publicerad: 1966
SEKRETERARE sek1rete3rare2, äv. 10400 (se äv. anm. 1:o nedan), m.||ig. l. (i bet. 2) m. l. r.; best. -en, äv. -n; pl. = (HovförtärSthm 1719, s. 836, osv.) ((†) -er Rudbeck Bref 258 (1685)); äv. (numera knappast br.) SEKRETER sek1rete4r, m. l. (i bet. 2) m. l. r.; best. -en, äv. -n; pl. -er; äv. (se angående brukligheten anm. 1:o nedan) SEKTER sekte4r, m.; best. -en, äv. -n; pl. -er; förr äv. SEKRETARIE, m.; best. -en; pl. -er; förr äv. SEKRETERER, m.; pl. =; förr äv. SEKTERARE, m.; pl. =; förr äv. SECRETAIRE (sekretär Gynther ConvHlex. (1848)) l. SECRETEUR l. SICKERTER l. SICKERTERARE l. SIKTER (Sictér Dalin Vitt. II. 5: 124 (1738); se äv. anm. 1:o nedan) l. SÄKTER (i vers — ∪ Lenngren (SVS) 2: 275 (c. 1800; ss. titel framför namn)), m.; förr äv. (i bet. 2) SEKRETARIS l. SEKRETARI, m. l. r. (behandlat ss. egennamn). Anm. 1:o Sidoformerna sekter, sikter (o. säkter) ha utbildats i vard. talspr. o. länge bibehållit sin vard. prägel (jfr: Secrete'rare .. (i sing. fam(iljärt) Sectér, Siktér, (med) sl(utet) e Weste; Sekreterare .. Skrifves ofta förkortadt Sekreter, äfv. Seckter, och uttalas i dagligt tal Secktér ell. (ännu vanligare) Sicktér Dalin); de ha företrädesvis förekommit vid ordets anv. ss. titel för vissa (lägre) statliga tjänstemän (se särsk. 1 b); i denna anv. förekommer formen sekter ännu i skildring av äldre förh. 2:o Ordet användes i äldre tid äv. i den latinska formen secretarius, äv. med lat. böjning. G1R 1: 137 (1523: secretarium; i bet. 1). Bolinus Dagb. 48 (1670: secretarij, pl.; i bet. 1). Wallenberg (SVS) 1: 260 (1771: Secretarius; i bet. 2).
Ordformer
(cechreteri 1564. cecretterer 1561—1595. seccetterer 1590. seckerterar 1590. seckerterare 1590. seckerterarer 1590. seckriter 1710. secretaire (secrét-, -air) 1680—1848. secretari 1798. secretarie 1632—1771. secretaris 1788. secreterer (sech-, -reth-) 1525—1750. secreterere 1558—1617. secreteur 1705. secrettärare c. 1585. secriterare 1626. sekreter (sec-) 1603—1921. sekreterare (sec-, -reth-) 1582 osv. sekreterer (sec-), pl. 1584—1921. sekter (sec-) 1774 osv. sekterare (sec-) c. 1785—1848. sickerter 1615. sickerterare c. 1615. sikrterare c. 1657. sikter (sic-, sich-, sick-) 1738—1871. säkter c. 1800)
Etymologi
[jfr mlt. secrētārie, secrētēr, holl. secretaris, t. sekretär, sekretarius, eng. secretary, fr. secrétaire; av senlat. secretarius, eg.: person som har hand om hemliga l. privata saker l. ärenden, avledn. av secretum (se SEKRET, sbst.2—3). — Jfr SEKRETARIAT, SEKRETERA, v.3, SEKRETÄR]
1) person som är anställd l. utsedd för att (för en persons l. organisations l. förenings l. ett företags o. d. räkning) utföra vissa skrivgöromål (samt därmed sammanhängande göromål), i sht bestående i att avfatta l. nedskriva brev o. andra skrivelser l. att vid möten o. sammanträden o. d. föra protokoll o. uppsätta handlingar; äv. ss. titel för ett stort antal statliga ämbetsmän, särsk. dels (under äldre vasatiden) om ämbetsman med särskild uppgift att författa kungliga skrivelser, dels (från början av 1600-talet) om ämbetsman med uppgift att (därjämte) handlägga l. föredraga ärenden inom visst verksamhetsområde l. förestå viss avdelning l. expedition l. byrå inom ett ämbetsverk o. d. (i fråga om högre ämbetsmän