SEKVENTERA, v. -ade. vbalsbst. -ING.
(†) befordra (muntligt meddelande o. d.) gm upprepning från man till man; äv. utan obj. J. S. Ö. (hade) först wäckt fråga i Classen .., att Carlander af kamraterna skulle tilldelas stryk .., hvarefter genom mundtlig s. k. seqventering öfrige classkamrater härtill blifwit uppmanade. ÅbSvUndH 34: 24 (1856). En gång hade en kamrat fått en kruka honung. Detta ”sequenterades” klassen igenom, naturligtvis med öfverhoppande af värden, som ej skulle få vara med om kalaset. Sundblad GBruk 45 (1888; om förh. c. 1840). Man tisslade och tasslade, man ”sequenterade” .., och framför allt läste man romaner under (lektionerna, medan en annan avdelning förhördes). Därs. 73 (om förh. c. 1840).
