SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1927  
FÖRHÅLLANDE förhol4ande l. fœr-, i Sveal. äv. 0302 (förhå´llande Weste; förhå`llannde Dalin), n.; best. -et; pl. -en ((†) -er Thorild Bref 73 (1782), Reuterdahl SKH 4: 286 (1866)).
Etymologi
[jfr t. verhalten o. verhältnis]
vbalsbst. till FÖRHÅLLA, v.2; numera vanl. konkretare. — särsk.
1) motsv. FÖRHÅLLA, v.2 8 c α: sätt att förhålla sig, uppträdande, beteende; äv. (i sht förr): vandel; förr äv.: förfarande, tillvägagångssätt; numera nästan bl. (ngt arkaiserande i skriftspr.) i förb. med genitiv l. poss. pron. Mången ährligh mans .. ährlige och manlige förhollande. OxBr. 5: 1 (1611). Altså skola .. (prästerna) hafwa acht på sig och sitt förhållande, at thet är redeligit och ährbart. Kyrkol. 19: 29 (1686). Posten 1769, s. 1030. Om gäldenären är dömd eller under tilltal för bedrägligt förhållande. Warburg Richert 2: 371 (i handl. fr. 1862). Hans förhållande var värdigt. Cavallin (1875). Östergren (1923). — jfr VÄL-FÖRHÅLLANDE.
2) (numera föga br.) motsv. FÖRHÅLLA, v.2 8 c β, om sätt varpå ngt ter sig l. yttrar sig (under vissa omständigheter); förr äv. i förb. med prep. med o. sbst.: sätt att reagera vid sammanförande med ngt; förr äv. i pl.: företeelser. Salpeter-syrans förhållande med Spiritus vini är bekant. VetAH 1782, s. 40. Blyets förhållande i elden. Möller (1790). Naturen i dess interessantare förhållanden. Wahlström Bref 74 (1800; anv. klandrad i JournSvL 1800, s. 316). Provincial-Läkaren .. bör .., under farsotens lopp, afgifva som oftast rapporter om dess förhållande. SFS 1831, s. 230.
3) motsv. FÖRHÅLLA, v.2 8 c γ, om det att ngt förhåller sig på visst sätt l. om sätt varpå ngt förhåller sig, beskaffenhet, skick, sammanhang, tillstånd. Det är ett eget förhållande med den saken. Redogöra för l. söka utreda värkliga l. rätta (förr äv. sanna) förhållandet. Detta överensstämmer icke med värkliga förhållandet. Så är ej förhållandet, så är ej fallet. Detsamma var förhållandet med hans broder. Retzius FlVirg. 12 (1809). Att noga urskilja hvad slags vapen som ursprungligen tillhört det ena eller andra folket, blir vid sådant förhållande vanskligt. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 221 (1868). I södern har .. (S:t Laurentius) alltid åtnjutit stort anseende; men äfven här i Sverige var detta förhållandet. Schück o. Lundahl Lb. 1: 99 (1901). — särsk. (†) i förb. med gen.-attribut. Denna widtberömmelige Knutz Societeten, om hwilkens instifftande och förhollande Aldermannen .. förde .. ett wackert och wälförfattat tahl. MeddSlöjdf. 1897, 1: 41 (1698). Känna en saks hela förhållande. Nordforss (1805). (Kaldéerna) hade en riktig kännedom om månens förhållande. Nilsson Ur. 2: 151 (1865).
