publicerad: 1934
JORDBRUK jω3rd~brɯ2k, n.; best. -et; pl. (i bet. 3) =.
Ordformer
(jord- 1651 osv. jorde- 1640—1769)
1) (†) i allmän anv.: brukande l. odling l. bearbetning av jord(en). (Lat.) Agitatio terræ. (sv.) It flijtigt Jordebruk. Linc. C 6 a (1640). Jordbruket i Träägårdarna. Mollet Lustg. E 1 b (1651).
2) [eg. specialanv. av 1] (yrkesmässig) värksamhet att bruka jord; i sht i fråga om skötsel av åkerjord o. ängsmark i o. för produktion av växter å dylik mark; åkerbruk; ofta i utvidgad anv., med inbegrepp av husdjursskötsel, stundom äv. av trädgårds- o. skogsskötsel. Bedriva, idka jordbruk. Intensivt, extensivt jordbruk. Om Capellanernes Jorde bruuk ähr i Prästprivilegierne resolverat. HärnösDP 1662, s. 27. Jordbruket synes .. ganska tidigt hafva varit kändt af våra förfäder, men detta jordbruk var icke åkerbruk, utan det för Finnarne egendomliga svedjandet. Ahlqvist Kult. 22 (1871). Jordbruk .. innefattar i vidsträcktare mening åker, trädgårds- och skogsbruk. Juhlin-Dannfelt (1886). Motion om åvägabringande af utredning om åtgärder i syfte att befrämja den nuvarande bondeklassens kvarblifvande vid jordbruket. RiksdP 1911, 1 K. nr 12, s. 70. — jfr BONDE-, BOSKAPS-, CIRKULATIONS-JORDBRUK. — särsk.
a) i numera obr. anv. Om .. Jordbruket tages i sin vidsträcktaste bemärkelse, så innefattar det jämväl Mineral-verken och Fiskerierna. VetAH 1759, s. 188.
b) (i sht i fackspr.) i uttr. litet (mindre) jordbruk (jfr 3), jordbruk som bedrives i liten (mindre) skala. Den omsorg det lilla jordbruket egnar, så att säga, åt hvarje tufva. Rydberg RomD 159 (1874, 1877). Åtgärder till höjande av det mindre jordbruket. SFS 1920, s. 205.
3) konkretare, närmande sig l. övergående i bet.: jord som brukas, jord att bruka; ofta: jordområde som brukas o. som bildar en enhet med avs. på skötseln, landtbruk. Kongl. Maj:t bewiljar i nåder der til, at Preste-Änckior, som aldeles utfattige äro .. och icke hafwa något Jordebruk, måge blifwa utslutne af Mantals-Längderne. ResolPrestBeswär 1719, s. D 2 a. Något lättare djur, ss. jutska, norska och norrländska hästar .. passa (bättre) för de vanligare svenska jordbruken. Juhlin-Dannfelt 164 (1886). Det torde .. icke kunna förnekas, att de små jordbruken i allmänhet skulle kunna lemna sina egare eller brukare en långt högre afkastning, än hvad nu är förhållandet. PT 1901, nr 18, s. 3; jfr 2 b. DN(A) 1929, nr 349, s. 3.
Ssgr (i allm. till 2; i sht i fackspr.): A (†): JORDBRUK-BEFOLKNING, se B.
B: JORDBRUKS-ALSTER. jfr ALSTER, sbst.2 2 b. Oscar II IV. 1: 8 (1862, 1890). BtRiksdP 1920, 7: nr 11, s. 7. —
-ARBETE~020, äv. ~200. —
-AVDELNING~020.
1) om avdelning av ämbetsvärk l. representation o. d.; särsk.
a) om år 1848 föreslagen avdelning av svenska riksdagen, omfattande representanter för jordbruket m. m. o. avsedd att ersätta bondeståndet. BtRStP 1847—48, 3: nr 12, s. 8.
b) om avdelning av domänstyrelsen som har att handlägga jordbruksärenden. SFS 1882, nr 59, s. 15. 2NF 6: 695 (1906).
