SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1966  
SEKRETORISK sek1retω4risk, adj.; adv. -T.
Ordformer
(förr äv. secr-)
Etymologi
[jfr t. sekretorisch; avledn. av SEKRET, sbst.1; jfr äv. eng. secretory, fr. sécrétoire]
(i fackspr.) som utgöres av l. har avseende på l. samband med sekretion (se d. o. 2), sekretions-. Stegrad secretorisk verksamhet. Hygiea 1842, s. 336. De nerver, som hänföra sig till kroppens körtlar, kallar man sekretoriska nerver, i det att genom den retning dessa nerver leda försättas körtlarna i verksamhet. 2NF 19: 798 (1913). — jfr INRE-SEKRETORISK.
Spoiler title
Spoiler content