SEKVENTIALE sek1ventsia3le2 l. se1kv-, l. sekvän1-, l. —40, n.; best. -et; pl. -en l. -ier (Hellerström osv.); förr äv. SEKVENTIAL, n.?
Ordformer
(sekventiale 1932 osv. sequential c. 1575)
Etymologi
[till mlat. sequentialis, eg. adj. till senlat. sequentia (se SEKVENS)]
(i sht i fackspr.) samling av sekvenser (se SEKVENS 2), ordnad efter kyrkoåret, sekventiarium; förr möjl. äv.: sekvens. Kyrie 1 som skriffuin ähr på papp(er) Sequential och venite ihop 1. Missal 1 ännu itt litit missal. InventHubbo c. 1575. Hellerström Liturg. 16 (1932; om medeltida förh.).
