publicerad: 1967
SILL sil4, sbst.2, f. l. r. (OPetri Tb. 307 (1529) osv.) (m. Nilsson Dagb. 217 (1816, 1879), LAHT 1895, s. 57); best. -en ((†) -an Salé 74 (1664)); pl. -ar32 (HovförtärSthm 1641, s. 466, osv.), äv. (numera bl. i vissa trakter) -er40 (Ahlbäck SvFinl. 24 (cit. fr. 1556), TurÅ 1956, s. 89 (från Skåne; om ä. förh.)).
Ordformer
(sell 1552. siil (sijl) 1536—1655. siild (sij-) 1548—c. 1595. siill (sij-) 1533—1676. sil 1523—1759 (: Sil-fisket). sild (-lld) 1529—1855. sildt 1521—1547. sill 1531 osv.)
Etymologi
[fsv. sild; jfr fd. o. dan. sild, fvn. síld, nor. sild, nyisl. síld, sannol. i grammatisk växling med SIL, sbst.1, o. lit. sėkla, utsäde, till roten i SÅ, v.; jfr ESmith i Maal og Minne 1910, s. 139 ff. — Jfr SILLAK]
1) fisken Clupea harengus Lin. (äv. kallad egentlig l. vanlig sill) l. (i sht i fackspr.) allmännare, om fisk tillhörande släktet Clupea Cuv. l. familjen Clupeidæ (l. överfamiljen Clupeiformes); vanl. om sådan fisk fångad utanför östersjöområdet (motsatt: strömming), äv. (dels i vissa trakter, dels i fackspr.) om l. med inbegrepp av strömming; ofta koll. l. ss. ämnesnamn, särsk. om maträtt(er). Äta sill och potatis. Vad kostar sillen i dag? Skånsk, svensk, norsk, holländsk, isländsk sill. Färsk, salt, stekt, rökt, spicken, inlagd, gratinerad sill. Fiska, fånga, rensa, packa sill. Ta ur, bena sill. Fet, mager sill. Full, tom, utlekt sill (i fackspr.); jfr FULL, adj. 3 b. Höstlekande, vårlekande sill. (Stekt) sill i kapprock l. nattrock l. papper (kok.). En fierdung sildt. SthmSkotteb. 3: 188 (1521). Full Sill — 10 t(un)ner. TullbSthm 13/5 1583; möjl. ssg. ”Den dygdige är säll: Dygd är den största skatten” — / Så sade jemt min Mor, med blek och magrad kind; / Åt Sill och mögladt Bröd, drack vatten. Lenngren (SVS) 2: 124 (1794). SNilsson (1832) hos Berzelius Brev 14: 77 (: vanliga sillen). Glunten (läser matsedeln). Inlagd sill, / Holländsk sill, / Norges sill i papper, / Sillsallat ... / Usel mat! Wennerberg 2: 79 (1847, 1882). Holmström Ström NatLb. 3: 100 (1852: Den egentliga Sillen). Strömmingen, okänd till namnet i Bohuslän och Halland, ännu vid Kullen liknande en mindre sill, har i Bleking fullständigt krympt till Östersjöns strömming, ehuru ännu bärande namnet sill. Strindberg (o. Sjögren) SvNat. 41 (1901). Vad står på? .. (Svar:) Det är sillen, som har kommit till Marstrand. Lagerlöf Holg. 2: 438 (1907). Ekman NorrlJakt 333 (1910; om storvuxen strömming; från Norrl.). 4Brehm 12: 541 (1929; om Alosa sapidissima Wilson). Havets silver(.) En bok om sillen. Eydal (1944; boktitel). Under namn av strömming må i handeln föras allenast sådan sill, som fångats i Östersjön eller Bottniska viken samt ilandförts vid kusten därav. SFS 1948, s. 535. I Östersjön går sill n(orr) om Kalmar under namnet strömming. SvFiskelex. 488 (1955). — jfr AGN-, BLEKINGS-, DELIKATESS-, DRIVGARNS-, FET-, FULL-, FÄRSK-, GLASMÄSTAR-, HOLLANDS-, HÖST-, INMAT(S)-, ISLANDS-, KRYDD-, LEK-, MATJES-, MELLAN-, OSTRON-, RÖK-, SALT-, SKARP-, SLO-, SPICKE-, STAK-, STAM-, STOR-, TOM-, VINTER-SILL m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Han gieer 2. Faath thomm, och dhet tredie intet vthi. .. Som man elliest säger; Han gieer intet fäm Sillar på ett Faath. Grubb 308 (1665). Gud kan än en gång ge Bohuslänningarna sill. Granlund Ordspr. (c. 1880). Man får inte sillen utan benen. SvTeolKv. 1936, s. 343.
b) i jämförelser. Han är feg som en sill. Rhodin Ordspr. 62 (1807); jfr SILL-MJÖLKE a. Död som en sill har han varit i sexton år! Lundegård DrMarg. 2: 188 (1906). Mager som en sill. Berg Remarque Västfr. 7 (1929). Man skall väl .. inte vara som en vattlagd sill då man deltar i en diskussion. AT 1948, nr 305, s. 3. — särsk.
