SEKRETÄR sek1retä4r l. -æ4r, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(secretaire (sek-) 1792—1832. sekretär (sec-) 1837 osv.)
Etymologi
[jfr t. sekretär; av fr. secrétaire, sekreterare, sekretär (se SEKRETERARE)]
jämförelsevis låg skriv- o. förvaringsmöbel med (höga ben o.) nedfällbar, vanl. snedställd klaff samt (innanför denna) smärre draglådor o. fack för brev, skrivutensilier o. d. (jfr SKRIV-BYRÅ,SNEDKLAFFS-BYRÅ); förr äv. dels om chiffonjé, dels om byrålåda inredd för förvaring av skrivutensilier. Uti hennes byrå .. utgör öfversta draglådan en så kallad sekretaire med allt tillbehör till och med sin lilla pennknif. MoB 2: 45(1792). Nymodiga Möbler. Den öfverst på Planchen är en Fruntimmers-Toilette; den nederst är en Chiffonière eller Secrétaire. MagKonst 1832, s. 26.Fatab. 1910, s. 112.— jfr DAM-,FRUNTIMMERS-,RESE-,ROKOKO-,VÄGG-SEKRETÄR.
Ssgr: SEKRETÄR-HYLLA. bokhylla försedd med nedfällbar l. utdragbar klaff avsedd att användas vid skrivning (ofta äv. försedd med smärre draglådor l. fack för skrivutensilier o. d.). Form 1939, s. 149. —
