67 (1865).
-skyddad, p. adj. Lewenhaupt Pyren. 105 (1914; om salubodar).
-slang. slang av segelduk. Smith 330 (1917).
-stol. 1) (hopfällbar) stol vars sits o. ryggstöd bestå av segelduk. Mörne MistrBlås. 160 (1933). 2) (numera bl. tillf.) vävstol för vävning av segelduk. 2RARP 14: 667 (1743).
-stövel. (förr) jfr -dukssko. Nordenskiöld Vega 1: 460 (1880).
-säck. jfr -duks-påse. Antarctic 2: 482 (1904; om sovsäck).
-tak. Nyblom Hum. 89 (1874).
-täckt, p. adj. Dahlin Canada 118 (1929; om vagnar).
-verk. (numera bl. tillf.) = -duksfabrik. Nordencrantz Arc. 248 (1730).
-vinge. med segelduk klädd vinge (på vindmotor o. d.). Vindpumpens segelduksvingar. Nylander Hemma 144 (1909).
-vävare. (-duk- 1730) (numera bl. mera tillf.) Nordencrantz Arc. 283 (1730).
-väveri. (numera bl. mera tillf.) abstr. o. konkret. Stiernman Com. 4: 171 (1677; konkret).
-vävnad. (numera bl. mera tillf.) abstr. o. konkret. Hermelin PVetA 1773, s. 81.
-ämbar. (hopfällbart) ämbar av segelduk (för hämtning av vatten o. d.). Ahlström Eldsl. 213 (1879).
-EKA. jfr -båt. Lindström Glimt. 57 (1924).
-EXERCIS. sjömil. exercis varvid manskapet övas att sätta o. bärga segel o. d. KrigVAT 1846, s. 212.
-FABRIK. Björkegren 2820 (1786).
-FALL. sjöt. jfr fall XVI 1. 2UB 9: 515 (1906).
-FARARE. (†) seglare; äv. allmännare, övergående i bet.: sjöfarande. Björnståhl Resa 1: 146 (1770). Almqvist Går an 27 (1839; allmännare).
-FARKOST~02 l. ~20. jfr -båt. Finland 157 (1893).
-FART. [jfr t. segelfahrt]
2) sjöfart l. trafik med segelfartyg; stundom äv. allmännare, övergående i bet.: sjöfart; jfr -färd 2, -skeppsfart o. fart 2. Brenner Dikt. 1: 245 (1713). (Donau) är segelbar redan från Ulm .. och skulle väl i historien hafva spelat en än mera betydande roll, om naturen icke hade i densamma lagt så många hinder för segelfarten. 2UB 9: 382 (1905).
3) (†) segelled; äv. oeg. l. bildl.; jfr fart 4. Jag på tusend, tusend sätt / Tappat rätta segel-farten; / Men så snart jag bedit rätt, / .. Har jag funnit och ärfarit, / At min Jesus, Jesus warit. SionSång. 2: 81 (1745). När .. den östra segelfarten (dvs. den östra delen av Göta kanal) var färdig, befanns att hela företaget hade kostat omkring 10 millioner. BL 11: 273 (1845).
-FARTYG~02 l. ~20. fartyg som (väsentligen) framdrives med segel. Segelfartyg med hjälpmaskin. Lavén Sjöv. 33 (1853).
Ssgr: segelfartygs-flotta. (förr) flotta bestående av segelfartyg. VFl. 1907, s. 46.
-förening. särsk. i sg. best. o. i uttr. Sveriges segelfartygsförening, om en urspr. under namnet Svensk skeppsredareförening för segelfartyg verksam sammanslutning av redare för segelfartyg (sedan 1958 kallad: Redareföreningen för mindre fartyg). Sveriges segelfartygsförenings u. p. a. medlemsblad. (1922; titel).
-redare. (förr) SvFlagg 1908, nr 2, s. 8.
-rederi. (förr) VFl. 1915, s. 51.
-rigg. Hornborg Segelsjöf. 17 (1923).
(1, 5) -FISK. [jfr t. segelfisch, eng. sailfish] zool. fisk tillhörande släktet Istiophorus Lacép. (l. familjen Istiophoridæ), vars arter leva i varmtempererade o. tropiska hav; i pl. äv. om familjen; jfr seglar-fisk. Hanström SådDjur 14 (1935). 2SvUppslB (1953; i pl., om familjen).
-FLOTTA. flotta av segelfartyg. (Agardh o.) Ljungberg 4: 340 (1863).
-FORM; pl. -er. TIdr. 1881, s. 31.
(1, 5 a) -FOT. (†) = -ben. Marklin Illiger 183 (1818).
-FREGATT. (förr) jfr -fartyg. KrigVAT 1852, s. 9.
(1, 2) -FULL. (numera bl. tillf.) = -fylld. Creutz Vitt. 6 (1761).
