SECERNERA se1serne4ra l. ses1- l. säs1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. sezernieren, eng. secern; av lat. secernere, särskilja, avskilja, avsöndra (jfr SEKRET, adj., SEKRETERARE, SEKRETÄR), av se-, för sig, åtskils, avsides, identiskt med se, sed, prep. o. adv.: utan resp. åtskils, avsides, o. till samma stam som (o. möjl. identiskt med) se, av l. för sig, ablativ (i tredje pers. sg.) av reflexivpronomenet, till samma stam som SIG, pron. (jfr SECESSION, SEDITION, SEDUCERA, SEGREGERA, SEPARERA m. fl.), o. cernere, skilja (jfr EXKREMENT, KRITA, sbst., REN, adj.)]
1) (numera knappast br.) avskilja l. avlägsna (ngt). Hade man i början secernerat .. (de livländska flyktingarnas) boningar, så hade sannolikt Norrmalm .. kunnat räddas (från pesten). BL 9: 127 (1843). 2SvUppslB (1953).
2) (i fackspr.) utsöndra; särsk. om kroppsorgan (körtel o. d.) l. kroppsdel l. växtorgan l. växtdel, med avs. på kroppsvätska resp. växtsaft (sekret); äv. dels i abs. anv.: avsöndra sekret, dels (mera tillf.) intr., opers., i uttr. det secernerar, det avsöndras sekret. Murray PVetA 1794, s. 90. Det svartgrå Slem som uti Lungorne i Mängd secerneras. LittT 1795, s. 219. Öfverhuden på den undre bladytan (hos rosmarin) är särdeles rik på .. glandelhår, hvilka förmodligen secernera etherisk olja. Areschoug Blad. 49 (1878). Det secernerar (efter revbensresektionen) från båda resektionsöppningarna än. SvLäkT 1935, s. 386 (1929). Hos normala individer secernerar magsäcken endast i samband med måltid. Bergstrand SvLäkS 363 (1958).