numera företrädesvis ss. senare led i ssgr), samt (ofta ss. senare led i ssgr) för vissa befattningshavare i enskilda företag (t. ex. en redaktion). Svenska Akademiens ständige sekreterare. Vid årsmötet valde föreningen till ordförande herr Karl Karlsson och till sekreterare herr Nils Nilsson. G1R 2: 93 (1525). Kong:e M:ttz secreterer och procurator Jören Person. HH XIII. 1: 21 (1562). H. K. Mttz trooman och Secriterare i Ryske sakerne Ehrlig och högbetrodd Bencht Matsson. UpplDomb. 1: 58 (1626). Hwar Bokhållare wil Kamererare hälsas af alla / Skrifware wilja man dem skal Secreterare kalla. Dalin Vitt. 3: 6 (1733). Lars Nilsson Varg .. Secretaire hos Gref Carl Oxenstierna. Broman Glys. 2: 211 (c. 1745). Alla til Kgl. Swea Hof-Rätt inkommande skrifter och ansökningar, samt beswär öfwer Exsecutorers eller UnderRättens utslag, tilhörer Secreteraren at emottaga, anteckna och föredraga. Flintberg Lagf. 4: 683 (1801). Uti hwart Stånd (i riksdagen) skal wara en Secreterare, som der före Protocollen och answare för wården af ingifne Handlingar. RO 1810, § 24. Förste sekreterare och sekreterare å administrativa byrån (i Vattenfallsstyrelsen) skola hava avlagt examen, medförande behörighet till domarbefattning. SFS 1920, s. 1594. Han tänker skriva sina memoarer, och jag ska hjälpa honom. Jag ska vara hans sekreterare. Gustaf-Janson ÖvOnd. 100 (1957). Till chefen för vår smidesavdelning i Eskilstuna söker vi sekreterare. Vederbörande bör ha goda språkkunskaper, vara skicklig maskinskriverska samt behärska svensk, engelsk och tysk stenografi. DN(A) 1965, nr 100, s. 35. — jfr AKADEMI-, AMBASSAD-, AMIRALITETS-, BANKO-, BONDE-, DISTRIKTS-, DOMKAPITELS-, EXPEDITIONS-, FÄLT-, GENERAL-, GUVERNEMENTS-, HAND-, HANDLINGS-, HOV-, HOVRÄTTS-, JUSTITIE-, JUSTITIEREVISIONS-, KABINETTS-, KAMMARRÄTTS-, KANSLERS-, KANSLI-, KASSA-, KOLLEGIE-, KOMMISSARIAT-, KOMMISSIONS-, KONSISTORIE-, KONSULATS-, KRIGS-, KRIGSKANSLI-, LANDS-, LANTMÄTERI-, LEGATIONS-, MAGISTRATS-, MISSIONS-, ORDENS-, PARTI-, POLIS-, POST-, PRIVAT-, PROTOKOLLS-, REDAKTIONS-, REGERINGS-, RESE-, REVISIONS-, RIDDARHUS-, RIKS-, RIKSGÄLDS-, RÅDS-, SLOTTS-, STABS-, STADS-, STIFTS-, UNDER-SEKRETERARE m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. sekreterare av staten, statssekreterare. RP 8: 322 (1640). HC11H 15: 226 (1774; om Samuel Åkerhjelm d. ä., död 1702).
b) (förr) i uttr. kunglig sekreterare l. sekter, ss. titel för sekreterare l. (i senare tid) lägre (i sht extra ordinarie) tjänsteman vid Kungl. Maj:ts kansli l. (allmännare) vid statligt ämbetsverk l. statlig institution o. d. MoB 3: 49 (1767; om kanslerssekreterare). Kellgren (SVS) 6: 35 (1774; om expeditionssekreterare i utrikesexpeditionen). Tretiofem daler! — Aj, aj, min kära Ulla! Det var inte småsmulor, det, för din kunglige sekter (dvs. Bellman). Sätherberg Dikt. 2: 154 (1846, 1863). Den unga mannen .. har upplefvat den afgörande dag, då han hälsas som extraordinarie kanslist i det eller det departementet. Han är välbeställd extraordinarie, det vill säga: han är Konglig Sekter. Sturzen-Becker 2: 150 (1857, 1861). Strindberg Brev 1: 175 (1875; om extraordinarie amanuens i Kungl. biblioteket). SvD(A) 4/10 1925, Söndagsbil. s. 7 (om f. d. kanslist vid Kungl. Maj:ts orden).