-BANK; pl. -er. (mindre br.) ekon. bank med huvuduppgift att bereda kredit åt jordbruket. AB 1865, nr 99, s. 1. Grotenfelt LandtbrFinl. 277 (1896). —
-BEFOLKNING. (-bruk- 1871. -bruks- 1877) befolkning som lever av jordbruk. Samtiden 1871, s. 371. NDA 1877, nr 3, s. 3. —
-BOSTÄLLE~020. (nästan bl. i fråga om ä. förh.) landtegendom med jordbruk som är anslagen till lön åt viss ämbets- o. tjänsteman i statens l. kyrkans tjänst. NF 2: 957 (1877). SFS 1925, s. 1093. —
-BYGD. bygd inom vilken jordbruk bedrives l. med fördel kan bedrivas; särsk.: bygd inom vilken jordbruket är det huvudsakliga näringsfånget. Uppl. 2: 5 (1903). Flodström Naturförh. 116 (1918). —
-DEPARTEMENT(ET). benämning på ett år 1900 i Sv. inrättat statsdepartement som har att handlägga ärenden rörande jordbruket och dess binäringar. BtRiksdP 1900, 6Hufvudtit. s. 4. Kuylenstierna Statsmaskin. 38 (1926). —
-DOMÄN. särsk.: staten tillhörig, utarrenderad jordegendom; jfr DOMÄN 1. BtRiksdP 1882, I. 1: nr 4, s. 1. SFS 1919, s. 304. —
-EGENDOM~102 l. ~200. jordegendom på vilken jordbruk bedrives. 2VittAH 29: 122 (1880, 1884). SFS 1908, nr 52, s. 1. —
-EKONOMI.
1) jfr EKONOMI 1. Vikten för det allmänna och särskildt för hela landets jordbruksekonomi däraf, att (osv.). BtRiksdP 1904, 9Hufvudtit. s. 21.
2) jfr EKONOMI 5. Vid kursen vid (skogs-)högskolan meddelas undervisning: .. (bl. a.) i fackämnena: skogsskötsel, .. tjänsteexpedition, bokföring, jordbruksekonomi (osv.). SFS 1917, s. 2019. —
-EXPEDITION(EN). (i fråga om finländska förh.) under åren 1860—1917 benämning på en avdelning av senatens ekonomidepartement med uppgift att behandla ärenden rörande jordbruket m. m.; numera ersatt av landtbruksministeriet. FFS 1860, nr 19, s. 4. FinlStatskal. 1917, s. 79. —
-FÄNGELSE. fångv. fängelse i vilket fångarna sysselsättas med jordbruksarbete. Svenska jordbruksfängelset vid Mariestad. 2NF 27: 262 (1917). —
-HEMMAN. hemman på vilket jordbruk bedrives l. (med fördel) kan bedrivas. LAHT 1894, s. 139. PT 1899, nr 47, s. 3. —
-HÄST. häst som användes l. är lämplig ss. dragare vid jordbruket. Ardennerhästen anses vara af de yppersta gröfre jordbrukshästar. Juhlin-Dannfelt 19 (1886). 2NF 12: 169 (1909). —
-INDUSTRI.
1) (föga br.) om industrialiserat jordbruk l. om industri gm vilken jordbrukets alster förädlas; förr äv.: jordbruksnäring. Svedelius Statsk. 4: 221 (1869). Anläggning för jordbruksindustri, såsom mejeri, stärkelsefabrik, brännvinsbränneri (osv.). Torpson Eur. 1: 261 (1895). Danskarna betvivla andra nationers förmåga att skapa en jordbruksindustri av samma slag som deras egen. SvD(A) 1931, nr 215, s. 5.
-INTRESSE. jfr INTRESSE 3; äv. konkretare; stundom övergående i bet.: samling av personer l. företag vilkas intresse är inriktat på jordbruket. Snellman Stat. 384 (1842). Ni vet huru afundsjuke holländarne äro om sina jordbruksintressen. Topelius Fält. 4: 299 (1864). En strid emellan jordbruksintressena och de förenade handels- och industriintressena. LAHT 1900, s. 15. —
-KAPITAL, n. nat.-ekon. kapital (produktionsmedel) som består av jord o. för dess brukande nödiga inventarier. SvTidskr. 1871, s. 460. Sommarin EkonL 1: 100 (1915). —
-KOLONI.