(1, 2) -FYLLD, p. adj. (numera bl. tillf.) om hav o. d.: fylld av segel- (fartyg); jfr -full. Lidner (SVS) 3: 142 (1788).
-FÄLLING, f. [senare ssgsleden vbalsbst. till fälla, v.] (†) handlingen att stryka segel (se segel, sbst.1 1 b γ); jfr segel, sbst.1 1 b α. AOxenstierna 1: 600 (1644).
-FÄRD.
1) färd l. resa med segelfartyg l. segelbåt; jfr -fart 1, -resa, -tur. Spongberg Soph. 67 (1866).
2) (†) = -fart 2. Brask Pufendorf Hist. 327 (1680).
-FÖRANDE, n. (†) = -föring. Rosenfeldt Tourville 117 (1698).
-FÖRANDE, p. adj. om fartyg o. d.: som för (se föra 10 b γ) segel. Adlerbeth Ov. 411 (1818).
-FÖRDELNING. (i sht förr) fördelning av manskapet till de olika posterna vid manöver med segel o. rundhult m. m. ombord på segelfartyg (t. ex. vid avsegling); jfr manöver-fördelning. Roswall Skeppsm. 1: 210 (1803).
-FÖRING. [jfr t. segelführung] sjöt. om förhållandet att föra (se d. o. 10 b γ) segel (så l. så anordnade l. i så l. så stor utsträckning); äv. konkret, om den samlade mängden av de segel som samtidigt föras, segelmassa; jfr -förning. (Ett visst revningssätt) anses ega afgjorda fördelar derigenom: att .. lättheten för refning och refutstickning är så stor, att segelföring efter kultjen blir mycket lättare äfven med små besättningar. KrigVAH 1858, s. 67. VFl. 1922, s. 32 (konkret).
-FÖRNING. (numera föga br.) sjöt. = -föring. TT 1896, Byggn. s. 95.
-GAFFEL. (†) = gaffel, sbst.1 2 b. Lind 1: 768 (1749). Möller 1: 804 (1801).
-GARN. (segel- 1541 osv. segle- 1672) [fsv. säghlgarn; jfr d. sejlgarn, holl. zeilgaren, t. segelgarn] (löst slaget) garn (av hampa) använt till segelsömnad; äv. allmännare, om bindgarn l. snöre o. d. använt för olika ändamål (särsk. vid inslagning l. lindning l. sammanbindning av ngt); stundom äv. i individuell anv., om stycke av sådant garn l. snöre; jfr pack-garn 1, säck-garn, tagel-garn. SkeppsgR 1541. Segel garn til att binde rekenskap(e)rne tilhope mett. HH XXXIII. 2: 143 (1549). Påst-Förwaltarne .. (skola) noga tilse, det .. Påst-påszorne icke söndersletne nyttias, och deras försegling sker tydeliga på oskarfwat Segelgarn. PH 3: 2238 (1745). Ett segel hopsömmas af flera bredder segelduk medelst fin, men väl tvinnad och tjärad tråd, segelgarn. UB 7: 332 (1874). På verandaväggen hängde .. några avslitna segelgarn, kring vilka krassen lindade sina vissnade rankor. Willebrand-Hollmerus ObjGäst 282 (1935). Anm. På grund av att segelgarn nyttjades vid försegling (jfr språkprov från 1745 ovan) har ordet stundom anslutits till försegla, v.2 (l. därmed samhörande ord); jfr d. seglgarn vid sidan av sejlgarn o. t. siegelgarn vid sidan av segelgarn. På t. siegelgarn återgår sannol. den en gg anträffade formen sigelgarn. 1 Bundt Sigelgarn. BoupptVäxjö 1805.
Ssgr: segelgarns-avskärare. (i fackspr.) mekanisk anordning för avskärande av segelgarn. Bergström Nickelsen Tusenk. 109 (1925).
-fabrik. Schulthess (1885).
-lindning. särsk. konkret. IdrBibl. 3: 53 (1918).
-nål. (†) = segel-nål, sbst.1 BoupptSthm 1689, s. 1066 b.
-rulle. jfr rulle, sbst.3 3. Björkegren 1276 (1784).
-snöre. Virén Skizz. 72 (1890).
-spinnare. (i fackspr.) person som yrkesmässigt sysslar med att spinna segelgarn. TeknOrdb. 943 (1940).
-stump. Dalin (1854).
-tåt. Wrangel HbHästv. 138 (1884).
-ända, äv. -ände. Möller 1: 337 (1745).
-GÖRARE? (†) segelmakare; anträffat bl. ss. binamn på person. Och war theris nampn, som på bokken [suore]: först Hanns Niellssonn, Biörnn Benssonn .., Torkiell segielgior (sannol. felaktigt för segielgiörare). TbLödöse 306 (1593).
