SAOL SO SAOB Alla tre läs på saob.se SAOB Svenska Akademiens ordbok publicerad: 1966 SEKTERARE, sbst.2 (sbst.1 se SEKRETERARE), m.||ig.; anträffat bl. i pl. =. Etymologi [jfr d. sekterer; av t. sektierer, efter mlat. sectarius (se SEKTARIE). — Jfr SEKTERMAKARE] (†) = SEKTARIE. Borg Luther 1: Föret. 56 (1753). — SAOB Alfabetisk lista sektarie subst. sektarisk sektarist sekte sekter sekterare subst.2 sekteri sekterisk adj. sekteriskt sekterism subst. sekterist subst. Till alla ordböcker Spoiler title Spoiler content