[fsv. siklar, pl.; jfr t. se(c)kel, si(c)kel, eng. shekel, fr. sicle, senlat. siclus, gr. σίγλος, σίκλος; av hebr. šeḳel, till šāḳal, har vägt]
(om ä. orientaliska förh.) vid vägning av ädla metaller använd vikt(enhet) med (ett för olika orter, tider o. metaller) varierande viktvärde (motsv. mellan 5 o. 20 gram); äv. om mynt med denna vikt; äv. i uttr. helgedomens (förr äv. templets) sikel, om vikt (enligt äldre uppfattning: mynt) av det slag som användes vid Jerusalems tempel, fullgod vikt, helgedomssikel. Alt thet guld, som .. (användes till tabernaklet) war niyo och tiwghu centener, siwhundrat och tretiyo Siklar, effter Helghedomens Sikel. 2Mos. 38: 24(Bib. 1541). (Lat.) Siclus .. (Sv.) Itt slags Silfwermynt hoos the Hebreer, och war tweggehanda: En Templens Sikel, och wogh itt Lodh: Then andra en gemeen Sikel och wogh itt halfft Lodh. Linc. Zzz 3 b(1640). När patriarken Abraham .. köpte en bergshåla till grafplats åt sig och de sina, vägde han upp 2,000 sikler silfver, sådana som äro gängse bland köpmän. SDS 1908, nr 24, s. 4. Han varnade mig för den mängd falska mynt, som utbjödos till salu (i Jerusalem) — i synnerhet siklar, det silvermynt, som under Alexanders tid slogs i Jerusalem. Lagergren Minn. 8: 404(1929). — jfr SILVER-SIKEL.
SAOB