-HANDSKE. [jfr t. segelhandschuh] (i fackspr.) läderskydd för handen (liknande en handske utan fingrar), försett med en metallplåt med räfflor l. fördjupningar, med vars hjälp segelnål tryckes in vid sömnadsarbeten; jfr -makar-handske, -sömmar-handske. Rålamb 10: 50 (1691).
-HINNA. (†) om hinnliknande parti som står upp på vissa djurs (nässeldjurs o. snäckors) ryggsida; jfr segel, sbst.1 5. Marklin Illiger 316 (1818).
-HORN. (förr) (med fett fyllt) horn vari segelsömmare förvarade sina nålar; jfr -sömmar-horn o. nål-horn. VFl. 1911, s. 69.
-HUD. (†) = segel, sbst.1 5 a. Marklin Illiger 184 (1818).
-HUS. [jfr eng. sail-house] (numera bl. tillf.) hus avsett för tillverkning l. förvaring av segel. Isogæus Segersk. 383 (c. 1700).
-HYTT. (mera tillf.) = -koj. Palmqvist Oceaner 169 (1942).
-JAKT l. (i bet. motsv. jakt, sbst.2 2) -YACHT. jfr jakt, sbst.2 1, 2. En SegellJackt för Provision. HovförtärSthm 1732, s. 2844. SohlmanSjölex. (1955: Segelyacht).
-JULLE l. -JOLLE. (i sht i fackspr.) julle som framdrives med segel (o. i sht användes ss. fiskebåt l. kappseglingsbåt). Santesson Nat. 224 (1880). Hasslöf SvVästkustf. 321 (1949: segeljolle).
-KAMMARE. [jfr t. segelkammer] (numera bl. i skildring av ä. förh.) rum avsett för tillverkning l. förvaring av segel; särsk. = -koj. Siöregl. 1741, 2: B 3 b.
-KANOT. kanot som framdrives med segel; i fråga om nutida förh. företrädesvis om en för segelsport avsedd kanot utrustad med centerbord o. marconiriggad (med en mast med fock o. storsegel l. med två master med trekantsegel, varav det förliga är störst). TIdr. 1884, s. 83. NFSportlex. 4: 684 (1941).
-KAPELL. sjöt. jfr kapell, sbst.2 2. Björkman (1889).
(1, 5 b) -KLAFF. [jfr t. segelklappe] anat.
1) om vardera av klaffarna mellan förmak o. kammare i hjärtat; äv. om var o. en av (de i högra hjärthalvan tre, i vänstra hjärthalvan två) flikarna på dessa klaffar. (Vid obduktion) nedföres kniven från förmaket .. mellan två segelklaffar in i kammaren, varefter denna öppnas och undersökes. SFS 1915, s. 1740.
2) [jfr nylat. velum semilunare] om var och en av de tre halvmånformiga klaffarna i vardera av de mekanismer som finnas mellan hjärtat o. stora kroppspulsådern resp. mellan hjärtat o. lungpulsådern o. som hindra det från hjärtat utpressade blodet att återvända, semilunarklaff. Wernstedt (1943).
-KLUT. (numera bl. mera tillf.) = klut 3. Carlén Köpm. 2: 403 (1860).
-KLÄDD, p. adj. (i vitter stil, numera bl. tillf.)
1) till 1, om fartyg, mast, rå o. d.: försedd med segel. Kellgren (SVS) 2: 205 (1784).
2) till 1, 2, om hav, flod o. d.: täckt av segelfartyg. Holmberg 1: 1021 (1795). (Sjömän) sitta vid stranden af den segelklädda floden. Geijer Minn. 37 (1809, 1834).
-KOJ. [jfr holl. zeilkooi, t. segelkoje] sjöt. på fartyg: rum där (reserv)segel förvaras; jfr -hytt, -kammare, -rum. Hammar FartygOstIndComp. 61 (i handl. fr. c. 1770: Segelkoy; rättat efter hskr.).
-KORVETT. (förr) jfr -fartyg. SFS 1871, nr 2, s. 15.
-KRAFT.
1) (i fackspr.) om kraft som tillföres segel av vinden o. som därifrån överföres till fartyget. Swedenborg Reg. 18 (1718).
2) om segel ss. drivkraft för fartyg (motsatt: ångkraft o. d.). KrigVAT 1844, s. 233.
Ssg: segelkrafts-punkt. (numera mindre br.) sjöt. till -kraft 1: segelcentrum. Roswall Skeppsm. 1: 8 (1803). Smith 330 (1917).
-KROK. [jfr eng. sail-hook] (i fackspr.) krok varmed segel fasthålles o. spännes när man syr på det; jfr -sömmar-hake. Ekbohrn NautOrdb. (1840).