4) [konkretare anv. av 3] omständighet, sak, faktum, sakläge; i pl. ofta för att beteckna de omständigheter som tillsammans bilda den ställning l. det tillstånd vari ngn l. ngt existerar; ngn gg elliptiskt för ekonomiska förhållanden, förmögenhetsvillkor. Ett glädjande förhållande. Detta förhållande var mig obekant. Brydsamma, olyckliga, lyckliga, fredliga, ordnade, lugna, torftiga, ekonomiska, sociala, inre, politiska, atmosfäriska, tropiska, amerikanska förhållanden. Vår tids, forntidens, vardagslivets förhållanden. Under (förr äv. i) dessa förhållanden. Under sådana, under vanliga, under nuvarande, under vissa givna förhållanden. Under inga förhållanden, under inga omständigheter, på inga villkor. Han lever i mycket knappa förhållanden. Känna till, taga reda på förhållandena. Sätta någon in i förhållandena. Folkets liv och förhållanden. Förhållandena i Ryssland. Antekning om förhållandet (bör) .. göras. SvRStBevilln. 1812, s. 13. Nya borgerliga förhållanden hade .. småningom uppkommit. Tegnér (WB) 3: 143 (1817). Rikets Ständer få icke befatta sig med enskildte medborgares och korporationers förhållanden. Svedelius StatsrAnsv. 398 (1856). Ett ännu outredt förhållande. Rydberg Ath. 210 (1859). Det kända förhållandet att han varit i staden dagen förut. Cavallin (1875). Förhållandet är, att (osv.). Levertin Gest. 250 (1903). Rätt .. att .. handlägga de ärenden, som förhållandena kunna påkalla. PT 1917, nr 145 A, s. 2. — jfr AFFÄRS-, ARBETAR(E)-, BEFOLKNINGS-, DÖDLIGHETS-, FUKTIGHETS-, HANDELS-, IS-, KLOSTER-, KVANTITETS-, LEVNADS-, NATUR-, PÄNNING(E)-, SAK-, SAMFUNDS-, SAMHÄLLS-, SKOL-, TEMPERATUR-, TERRÄNG-, TIDS-, VARDAGS-, VÄDERLEKS-FÖRHÅLLANDE(N) m. fl.
5) motsv. FÖRHÅLLA, v.2 9; om den ställning som ngn l. ngt intager med hänsyn till ngn annan l. ngt annat; ofta övergående i bet.: förbindelse, sammanhang, beröring, beroende o. d.; ofta med prep.-uttr. betecknande den l. det med hänsyn till vilken l. vilket ngns l. ngts ställning osv. framträder på visst sätt, numera bl. med prep. till l. mellan, förr äv. mot, med, av, efter. Stå i (ett) godt, i vänskapligt, i nära förhållande till ngn. Förhållandet mellan de båda stormakterna blev ganska spänt. Makarnas inbördes förhållande var icke det bästa. Förhållandet mellan husbonde och tjänare. Statens förhållande till enskilda medborgare. Innan .. (förslagen) blifva bestämda i sit rätta förhållande med det, som bör föregå och efterfölja. AdP 1800, s. 307. Menniskornas inbördes förhållanden. Hwasser VSkr. 2: 291 (c. 1850). Här är kristendomen satt i förhållande till lifvet. (Cavallin o.) Lysander 18 (1851). Det gifves intet förhållande i lifvet, der ej pligten har sin tillämpning. Cavallin (1875). — jfr APPOSITIONS-, AVLJUDS-, BARNA-, BOLAGS-, GUDS-, HOVERI-, LIKHETS-, LÄNS-, LÄRJUNGE-, MOTSATS-, ORSAKS-, RÄTTS-, SLÄKTSKAPS-, SPRÅK-, STAM-, STÅNDS-, SUBORDINATIONS-, VÄNSKAPS-, VÄXEL-FÖRHÅLLANDE m. fl. — särsk.
a) i det prepositionella uttr. i förhållande till (förr äv. med), med hänsyn till, i relation till, gentemot (jfr d α). Biberg 1: 4 (c. 1814). Då man icke klandrade mina åtgöranden i förhållande till Norge (osv.). De Geer Minn. 1: 218 (1892). Påskens växling i förhållande till de naturliga årstiderna. Nilsson FestdVard. 202 (1925).
b) pregnant: fri erotisk förbindelse, otillbörligt kärleksförhållande; äv. (vard., eufemistiskt) konkret om kvinna som står i dylik förbindelse med ngn; förr äv. om vänskaps- l. kärleksförhållande i allm. (i god mening) mellan man o. kvinna. Stå i förhållande till ngn. Ha förhållande med ngn. Ha ett förhållande. Förhållandet upptäcktes af den unga damens föräldrar, innan det kunnat mogna till en förbindelse. VRydberg i GHT 1872, nr 51, s. 3. Geijerstam LycklMän. 43 (1899; i konkret anv.). (Han) råkar .. in i ett förhållande med en lättsinnig skogvaktaredotter. PT 1916, nr 114 A, s. 3.
