[jfr t. sikh, eng. sik(h), seik(h), fr. sikh; av hindi sikh, motsv. sanskr. ṡishyaḥ, lärjunge; formen sikhi möjl. (efter en icke anträffad engelsk förebild) uppkommen gm anslutning till KULI, sbst.1, l. sådana eng. ord som bobby, polisman (till personnamnet Bob)]
(om indiska förh.) medlem av (ett för sin krigiskhet känt) religiöst samfund grundat av Nanak (1469—1538), vars lära innehöll drag ur bramanism och islam. Palmblad HbGeogr. 1: 183(1826). Den indiska brigaden uppges bestå av sikher och ghurkas, av gammalt kända som Indiens bästa soldater. DN(B) 1961, nr 63, s. 10.
Ssgr (om indiska förh.): SIKH-KRIG. [jfr eng. sikh war] hist. om vartdera av de krig som 1845—46 o. 1848—49 fördes mellan sikher o. engelsmän. 2NF 12: 530(1909). —
-POLIS. ss. polis tjänstgörande sikh. Martinson Kap 117(1933: sikhipolisen). —
-STAT. av sikher bebodd l. dominerad stat; nästan bl. om ä. förh. NF(1890).
Avledn.: SIKHISK, adj. (om indiska förh.) som tillhör l. utgör l. har avseende på en sikh l. sikherna l. deras religion; som består av sikher. Sikhiskt kavalleri. Lind af Hageby Minn. 189(1860). Cavallin Kipling Emir. 72(1898; om person).