-KRONA. av sjömilitära sammanslutningar o. d. nyttjat emblem bestående av en bild av en kronring från vars övre kant utgå vimplade master med råsegel o. akterspeglar från 1600-talsskepp. 2SvUppslB 6: 541 (1948).
-KUTTER. sjöt. jfr -båt. Haglind o. Pallin KSSS 315 (i handl. fr. 1879).
-LAPP.
1) sjöt. lapp (av segelduk) använd l. avsedd att användas till lagning av segel. SkeppsgR 1541.
2) (ngt vard.) segel, klut (se d. o. 3). Carlén Rosen 447 (1842).
-LEJDARE. sjöt. jfr lejdare, sbst.2 Frick o. Trolle 156 (1872).
-LIK, n. sjöt. jfr lik, sbst.2 Rajalin Skiepzb. 190 (1730).
-LIK, adj.
1) som liknar ett segel. Möller (1790, 1807).
2) (†) lämplig att uppbära segel; jfr lik, adj. 9. (Sv.) Ett segellikt träd, (t.) ein zum Mastbaume tauglicher Baum. Möller (1790, 1807).
-LINJESKEPP~102, äv. ~200. (förr) jfr -fartyg. KrigVAH 1855, s. 49.
-LOFT. [jfr eng. sail-loft] (numera bl. tillf.) = -vind, sbst.1 Platen Glascock 1: 241 (1836).
-LOSSANDE. (†) om segelsättning (gm lossande av beslagna segel). Rosenfeldt Tourville 35 (1698).
-LÄRFT. [fsv. säghlläript] (förr) lärft använt till segel. ArkliR 1562, avd. 17.
-LÖS. Gustaf II Adolf 487 (1621; om skepp).
-MAKARE. [jfr holl. zeilmaker, t. segelmacher, eng. sail-maker] person som yrkesmässigt (i sht ss. arbetsledare l. företagare) sysslar med tillverkning (o. reparation) av segel i segelmakeri i land l. (i sht förr) ombord på segelfartyg; jfr -görare, -sömmare. PrivSvStäd. 3: 249 (1573). SohlmanSjölex. (1955).
Ssgr: segelmakar-, äv. segelmakare-bänk. [jfr eng. sailmaker's bench] (i fackspr.) segelbänk. Stenfelt (1920).
-handske. (i fackspr.) segelhandske. Hahnsson (1899).
-nål. (i fackspr.) = segel-nål, sbst.1 Eneberg Karmarsch 2: 671 (1862).
-splits. [jfr t. segelmacherspleissung, eng. sailmaker's splice] (i fackspr.) på segellik: (långt utdragen) splits (av ett grövre o. ett smäckrare tåg) som lätt kan sys fast o. lätt öppnas, om seglet skall ändras. Ramsten o. Stenfelt (1917).
-verkstad. verkstad (i land) avsedd för tillverkning (o. reparation) av segel; jfr -sömmar-verkstad. Weste FörslSAOB (c. 1815).
-ålderman. (förr) ålderman i segelmakarnas skrå; jfr -sömmar-ålderman. SthmStCal. 1765, s. 96.
-ämbete. (förr) segelmakarnas skrå. MeddNordM 1901, s. 278.
-MAKERI 10104 l. 30~102 (se`gelmakeri' Weste). [jfr holl. zeilmakerij, t. segelmacherei] abstr. o. konkret(are); särsk. konkret, om anläggning l. företag för tillverkning av segel; jfr -sömmeri. RP 6: 533 (1636). GHT 1946, nr 141, s. 15 (konkret).
Ssg: segelmakeri-vara, r. l. f. Östergren (1938).
-MAKERSKA. [avledn. av -makare] (†) segelmakares hustru. Weste FörslSAOB (c. 1815).
(1, 5) -MANET. [jfr t. segelqualle; flytapparatens uppskjutande skiva liknar ett segel (i bet. 1)] (numera mindre br.) zool. (i sht i varmtempererade o. tropiska hav kringflytande) koloni av rörmaneter av arten Velella spirans Forssk., bidevindseglare; jfr -medusa, -plättmask. Hartman Naturk. 273 (1836). 6Brehm 7: 599 (1955).
-MANÖVER. [jfr t. segelmanöver] sjöt. (i ändring av segelföring o. d. bestående) manöver (se d. o. 2) med ett fartygs segel. KrigVAH 1847, s. 135.
(1, 5) -MASK. (†) om koloni av nässeldjur, försedd med segel (i bet. 5). VetAH 1789, s. 292 (om portugisisk örlogsman).
-MASSA. i sht sjöt. om massa (se massa, sbst.2 3) l. mängd av (hissade) segel; särsk. om hela den samlade mängden av ett fartygs (hissade) segel. Ellida .. utvecklade sin segelmassa, det vill säga sina sex segel, för vinden. Snellman Gift. 2—3: 19 (1842). VFl. 1905, s. 29.