α) [jfr LIP-SILL] (mera tillf.) i uttr. lipa som en sill, gråta häftigt l. ymnigt; jfr e γ. Så började han lipa som en sill, så sjökapten han var. Engström 5Bok 40 (1910). Gustaf-Janson KärlekDec. 75 (1959).
c) (vard.) i uttr. inte (vara) värd en sur (l. rutten) sill, äv. inte vara många sillar värd, ss. beteckning för att ngn har ringa l. intet värde l. icke duger mycket till o. d. Jag känner mig nästan riktigt lycklig då jag skrifver; och ändå vet jag att det är bara skräp, inte värdt en sur sill en gång. VBenedictsson (1878) hos Lundegård Benedictsson 93. När han kom sig för så pass (efter att med knapp nöd ha tagit sig upp ur en isvak) att han kunde tala, var han dock inte många sillar värd, och det var med nöd han kunde stamma: (osv.). Sällberg Kyrk. 26 (1896). Men jag ska säja dej min kära Järn, att du inte är värd en sur sill egentligen, för du super för mycket. Moberg Rask. 173 (1927). IllSvOrdb. (1955: rutten).
d) i utvidgad anv.
α) ss. senare led i ssgr betecknande fiskar som i något avseende (ha ansetts) påminna om sill (jfr β); se LAX-, ORM-, PIGG-SILL.
α') [jfr sv. dial. blåsill, sjösill, sik(löja), nor. siksild, sik; ss. enkelt ord sannol. utlöst ur ssgr] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om ung l. småvuxen sik. Modin GTåsjö 25 (1916). SvFiskelex. (1955). jfr SIK-SILL.
e) mer l. mindre bildl. (Kröningsfestligheterna inleddes med) Öfverståthållaren Hamiltons bal — packade arma sillar med crachaner. Edholm C15T 22 (1860); jfr b β. Innehållet (i de pornografiska tidningarna) står inte högre nu än förr. Tekniken har bara gett det en annan form och utstyrsel, inte smakfullare, men mera reklammässigt lockande. Det finns misstänkta sillar även i fina kapprockar. Zetterström Dag 140 (1946). — särsk.
α) (†) (av militär använd nedsättande benämning på) civil person; jfr FISK, sbst.1 3 b, o. SILL-STRYPARE. SöndN 1865, nr 7, s. 4.
β) i uttr. du (l. din) dumma sill, du (l. din) dumbom o. d.; urspr. o. företrädesvis ss. rimord till april i nedan anförda ramsa (jfr APRIL e η). Till den, som man narrat april, säges: April, april, du dumma sill, jag kan narra dig till hvad jag vill. Landsm. V. 5: 241 (1886). Siwertz Sel. 1: 14 (1920).
γ) [jfr Hjelmqvist Förnamn 16 ff.] ss. senare led i ssgr betecknande person som lätt faller i gråt l. ofta l. ihållande gråter; jfr GRIN-, LIP-, PIP-SILL.
2) [jfr motsv. anv. i nyisl.; sannol. elliptiskt för ssgr] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i sg. best., i uttr. i sillen, i l. under arbetet med sillen l. sillberedningen. I sillen kallar man hvarandra snart för du. Nycander Haf 75 (1898).
Ssgr (till 1): A: SILL-AFFÄR.
1) (numera bl. tillf.) affär (se d. o. 4) rörande sill; förr äv.: sillhandel. Ljungman Sillsaltn. 147 (1883; om sillhandel).
