SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SILJA, sbst.2, l. SELJA (se`lja (med) sl(utet) e Weste), sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or (OxBr. 11: 698 (1637), Nemnich Waarenlex. 727 (1801)) l. -er (OxBr. 11: 744 (1640)).
Ordformer
(sehlia 1669. selja (-ll-, -ia) 1637 (: Selior, pl.)1847. silja (-ll-, -ia) 17121824)
Etymologi
[sv. dial. silja, selja; det är omtvistat huruvida ordet är att uppfatta ss. en specialanv. av SILJA, sbst.1 (som fått sin bet. gm sammanblandning med SÖLJA), l. ss. en delabialiserad sidoform till SÖLJA]
(†) spänne, sölja o. d. Selior .. hund(raden) — 3. OxBr. 11: 698 (1637). 1 Förgylt .. (silverbälte) medh Rödt Kläde vnder 27 Kuplor förutan tampen och Sehlian 51 3/4 lod. BoupptSthm 1/5 1669, s. 633. Hela gehänget är af gull borderat, och med dyrbare sillior beprydt. Peringskiöld Wilk. 100 (1715; isl. orig.: sylgium). Carbin-Rem af helskurit sämskadt oxläder med silja och sleuff af meszing, samt Carbin-hake af jern. PH 11: 26 (1777). Qvinfolken hafva .. Kjortelsäckar af Kläde med påsydd Reggarns söm, och en smal Rem med Selja att knäppa ikring sig. EBergenskiöld (1785) hos Johansson Noraskog 1: 61. Meurman (1847). — jfr GEHÄNG-SILJA.
Spoiler title
Spoiler content