-MAST. (numera bl. tillf.) om mast avsedd att uppbära segel (i motsats till mast använd för lossning o. lastning l. för uppbärande av radioantenn o. d.). Warnmark Epigr. E 4 b (1688; i bild). TT 1899, Allm. s. 92.
(1, 5) -MEDUSA. [jfr fin. purjemeduusa] (föga br.) = -manet. Cannelin (1912, 1939).
(1) -MINSKNING. sjöt. jfr minska 1 b. Hornborg Fort. 44 (1910).
-MOMENT. [jfr t. segelmoment, eng. sail moment] sjöt. om produkten av (vindtrycket på) segelarean o. minsta avståndet från segelcentrum till en viss linje l. punkt; särsk. om produkten av segelarean o. avståndet från segelcentrum till lateralplanets tyngdpunkt. Chapman Skeppsb. 112 (1775). (Linjeskepp med tre däck) ha .. ej mera Krängning (än linjeskepp med två däck) under en Action, emedan Segel-Momentet är något mindre i proportion, än för 2 Däcks Skepp. Dens. Liniesk. 53 (1796). I krängande segelmoment ingår avståndet till lastvattenlinjen, i styrande l. svängande segelmoment avståndet till mittelordinatan (dvs. fartygets vertikala axel). BonnierKL (1927). SohlmanSjölex. (1955).
-MÄSTARE. [jfr t. segelmeister] (förr) om person som hade överinseende över seglen ombord på större fartyg (äv. ss. titel för underofficer med denna uppgift); förr äv. om segelmakare; jfr -sömmar-mästare. (Fartyget) ähr så oschickeligen uthrustedt både medt båtzmänn, segell, takell och annen deell, så att the segelmästere och the, som tacklenn haffve giortt, haffve ther um bestältt som andre förtvifflede boffver. G1R 29: 193 (1559). Boggiano Wallace Ben-Hur 161 (1888; på romersk galär). Wrangel SvFlBok 276 (1898; ss. titel för underofficer).
-NÅL, sbst.1 (sbst.2 se sp. 1645). [jfr t. segelnadel, eng. sail-needle] (i fackspr.) kraftig nål (vanl. med trekantig spets) använd vid tillverkning l. reparation av segel (o. andra föremål av segelduk); jfr -duks-nål, -garns-nål, -makar-nål, -sömmar-nål. TullbSthm 10/9 1548.
-PLÅT. (†) på segelhandske: metallplåt med räfflor l. fördjupningar, med vars hjälp segelnål tryckes in vid sömnadsarbeten. ReglLefwererBesigtnFl. 5/5 1807, s. E 4 b. SFS 1858, nr 100, s. 6.
(1, 5) -PLÄTTMASK. (†) = -manet. VetAH 1789, s. 292. Därs. 1790, s. 194.
-PRESS. sjöt. = -pressning. Hornborg Segelsjöf. 320 (1923).
-PRESSNING. sjöt. om förhållandet att ett fartyg för större segelmassa än vinden egentligen tillåter; jfr pressa I 7 c. KrigVAT 1842, s. 14.
-PRYL. (i fackspr.) jfr -nål. SD(L) 1898, nr 204, s. 2.
-PUNKT. [jfr t. segelpunkt]
1) sjöt. = -centrum. Chapman Skeppsb. 78 (1775).
2) (†) om lateralplanets tyngdpunkt. Roswall Skeppsm. 1: 8 (1803). Därs. 2: 166 (1804).
-REDARE. (förr) segelfartygsredare. SvD(A) 1934, nr 145, s. 12.
-REDERI. (förr) segelfartygsrederi. VeckoJ 1931, nr 35, s. 38.
-RESA. (segel- 1651 osv. segla- 1548) (numera bl. tillf.) = -färd 1. BtFinlH 2: 62 (1548).
-RIGG. rigg på segelfartyg l. segelbåt. 2NF 20: 1436 (1914).
-RIK.
1) till 1: rikligt försedd med segel. Bliberg Acerra 159 (1737; om skepp).
2) (numera bl. tillf.) till 2: rik på segelfartyg. Denne Christinæ-Kjl, är en diup och segelrjk Kjl, löper långt up i landet, och (osv.). Holm NSv. 42 (1702).
-RITNING. skeppsb. konkret, om profilritning av (den över vattenlinjen befintliga delen av) ett fartyg, som visar rundhult, rigg o. segel utsträckta i fartygets medelplan (o. vanl. äv. upptar måttsuppgifter); äv. abstr., om utförande av sådan ritning. Ekbohrn NautOrdb. (1840; konkret). FFS 1899, nr 21, s. 3 (abstr.).
(4) -RO. (†) i horisontellt väderkvarnshjul: stång som överför den av seglen alstrade drivkraften till kvarnverket. VetAH 1740, s. 395, 397.