2) [möjl. delvis att uppfatta ss. elliptiskt för SEKRETERAR-FÅGEL] zool. (den i Afrika förekommande) rovfågeln Sagittarius serpentarius Mill., sekreterarfågel. Thunberg Resa 1: 171 (1788). Sekreter har denna fogel af ålder blifvit kallad, i det man med anledning af hans fjäderbuske liknat honom vid en skrifvare, som stuckit pennan bakom örat. 1Brehm 2: 324 (1875). Rosén Djurgeogr. 62 (1914).
Ssgr (i allm. till 1): A: SEKRETERAR-, äv. SEKRETERARE-AMANUENS. (förr) vid universitet: amanuens åt akademisekreterare. Annerstedt UUH II. 2: 52 (1909). —
-BEFATTNING. MinnSvNH XII. 2: CXL (1840). —
-BESTÄLLNING. (sekreterare-) (i sht i kanslispr., numera mindre br.) sekreterarbefattning. CivInstr. 379 (1719). KansliH 1: 107 (1935). —
-EXAMEN. om akademisk examen avsedd att ge kompetens för befattning ss. sekreterare åt företags- l. institutionschef l. advokat l. läkare o. d. SvD(A) 1963, nr 133, s. 4. —
(jfr 2) -FÅGEL. [jfr holl. secretarisvogel] zool. (den i Afrika förekommande) rovfågeln Sagittarius serpentarius Mill. Thunberg Resa 1: 171 (1788: Secretaris fogel). —
-REGEMENTE. hist. om (styrelsesätt kännetecknat av) det förhållandet att sekreterare vid det kungliga kansliet utövade ett starkt inflytande på statsärendena; särsk. i fråga om förh. under Gustav Vasas söners tid. Schönberg Bref 2: 313 (1778). Det s. k. Sekreterareregimentet (var) ett utmärkande drag i .. (reformationstidens) regeringssätt. Förhållandet var, att konungarne skötte regeringsärenderne med biträde af sine enskildte Sekreterare. Svedelius Statsk. 1: 76 (1868). —
-SKOLA. för utbildning av sekreterare. Kontoristföreningens sekreterareskola. Kontoristen 1953, s. 53. —
-UTBILDNING~020. Skolstyrelsen i Lund (har) hos yrkesöverstyrelsen begärt fastställande av en undervisningsplan för ettårig sekreterarutbildning för studenter vid yrkesskolan. LD 1959, nr 208, s. 1. —
B (†): SEKRETERS-GREPP. knep l. påhitt av en sekreterare l. av det slag som är utmärkande för sekreterare; jfr grepp 2 b (o. c). Lindahl Tanckef. 56 (1740: Secretairsgrep). —
-LIV, se A.
Avledn. (till 1): SEKRETERARSKAP, äv. SEKRETERARESKAP, n. (-ar- 1897 osv. -are- 1840—1934) förhållandet att vara sekreterare; sekreterarbefattning. Liljecrona RiksdKul. 33 (1840). SvRiksd. I. 8: 409 (1934). —
SEKRETERERSKA, förr äv. SEKRETERSKA, f. (-tererska 1930 osv. -terska 1673—1844)
1) (numera föga br.) hustru till l. änka efter sekreterare. BoupptSthm 1673, s. 1295 a. LdVBl. 1829, nr 48, s. 3.
2) (numera bl. tillf., i sht skämts.) kvinnlig sekreterare. Bremer Brev 2: 419 (1844). Olsson Mittåt 24 (1963). —
SEKRETERIELL, adj. (sec-) [efter mönster av sådana ord som ministeriell, notariell] (†) som tillkommer en sekreterare, sekreterar-. De .. secreterielle gjöromålen. SjöreglÖrlFl. 1785, § 463. —
SEKRETERLIG l. SEKTERLIG, adj. (secreterlig 1843. sekterlig 1846—1918) (numera föga br.) som tillkommer l. utmärker l. anstår en (ämbetsman med titeln) sekreterare, ämbetsmannamässig o. d. Knorring Förh. 2: 346 (1843). GHT 1918, nr 282, s. 12. —
Spoiler title
Spoiler content