SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1967  
SELA se3la2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Etymologi
[fsv. sila; jfr fd. silæ, selæ, sælæ, dan. o. nor. sele; till SELE, sbst.2]
1) motsv. SELE, sbst.2 1: lägga sele på (häst l. annat dragdjur) o. spänna fast (den); äv. (i den särsk. förb. SELA AV 1 o. ssgn AV-SELA) i fråga om borttagande av sele från dragdjur. Lind (1738). En häst utan öron, selad at spännas för plogen. GT 1787, nr 50, s. 2. (Sadelmakare) Fagerbergs gråa (trä-)häst stod i olika toilett för hvarje dag, d. v. s. olika sadlad eller selad. Blanche Bild. 4: 53 (1865). Snabbt är selningen gjord och bjällrorna skallra i kransen. Engström Glasög. 193 (1911). När det blev ljust .. sågo vi andra vagnar komma rullande över slätten. .. Vi selade våra oxar och förenade oss med dem. Essén Reitz DödHäl. 99 (1933). Rallarminn. 90 (1949). jfr PÅ-SELA o. BJÄLLER-SELAD. särsk. mer l. mindre bildl. Krafterna styrde förr, nu är Andekraften som styr dem. / Åskan ledes som barn i gångstol. Ångan, den lätta, / selas och spännes för vagn eller båt och trafvar för lasset. Tegnér (WB) 9: 152 (1841). särsk. (†)
a) i det bildl. uttr. icke sela en häst till ngt, icke göra ngn ansträngning för att bidraga till ngt. Hansestäderne skole icke sele en hest der till (dvs. till ett krig mot danskarna) och skole liqväl gärna se, att Dano går illa. RP 8: 255 (1640).
b) med avs. på person: lägga börda (se BÖRDA, sbst. 4) l. bördor på l. betunga (ngn). Såsom .. obrukeligit är allestans, at klockaren skal huar morgon taga order i prestgården .., så är best iche seela eller betunga them oskäligt, ty the äro under biscopens doom. Murenius AV 392 (1658).
2) motsv. SELE, sbst.2 2; i fråga om påsättande o. fastspänning av remtyg av ngt slag på ngt l. påsättande o. knäppning av byxhängslen (särsk. i förb. SELA OM 2); äv. i fråga om borttagande av remtyg o. d. från ngt (i den särsk. förb. SELA AV 2).
Särsk. förb.: SELA AV10 4. jfr avsela.
1) till 1: spänna loss sele o. taga den av (häst l. annat dragdjur). Roland Minn. 108 (c. 1745).
2) (mera tillf.) till 2: spänna loss o. taga av (bärsele l. bärremmar o. d.) från (ngt). Under tiden hade stadsbudet pustande selat av kofferten de nötta bärtömmarna. Essén Doll. 5 (1917).
SELA OM10 4.
1) till 1: byta sele på l. göra om selningen av (häst l. annat dragdjur); äv. abs. Weste (1807).
2) (mera tillf.) till 2, i uttr. sela om byxorna, ändra på det sätt varpå byxorna äro fastknäppta vid l. hållas upp med byxhängslena (t. ex. gm att ändra på spänntamparna). En oförskämd lymmel, som ger sig till att sela om byxorna inne i kyrkan mitt under det jag (dvs. prosten) predikar. Månsson Rättf. 2: 120 (1916).
SELA PÅ10 4. till 1: lägga sele på (häst l. annat dragdjur) o. spänna fast (den); äv. abs.; äv. bildl. Sahlstedt (1773). Jag måste rykta och sela på och gå på jagt. Strindberg Julie 49 (1888). Pojkarna (som forsla fram timret till sågen) rullar ut timret, selar på det grimman, smackar och kör upp det på bryggan, heja, ditt as. Johnson Här 110 (1935). jfr påsela.
SELA UPP. (†) till 1: sela på. Crusenstolpe CJ III. 1: 137 (1846).
Spoiler title