SEKVENT, adj. o. sbst., r. l. m.; ss. sbst. anträffat bl. i pl. -er.
Etymologi
[jfr eng. o. ä. fr. sequent; av lat. sequens (gen. -entis), följande, p. pr. av sequi, följa, möjl. besläktat med SE o. SÄGA. — Jfr EXEKVERA, KONSEKUTIV, KONSEKVENT, SEKT, sbst.2, SEKUND-, SEKUTOR, SEKVENS, SEKVENTERA, SEKVESTER]
(†)
I. adj.; om kort: som ingår i sekvens. Vidare bör man (i piké) ej, utan särskilta skäl, kasta de kort, som följa i ordning efter hvarandra (äro seqventa). Lundequist KonstSpel. 3: 42 (1849).
II. sbst.: kort som ingår i en sekvens (se d. o. 1 a); anträffat bl. i pl. Holmberg 2: 762 (1795). Ha sequenter i hjerter, från damen. Weste FörslSAOB (c. 1815).