-RUM. (numera bl. tillf.) = -koj. PH 6: 4188 (1756).
-RÅ. (numera bl. tillf.) = , sbst.2 2. Schroderus Comenius 463 (1639).
-SIGNAL, sbst.1 (sbst.2 se segla ssgr). (förr) vid signalering mellan (större) segelfartyg: signal med segel, vanl. bestående i en kombination av bärgade o. satta övre råsegel. SvFl. 1942, s. 5.
-SJÖFART~02 l. ~20. sjöfart med segelfartyg; jfr -fart 2. Nordenskiöld Periplus 53 (1897).
-SKEPP. (segel- 1534 osv. segle- 15341552) [jfr t. segelschiff] jfr -fartyg. G1R 9: 218 (1534).
Ssg: segelskepps-rederi. (förr) segelfartygsrederi. UNT 1932, nr 11170, s. 1.
-SKEPPARE. befälhavare på segelfartyg. TT 1900, Allm. s. 272.
-SKEPPSFART~02 l. ~20. [jfr t. segelschiffahrt] sjöfart l. trafik med segelfartyg, segelfart. SvFlagg 1914, nr 5, s. 5.
-SKIFTNING. sjöt. skiftande av segel. Bergdahl Antip. 33 (1906).
-SKRUD. (i vitter stil) om (ett fartygs) segel. Carlén Skuggsp. 1: 307 (1861, 1865).
-SKUTA. jfr -fartyg. Backman Dickens Pickw. 2: 322 (1871).
-SLITAS. sjöt. om fartyg: få seglet sönderslitet l. bortslitet l. få seglen sönderslitna l. bortslitna av storm (så att manöverförmågan mer l. mindre fullständigt går förlorad). Östergren (1938).
-SLITEN, p. adj. sjöt. om fartyg: vars segel är sönderslitet l. bortslitet l. vars segel äro sönderslitna l. bortslitna av storm (så att manöverförmågan mer l. mindre fullständigt gått förlorad); äv. i utvidgad anv., om besättning o. d. på sådant fartyg. Brunius Resa 1838 127 (1839; om fartyg). Vi var så segelslitna som man gärna kan bli. Nylander Sjöfolk 4: 105 (1921).
-SLUP. jfr -båt. DA 1793, nr 137, s. 3.
-SLÄDE. (mera tillf.) släde som framdrives med segel över is. Lundegård DrMarg. 1: 55 (1905).
-SMACK. jfr -båt. Lind (1749; under schmacken-schiffer).
-SNIPA. jfr -båt. PT 1901, nr 78 A, s. 4.
-SNÄCKA.
1) [jfr nor. seilsnekke] till 1: mindre klinkbyggd segelbåt. SvD(A) 1918, nr 150 A, s. 6.
2) [djuret antogs förr segla på havsytan o. därvid uppfånga vinden med sina stora utbredda armar; jfr för övr. de etymologiska upplysningarna under pappers-snäcka] (numera knappast br.) till 1 o. 5: bläckfisken Argonauta argo Lin., pappersbåt. Hartman Naturk. 232 (1836). Cannelin (1939).
-SPRÄNGA. (†) förstöra (fartyg) gm att föra för stor segelmassa. EkenäsDomb. 1: 54 (1641).
-STINN. (i vitter stil) om fartyg: som för (många) spända l. bukiga segel. Bellman (BellmS) 1: 94 (c. 1771, 1790).
(1, 5) -STJÄRT. (†) = -agam. Stuxberg (o. Floderus) 2: 218 (1901).
-STOPP. sjöt. stopp av den typ som användes på segel o. kännetecknas av att stygnen läggas snett mot en mittlinje (så att ett fiskbensliknande mönster uppstår). Ramsten o. Stenfelt (1917).
-STRYKANDE, n. sjöt. jfr segel, sbst.1 1 b γ. Brask Pufendorf Hist. 287 (1680).
-STRYKNING. sjöt. jfr segel, sbst.1 1 b γ. AvStiernman (1751) hos Tegel E14 191. —
-STYV, adj.1 (adj.2 se segla ssgr). (numera bl. tillf.) om fartyg: som seglar med styvt spända segel. Möller (1790, 1807).
-STÅNG. [jfr t. segelstange] (†) rundhult avsett l. använt att bära upp segel; särsk. dels om mast, dels om rå (se , sbst.2 2). I thet .. (sjömännen) löpa aff och an på öfwerlöpet .. så spenna the vp Seglen på Segelstången (Segelrån). Schroderus Comenius 463 (1639). (Sv.) Segelstång. (Eng.) sail-mast. Jungberg (1873).
-STÄLL. sjöt. (komplett) uppsättning l. omgång av segel (avsedda att användas samtidigt); äv. (med tanke på hur seglen äro anordnade) övergående i bet.: segelställning (se d. o. 1). Jungberg (1873). Numera har man .. (vid fiske) ganska goda båtar med solid utrustning .. och praktiskt segelställ. SvRike I. 1: 247 (1899).
