SIDERINGULT sid1eri3n~gɯ2lt l. si1d-, substantiverat adj. n. sg.
Etymologi
[jfr t. sideringelb, eng. siderin yellow; förra leden är avledn. av lat. sidus (gen. sideris), stjärna (se SIDERAL), senare leden är gult, substantiverat n. sg. av GUL; ämnet har lysande färg]
(i fackspr.) av järnets basiska kromat bestående organgegult färgämne använt ss. akvarellfärg. NF 14: 996 (1890). Sideringult .. användes huvudsakligen i silikatfärger samt i porslinsglasyrer. TNCPubl. 14: 86 (1951).