-ALKA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
2) i utvidgad anv., om fågeln Alca torda Lin., tordmule. Kolthoff o. Jägerskiöld 315 (1898; från Bohusl.). —
-ARTAD, p. adj. jfr arta, v. V 3; särsk. zool. i uttr. sillartade fiskar, särsk. om underordningen Clupeoidei. Schulthess (1885). Sillartade fiskar, Clupeoidei. DjurVärld 6: 19 (1962). —
-AVEL. (†) sillnäring l. sillhantering l. sillberedning; jfr avel 4. Cederström Fiskodl. 208 (1857). —
-AVFALL~02 l. ~20. avfall (se d. o. 3 c) som består av innanmäte (o. huvuden) av sill l. sådan sill (skrapfisk) som icke användes ss. människoföda (i stor utsträckning använt för framställning av sillmjöl). LAHT 1893, s. 306. —
-BAS ~ba2s, m. l. r.; best. -en; pl. -ar. (sill- 1893 osv. sille- 1834 osv.) [senare leden till Bass Rock, namn på klippa i viken Firth of Forth i Skottland, som är havssulornas mest kända häckplats; jfr sv. dial. bassgås, basegås (av eng. dial. bass-goose) o. fågelns lat. namn Sula bassana (till Bass Rock, se ovan)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) simfågeln Sula bassana Lin., som har bl. a. sill ss. föda, havssula. Nilsson Fauna II. 2. 2: 369 (1834; från Bohusl.). —
Ssgr: sillbens-murning. [jfr eng. herringbone masonry] i sht kulturhist. murning i sillbensmönster. Rig 1936, s. 126.
-mönster. [jfr eng. herringbone pattern] mönster som liknar benen i en sills skelett; särsk. (i sht kulturhist.) om sådant mönster bildat av murstenar vid murning. Murning i sillbensmönster. Fornv. 1929, s. 227 (om medeltida förh.). Erixon SthmHamnarb. 46 (1949; i fråga om stuvning av järnstänger på 1880-talet). —
-BERG. (sill- 1770 osv. sille- 1759 osv.) [jfr nor. sildeberg] fisk. beteckning på mycket tätt sillstim (jfr berg 1 g β); förr äv. i utvidgad anv., i uttr. ligga på sillberget, vara ute på (ymnigt givande) sillfiske. GbgMag. 1759, s. 142 (: legat på Silleberget). Koch AntHav. 91 (1918). —
-BINGE. (i sht förr) binge vari sill förvaras (i fabrik för sillberedning). BohFiskT 1885, s. 329. —
-BIT. jfr bit 2; särsk. om var o. en av de ungefär lika stora bitarna av (konserverad) sill i en sillburk. Trangrumsact. 41 (1784). (Det) fanns visst en sillbit kvar i burken. Fogelström BorgTr. 173 (1957). —
-BLEK? [jfr sv. dial. sillablek, sillblänk, kornblixt] (†) Jag (har) hört Noriges-farare berätta, huru de på fjällen undertiden blifvit öfverfallne af en, Norr-sken mycket liknande och fläcktande dimba, den de kalla Sill-bleket. PWargentin i VetAH 1753, s. 83; jfr blek, sbst.1 1, o. -blick 2. —
-BLICK. [jfr holl. haringblik, t. heringsblick (båda i bet. 1)]
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kornblixt; jfr blick, sbst.1 1 c, o. -blixt 2. Nordforss (1805). —
-BLIXT. (sill- 1751 osv. sille- 1949 osv.) (i sht i vissa trakter)
2) [kornblixten troddes förr bland fiskarbefolkningen bero på att det sillblänk som uppstår, då ett sillstim gör en plötslig vändning i havet, återkastas på himlen] kornblixt. Linné FörelDjurr. 198 (1751). —
-BLOMSTER. [jfr sv. dial. (Öl.) sillblomster, knutnarv, vilken växt, om den förekommer rikligen, ansetts förebåda gott sillår] (†) växten Primula farinosa Lin. (som sannol. vid riklig förekomst ansetts förebåda gott sillår), majviva. Afzelius NomProvinc. 3 a (c. 1785; från Öl.). —
-BLÄNK. [jfr dan. o. nor. sildeblink] fisk. blänk (se d. o. 2) som uppstår, då ett sillstim gör en plötslig rörelse l. vändning i vattnet, varvid mikroorganismer utsända fosforescerande ljus (mareld); jfr -blick 1, -blixt 1, -glimt, sille-bläke. Östergren 6: 45 (1938). —
-BOD. (sill- 1749 osv. sille- 1788 osv.)
2) (numera föga br.) butik där sill försäljes; jfr bod, sbst.1 3. Lind (1749; under härings-bude). Schulthess (1885). —
-BORD. bord dukat med ett antal sillrätter; äv. om samlingen av sillrätter på ett sådant bord. SDS 1957, nr 286, s. 22. —
2) bricka på vilken ett antal sillrätter serveras (ss. inledning till måltid); äv. om de därpå befintliga sillrätterna. Smårätter 4 (1952). —
-BRÄDE. (sill- 1782 osv. silla- 1891 osv.)
