SELAND se3~lan2d l. se4land, äv. SÄLAND sä3~lan2d l. sä4land, n.; best. -et; pl. =.
Ordformer
(se- (see-) 1644 osv. sie- 1550. sä- 1529 osv. — Se för övr. LAND)
Etymologi
[sv. dial. (Ångermanl.) sälan, selan; av fsv. sädheland (se SÄDES-LAND)]
om äldre ytmått betecknande dels så stor jordareal som besåddes med en under olika tider o. i olika trakter växlande mängd (en spann l. tunna l. fjärding) utsäde, dels en areal av ung. 9800 kvadratalnar; jfr SJÄTTINGS-, SÄDES-LAND; numera vanl. (kam., i fråga om förh. i Ångermanl.) om i sht förr använt mått för jordegendoms kamerala storlek, motsv. 1/24 mantal. Vtåff huart sälandt pleger skattas ij örtuger. G1R 6: 7 (1529). Är vdi itt Sieland såå myckenn Jord som mann kann så enn tunna Rogh eller Kornn wdj. NorrlS 1—6: 184 (i handl. fr. 1550). Han wille testamentera henne ett seeland Jord att bruka i sin lijfztidh. HärnösDP 1664, s. 105. Thulin Mant. 1: 86 (1890; äv. om ytmått om ung. 9800 kvadratalnar). Tvänne särskilda hemmansdelar om 4 5/6 seland under N° 1 i Klofsta by i Multrå socken. PT 1897, nr 122 A, s. 4. Jansson 71 (1950).
Ssgr (numera vanl. kam., om i sht ä. förh. i Ångermanl.): A: SELAND-TAL, se B.
B: SELANDS-SKATTEBONDE. (†) om bonde (se d. o. 1 d) med skyldighet att erlägga skatt efter selandstal. NorrlS 1—6: 184 (i handl. fr. 1550). —
-TAL. (seland- 1890 osv. selands- 1541 osv.) tal som anger antalet seland som en jordegendom omfattar; äv. om det antal seland som finnes inom ett visst område. Thulin Mant. 1: 84 (i handl. fr. 1541). Selandtalet (i fögderiet) .. ökades från ung. 27,027 seland 2 m(ar)k (år 1542) till 28,326 1/2 (år 1603). Därs. 87 (1890).