c) filos. motsv. FÖRHÅLLA, v.2 9 a: relation. Thorild Bref 73 (1782). Förnuftet .. utgör en diskursiv förmåga att uppfatta och sammanbinda det gifnas förhållanden. Leopold 6: 170 (1806). Begrepps innehåll och omfång äro deras förhållanden (relationer) till andra begrepp (eller ting). Ribbing Log. 10 (1879). Vi kunna för vår del icke tänka oss ett förhållande af A till B, som icke förutsätter ett förhållande af B till A. Wikner Lifsfr. 2: 200 (1884). Schéele Själsl. 26 (1894).
d) motsv. FÖRHÅLLA, v.2 9 b; om ngts ställning till ngt l. i jämförelse med ngt med hänsyn till utsträckning (i tid l. rum) l. antal l. grad: proportion; stundom pregnant: mer l. mindre noggrann överensstämmelse l. motsvarighet, (riktig l. lämplig l. väl vald) proportion; harmoni; ofta mat. om matematisk storhets ställning till en annan, äv. konkretare: förhållandetal, kvot. Stå i visst, i rimligt, i samma förhållande till ngt. Minskas, ökas i samma förhållande som ngt. I omvändt, i direkt förhållande till (förr äv. mot) ngt. Förhållandet mellan två storheter a och b tecknas a : b. Resultatet står icke i förhållande till kostnaderna. Strömer Eucl. I. 2: 94 (1744). Det är intet förhållande mellan massan och delarna i denna byggnad. Ahlman (1872). Bergroth Geom. 86 (1876). Det kvantitativa förhållandet mellan olika behofs vikt. EkonS 1: 25 (1891). Icke ens .. (Rudbeck) kommer till ett vetenskapligt resultat, som står i förhållande till hans lysande begåfning. Schück (o. Warburg) LittH 1: 233 (1896). Att afväga förhållandet mellan bärande pelare och burna hvalf. CRNyblom hos Schück o. Lundahl Lb. 1: 97 (1901). — jfr GENOMSNITTS-, KRAFT-, MÅTT-, MÄNGD-, PROCENT-, STORLEKS-, TAL-FÖRHÅLLANDE m. fl. — särsk.
α) i det prepositionella uttr. i förhållande till (förr äv. efter l. av), i jämförelse med, i proportion till (jfr a). Vår Allmänhets begrepp (om anständighet i tal o. skrift) .. bör växla .. i förhållande af olika seder och uplysning. Kellgren 3: 290 (1790). En i förhållande till näringsmedlen stor folkmängd föranledde härnader. Geijer Häfd. 576 (1825). Jag (fann) kärnan alltför liten i förhållande till skalet. De Geer Minn. 1: 27 (1892). Schück (o. Warburg) LittH 1: 80 (1895).
β) (knappast br.) mat. i uttr.: geometriskt förhållande, förhållandetal, kvot. Sturtzenbecher 233 (1805). Dalin (1852).
γ) (knappast br.) mat. i uttr. aritmetiskt förhållande, skillnaden mellan tvenne tal. Sturtzenbecher 232 (1805). Dalin (1852).
δ) (†) i uttr. i (samma) förhållande som, i den mån som, allteftersom. Järta VSkr. 1: 151 (1816). Oscar I Straff 83 (1840). Almqvist AmH 2: 23 (1840).
ε) (numera knappast br.) i pl.: dimensioner, mått(förhållanden). Lidbeck Anm. 99 (1808). Den stora och praktfulla porten, Propylaion ... Utförd med samma behag i samma ädla förhållanden. Eichhorn KonstH 26 (1881).
Ssgr (till 5 d): FÖRHÅLLANDE-TAL. (i fackspr.) tal angivande huru många gånger en storhet innehålles i en annan, kvot. TT 1880, s. 84.
-VIS, adv. jämförelsevis, relativt; numera bl. ss. bestämning till adj. l. adv. Den förhållandevis rägniga sommaren. Lågadeln .. ville förhållandevis afstå mindre andelar af sina gods än .. (högadeln) gjorde. Fryxell Ber. 11: 88 (1843). Ett förhållandevis mycket ringa belopp. RiksdRevStatsr. 1899, s. 643. Den gamle befinner sig vid förhållandevis god hälsa och kraft. PT 1916, nr 112 A, s. 2.
Spoiler title
Spoiler content