1) fångv. fångvårdsanstalt l. skyddshem där de intagna personerna sysselsättas med jordbruksarbete. Almqvist FrihStr. 14 (1877).
2) om sådan av en stat grundad koloni i främmande land i vilken nybyggarna idka vanligt jordbruk (o. icke odling av kolonialväxter o. d.). 2NF 14: 583 (1910). —
-KONSULENT. fackutbildad tjänsteman anställd av staten l. hushållningssällskap ss. rådgivare åt jordbrukarna. SFS 1907, nr 80, s. 12. SvUppslB (1933). —
-KOOPERATION. om den värksamhet som bedrives av kooperativa sammanslutningar av jordbrukare. BtRiksdP 1918, 3: nr 39, s. 2. SvD(A) 1930, nr 107, s. 5. —
-KREDIT. kredit som jordbrukare anlitar för övertagande l. drivande av jordbruk. BtRiksdP 1886, I. 2: nr 12, s. 11. SvUppslB (1933). —
-LÄGENHET~102 l. ~200. (från större egendom avskild) jordlägenhet avsedd för drivande av jordbruk. VL 1892, nr 295, s. 2. SFS 1929, s. 317. —
-LÄRA, r. l. f.
1) lära(n) om åkerns allmänna skötsel o. behandling jämte kulturväxternas odling; äv. ss. läroämne i jordbrukets fackskolor. AB 1869, nr 127, s. 2. (Professur i) allmän jordbrukslära (vid Ultuna). SvUppslB 16: 885 (1933).
-MINISTER. (icke officiell) benämning på statsrådet o. chefen för jordbruksdepartementet. DN 1898, nr 10320 A, s. 2. 3NF (1929). —
-NÄRING(EN). om jordbruket ss. särskild näringsgren. —
-REDSKAP~20 l. ~02, n. l. (ss. koll.) r. åkerbruksredskap; äv. koll. LBÄ 27—28: 126 (1799). TT 1871, s. 3. —
-RÄTTARE. (underordnad) förman som leder o. övervakar arbetet på en landtgård, rättare. LAHT 1887, s. 279. PT 1919, nr 132 A, s. 2. —
-SERVITUT. jur. servitut som åvilar jordbruksfastighet. Schrevelius CivR 2: 158 (1847). SvUppslB (1933). —
-SKOLA, r. l. f.
1) (numera bl. i Finl.; jfr Bergroth FinlSv. 320 (1917)) landtbruksskola. SPF 1856, s. 236. FFS 1919, nr 57, s. 10.
2) (†) visst sätt för jordens brukande vilket vunnit insteg o. ”bildat skola”. LBÄ 44—50: 211 (1801). —
-TULL. tull till skydd för det egna landets jordbruksalster. Fahlbeck HandPol. 49 (1892). BtRiksdP 1920, 4: nr 243, s. 7. —
-UTSKOTT~02 l. ~20. riksdagsutskott med uppgift att förbereda frågor som röra jordbruket; särsk., i fråga om förh. från o. med 1909, om ett av den sv. riksdagens ständiga utskott. NDA 1867, nr 104, s. 1. SFS 1908, Bih. nr 41, s. 18. Kuylenstierna Statsmaskin. 90 (1926). —
(3) -VÄRDE. (i fackspr.) MosskT 1887, s. 140. I jordbruksvärde skola (vid taxering) inräknas jordägaren tillhöriga mangårdsbyggnader och driftsbyggnader för jordbruk med binäringar eller skogsbruk. SFS 1921, s. 999. —
-VÄXT. växt som är föremål för odling inom jordbruket. Juhlin-Dannfelt 270 (1886). SkogsvT 1911, s. 304. —
-ÄRENDE. SFS 1908, Bih. nr 41, s. 18.
Spoiler title
Spoiler content