SIDERISM sid1eris4m l. si1d-, r. l. m.; best. -en.
Etymologi
[jfr t. siderismus, eng. siderism; till gr. σίδηρος, järn (jfr SIDERO-)]
(numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) behandling av sjukdomar medelst magnetism; särsk. om behandling varvid den sjuke sattes i beröring med ett kärl innehållande järn o. vatten. SvLittFT 1835, sp. 632. En vigtig apparat för Siderismens användning till sjukdomars botande är den af Mesmer först uppgifna sideriska baljan eller magnetiska förvaringskärlet. ConvLex. 7: 1268 (1837). 2NF (1916).
