[jfr t. sever, eng. severe, fr. sévère; av lat. severus, möjl. av se-, utan, bort o. d. (se SECERNERA), o. verus, sann (se VAR, adj.), med en icke anträffad bet.: vänlig (jfr det med lat. verus sannol. besläktade fvn. værr, vänlig, angenäm)]
(†) sträng, allvarsam. Pfeiffer(1837). Familjen .. (förefaller) ej vara så skrupulös, hvad söndagen beträffar, och roar sig stundom med att gäcka Londons severa vanor i detta hänseende. Wallin Bref 266(1849). Ekbohrn(1904).
