publicerad: 1967
SEKVENS sekvän4s, r. l. f.; best. -en; pl. -er; i bet. 2 förr äv. SEKVENTIE, f.; best. -en; pl. -er. Anm. I bet. 2 användes stundom den lat. formen sequentia, med lat. böjning. LPetri KO 102 (1561; uppl. 1956). PedT 1899, s. 367 (: Sequentiæ, pl.).
Ordformer
(sekvens (-qu-, -qv-) 1564 osv. sequence 1838—1885. sequentie 1552 (: sequentier, pl.) —1571. sequenz 1864)
Etymologi
[jfr mnl. sequencie (i bet. 2), mht. sequenzie (i bet. 2), t. sequenz, eng. sequence, fr. séquence; ytterst av senlat. sequentia, till lat. sequens (se SEKVENT). — Jfr BRUTT SEKVENS, SEKVENTIALE, SEKVENTIARIUM]
1) om det förhållandet att företeelser l. föremål o. d. följa efter varandra (i en viss ordning); ordningsföljd; äv. konkret(are), om sammanfattningen av företeelser osv. som följa efter varandra (på sådant sätt), följd, svit. Dalin (1871). Hvarje (psykisk) lag är .. (enligt J. Stuart Mill) en nödvändig förknippning af data, en nödvändighet i vissa datas seqvens eller koexistens. Rein Psyk. 1: 305 (1876). Avsevärda individuella variationer förekommer .. i fråga om (rörelseförmågans) utvecklingshastighet, men ordningsföljden (sekvensen) mellan stadierna är densamma för alla barn. Husén Psyk. 197 (1954). — jfr POL-, POLAR-SEKVENS. — särsk.
a) spelt. i kortspel: följd av flera spelkort i samma färg o. i sammanhängande ordning efter valör, svit. HbiblSällsk. 1: 188 (1838). Har Ni (i bridge) ett eller två höga kort i träkarlens starka färg, som ej äro i sekvens, undvik att spela den färgen. HandlednBridge 37 (1904). Werner o. Sandgren Kortox. 16 (1949).
b) mus. om följd av ackord l. av melodiska figurer, som är så beskaffad att ett motiv upprepas i högre l. lägre tonlägen; äv. om enskilt ackord l. enskild melodisk figur som utgör sådan upprepning av ett motiv. Höijer (1864). Det roar Wagner att under konstpauser på scenen låta orkestern i ganska lättköpta seqvenser omtugga ett motiv. Norman MusUpps. 102 (1883). (I Bachs mässa i H-moll) inskjutes till omväxling en duett för två sopraner .., ett ljust .. stycke i D-dur, fyllt av de sedvanliga Bachska sextondelsfigurerna med sekvenser och modulationer till alla närmare tonarter. Peterson-Berger Musik 86 (1935).
c) i film: följd av scener l. bilder (som återger ett visst, mindre avsnitt av filmens händelseförlopp). SvD(B) 1943, nr 87, s. 9. (Filmen) ”Sindbad sjöfararen” kommer .. säkert att uppskattas av Mallorcakännarna eftersom åtskilliga av dess sekvenser är filmade vid Drachgrottorna. SDS 1959, nr 108, s. 7.
d) (†) om det förhållandet att ngt i logiskt avseende hänger samman på visst sätt l. (konkretare) om ngt som på visst sätt hänger samman. För royalistiskt-liberale är .. (representationskommitténs förslag) genom sina vilda sequenser och sin brist på sammanhang en styggelse. HReuterdahl (1847) i MolbechBrevveksl. 3: 2.
2) (i sht i fackspr.) om vokalis som avslutade det efter gradualen i den romersk-katolska mässan följande halleluja (se d. o. II 1 b); vanl. om (en ur denna vokalis utvecklad) hymn sjungen efter gradualen i den romersk-katolska mässan (l. i svensk protestantisk mässa i ä. tid) l. om musiken till sådan hymn; jfr PROSA 3. Kjöllerström FörarbKO1571 63 (i handl. fr. 1552). Jwledagh må man bruka then Sequentien Grates nunc omnes. LPetri KO 37 b (1561, 1571). SvLittH 1: 74 (1918; äv. om vokalis). På 1200-talet tillkommo de berömda sekvenserna Dies iræ och Stabat mater. Brodin 206 (1948). — jfr PÅSK-SEKVENS.
Ssgr (i allm. till 2, i sht i fackspr.): SEKVENS-DIKTARE. [jfr t. sequenzendichter] diktare av sekvens(er). Hellerström Liturg. 222 (1932). —
-DIKTNING. [jfr t. sequenzendichtung] diktande av sekvens(er); diktning som utgöres av sekvens(er). Sylwan (o. Bing) 1: 23 (1910). —
(1 a) -KORT. kortsp. spelkort som ingår i en sekvens. Den som (i spelet ”tjugofyra”) får 5 sequencekort från esset (eller ess, tvåa, trea, fyra, femma), får l point. HbiblSällsk. 1: 460 (1839). —
Spoiler title
Spoiler content