-STÄLLNING. [jfr t. segelstellung]
1) sjöt. om det på riggens utformning beroende sätt varpå fartygs segel äro anordnade (i fråga om segelareans fördelning på olika segel o. d.). Ingen segelställning är så utmärkt för att äta sig upp till lovart, som den s. k. ”Gunterriggen”. TIdr. 1881, s. 35.
2) sjöt. om den ställning (bestämd främst av skotning o. brassning) som ett fartygs segel intar vid segling vid ett visst tillfälle. 2UB 9: 583 (1906).
3) (mera tillf.) konkret, om anordning (mast o. d.) för förande av segel. TurÅ 1911, s. 232.
-SUMP. (förr) segelbåt försedd med sump (för transport av levande fisk) i form av ett med vattentäta skott avgränsat rum (midskepps l. akterut) med en mängd hål i bordläggningen. DA 1808, nr 116, Bih. s. 2. —
-SÄTTNING. sjöt. jfr segel, sbst.1 1 a. KrigVAH 1847, s. 135.
-SÖM. (i fackspr.) söm (av det slag) som användes vid hopsyning av segeldukar till ett segel; särsk. om plattsöm (se d. o. 1). Chapman Liniesk. 69 (1796).
Ssg: segelsöms-glättare. (förr) verktyg som användes för att glätta l. jämna ut sömmar på segel. GotlArk. 1931, s. 88.
-SÖMMARE. person som yrkesmässigt (självständigt l. ss. biträde till l. anställd hos segelmakare) sysslar med tillverkning o. reparation av segel i segelmakeri i land l. (i sht förr) ombord på segelfartyg; jfr -makare. SkeppsgR 1541. SohlmanSjölex. (1955).
Ssgr: segelsömmar-, äv. segelsömmare-garn. (i fackspr.) segelgarn. GHT 1895, nr 215 B, s. 2.
-gesäll. (förr) BoupptSthm 1670, s. 83.
-hake. (i fackspr.) segelkrok. Smith 330 (1917).
-handske. (i fackspr.) segelhandske. Ekbohrn NautOrdb. (1840).
-horn. (förr) segelhorn. Haneson o. Rencke Bohusfisk. 273 (1923).
-mästare. (förr) segelsömmare som var mästare inom sitt skrå; äv. om förman för segelsömmare ombord på örlogsfartyg l. vid flottstation (jfr segel-mästare). KrigVAT 1838, s. 350 (på franskt örlogsfartyg). KBrev 11/12 1845 (vid Sthms flottstation).
-nål. (i fackspr.) = segel-nål, sbst.1 Björkman (1889).
-verkstad. segelmakarverkstad. SjömilKontAnkResol. 1742, s. 373.
-ålderman. (förr) segelmakarålderman. SvNorStatscal. 1820, s. 219.
-SÖMMERI10104 l. 30~102. segelsömnad; äv. (numera bl. tillf.) konkret: segelmakeri. Ferrner ResEur. 444 (1761; konkret). Allting, som står i något samband med yachtbyggnad, har gått framåt och segelsömmeriet ej minst. TIdr. 1895, s. 190.
-SÖMMERSKA. kvinnlig segelsömmare. HovförtärSthm 1723 B, s. 338.
-SÖMNAD. tillverkning (o. reparation) av segel gm sömnad. ReglStyrFl. 1836, s. 28.
-TACKLING. jfr -rigg. Kruhs UndrV 511 (1884).
(3 a) -TAK. segelduk l. presenning använd ss. tak. Larsson Borring Uppr. 56 (1930; på motorbåt).
-TON. [jfr eng. sail ton (i bet. 1)]
1) (förr) enhet vari mätningstal för kappseglingsbåtar uttrycktes; särsk. om sådan enhet vid beräkning enligt en av engelsmannen Dixon Kamp införd (i Sv. 1887—1908 tillämpad) mätningsregel vars princip var att produkten av fartygets längd o. dess segelarea dividerades med en viss konstant. TIdr. 1885, s. 160. Farkosterna uppmättes (inom ett finländskt segelsällskap 1883) till största längd, bredd och segelarea, och resultatet framgick i s. k. segel-ton. IdrFinl. 4: 28 (1906).
2) (numera föga br.) om registerton uppmätt i segelfartyg. Man kan .. utan öfverdrift antaga, att en ångbåtston i Sverige såväl som i Norge är värd 4 à 5 gånger så mycket som en segelton. AB 1899, nr 229, s. 3. Kjellén Stormakt. 2: 5 (1905).
-TONNAGE. (i fackspr.) om summan av alla l. ett lands l. ett rederis o. d. segelfartygs tonnage; äv. i utvidgad anv., med tanke på själva fartygen. Under det segeltonnaget (för hela världen åren 1885—88) nedgått med 1.720012 ton, har genom ångfartygstonnagets tillväxt en ökning af 3×1.260800 ton .. på denna sida uppkommit. TSjöv. 1890, s. 76. Segeltonnaget (har) vid sekelskiftet helt undanträngts av ångfartygen. VFl. 1924, s. 9.
-TORKNING. TIdr. 1882, s. 107.
-TRISSA. (†) om (i skivgatt i masttoppen anbragt) trissa varöver (storsegel)fall löper. Reenhielm ThViik. 98 (1680).
(3 c) -TRUMMA. (förr) om ventilationstrumma av segelduk. HdlCollMed. 3/3 1743.
-TRYCK. sjöt. om det tryck som vinden utövar på ett fartygs segel. Gartz Segelsport. 30 (1919).
-TRÄ. [fsv. säghlträ (i bet. 1)]
1) (†) mast; äv.: rå. Så gorde han sit skrefter måll, / alt för tet segel trä. Visb. 1: 103 (c. 1620); jfr PoetK 1816, 1: 53. Stänger, öfwermasten och segel-trän, wordo (under stormen) alle nedertagne. Humbla Landcr. 393 (1740). Schultze Ordb. 4068 (c. 1755).
2) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) med hål för masten försett löst trästycke som fästes vid årtullarna i roddbåt ss. stöd för mast vid segling. Arwidsson o. Ohlson 23 (1911; från Närke).
-TUR. tur med segelbåt; jfr -färd 1. TIdr. 1884, s. 35.
-TYG. (†)
1) segelduk. RP 12: 266 (1648). Sylvius Curtius 693 (1682).
2) koll., om ett fartygs segel (med tillbehör). (T.) Segelwerk, Segelzubehör .. (sv.) alt segeltyg, som hörer til et skepp. Möller 2: 898 (1785). Meurman (1847).
-TÅG. tåg l. rep använt i segelfartygs rigg. Verelius 23 (1681).
-UNDERSLAGNING~1020. sjöt. fästande av segel vid rå l. stag o. d.; jfr -bändning. SD(L) 1896, nr 501, s. 5.
-VERK.
1) [jfr t. segelwerk, koll., om ett fartygs segel] (†) till 1: segelduk? (Av kokosfibrerna) spinna och wäfua (indierna) gått tygh, och af the grofuesta blåår segelwärck och togh. Forsius Phys. 203 (1611).
2) (tillf.) till 4, koll., om seglen på en väderkvarn. Det hven i segelverket, vingstommarna knakade (på väderkvarnen). LfF 1910, s. 301.
-VIND, sbst.1 (sbst.2 se segla ssgr). vind för förvaring av segel; jfr -loft. Roswall Skeppsm. 1: 213 (1803).
-VINGAD, p. adj. (i vitter stil, numera bl. tillf.) om fartyg l. luftfarkost (som liknas vid en fågel): försedd med segel (liknade vid vingar); äv. oeg., om ballong utan segel (med ballonghöljet tänkt ss. segelliknande vingar med förmåga att lyfta ballongen). Et segelvingadt klot sig up från jorden höjer. Lidner (SVS) 2: 374 (1784; om montgolfier). (F. H. af Chapmans) skapelser, de segelvingade hafssvanorna. Mellin Nov. 3: 106 (1851, 1867).
-VIT. (tillf.) som har vita segel. Snoilsky 4: 87 (1887; om fartyg).
-VÄGG.
1) (numera bl. tillf.) till 1, om sträckt segel som liknar en slät vägg. Haglind o. Pallin KSSS 316 (i handl. fr. 1879).
2) till 3 a: vägg som består av segelduk l. presenning. Ossiannilsson Hav. 152 (1910).
-VÄV. (numera bl. tillf.) segelduk. GripshR 1581 A, s. 144.
-VÄVERI10104 l. 30~102. (numera bl. tillf.) segelduksväveri. Fryxell Ber. 8: 197 (1838).
-YACHT, se -jakt.
-YTA. sjöt. yta av segel; särsk.: segelarea. TSjöv. 1891, s. 71.
(1, 5) -ÖDLA. [jfr t. segelechse, eng. sail lizard] zool. segelagam. 1Brehm III. 1: 48 (1876). 4Brehm 10: 639 (1927; om släktet Hydrosaurus Gray).
-ÖKNING. sjöt. jfr segel, sbst.1 1 a. Ekelöf Skeppsm. 152 (1881).
B (†): SEGELS-HAMPA. hampa avsedd för tillverkning av segelgarn. BoupptSthm 1676, s. 648 b, Bil.
C (†): SEGLA-RESA, se A.
D (†): SEGLE-DUK, -GARN, -SKEPP, se A.
Spoiler title
Spoiler content