1) (förr) träskiva använd ss. tallrik (vid förtäring av sill o. d.). BoupptVäxjö 1782. Kulturen 1956, s. 70.
-BUK. jfr buk 1 a, b. Eydal HavSilv. 56 (1944). särsk. [jfr motsv. anv. av t. heringsbauch; med tanke på att sillens innanmäte finns i buken] (†) i pl., om innanmäte (l. ben) av sill. Nordforss (1805). Lindfors (1824). —
-BÅT. (sill- 1770 osv. sille- 1542 osv.) båt för sillfiske l. transport av sill. G1R 14: 284 (1542). —
-BÖJS. (sill- 1667 osv. sille- 1669 osv.) [jfr dan. o. nor. sildebyse, t. heringsbüse, eng. herringbuss; efter holl. haringbuis] (förr) Stiernman Com. 3: 490 (1667). Almquist VärldH 5: 166 (1933; om förh. på 1600-talet). —
-DAMM(EN). [jfr eng. herring pond] (vard., skämts.) benämning på Atlanten; äv. i uttr. den stora silldammen. IdrFinl. 4: 7 (1906: den stora). BVT 1928, nr 10, s. 18. —
-DOPPING. (sill- 1834 osv. silla- 1821 osv.) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sillgrissla. Nilsson OrnithSvec. 2: 143 (1821). —
-DRIVARE.
Ssg (till -drivare 1): silldrivar-, äv. silldrivare-flotta. fisk. fiskarflotta som fiskar med silldrivgarn. Hasslöf SvVästkustf. 141 (1949). —
-DRÄKTE. (sill- 1784—1808. sille- 1759—1783) (†) dragning av not o. d. för fångst av sill, varp för sillfångst; äv. med tanke på den därvid erhållna mängden av sill. Efter många utmagra Notewarp, och olyckeliga Silledrägter. GbgMag. 1759, s. 91. Då stora Silldrägten sker, och .. Sill blifwer qwar död på stället. Trangrumsact. 182 (1784). 2GbgVSH 1: 13 (1808). —
-EXPORT. export av sill; förr äv. i pl., om utskeppningar av sill. AnmFörslSillfFörbättr. 7 (1770). PH 10: 353 (1774; i pl.). —
-FABRIK. fabrik (se d. o. 4) för beredning (t. ex. konservering l. saltning) av sill. Arsenius Västk. 27 (1905). —
-FAT.
1) fat (se d. o. 3) avsett att lägga upp sill på; äv. om l. med inbegrepp av den därpå upplagda sillen. KatalNK 1903—04, s. 36.
-FATTIG. om tid l. fiskevatten o. d.: fattig på sill. Långa sillfattiga år. Hasslöf SvVästkustf. 173 (1949). —
-FISK. zool. fisk tillhörande överfamiljen Clupeiformes (l. den i ä. systematik däremot svarande familjen Clupeidæ); särsk. i pl., om denna överfamilj (resp. familj). GbgMag. 1759, s. 76. Nilsson Fauna 4: 489 (1855; i pl., om familjen). LfF 1900, s. 62. DjurVärld 6: 26 (1962; i pl., om överfamiljen). —
-FISKE. (sill- 1559 osv. sille- 1535 osv.) [fsv. sildafiske]
1) motsv. fiske 1; stundom äv. med tanke på den mängd sill som fiskas (jfr fiske 2). G1R 10: 232 (1535). En trakt, som .. företett ett det allra ymnigaste sillfiske. BtRiksdP 1893, 7Hufvudtit. s. 46. All skog i .. (sydvästra Skåne avverkades) under de stora sillfiskena på medeltiden. Selander LevLandsk. 136 (1955).
Ssgr (till -fiske 1): sillfiske-bedrift. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr bedrift II 4 o. -fiske-drift. Ljungman Sillsaltn. 3 (1882).
-lag, se nedan.
-period. 1) (i sht i fråga om förh. vid Bohusläns kust) om var o. en av de med viss regelbundenhet återkommande perioder (se period 2) under vilka (sillen går till i stor mängd o.) sillfisket ger rika fångster. HSillfBohusl. 16 (1826). Sillfiskeperioden 1747—1809. BohuslFmÅb. 1933, s. 24. 2) om period (se d. o. 3 e; särsk. om år) betraktad (betraktat) med hänsyn till sillfisket. En trakt, som, enligt både innevarande och föregående sillfiskeperioders erfarenhet, företett ett det allra ymnigaste sillfiske. BtRiksdP 1893, 7Hufvudtit. s. 46; jfr 1. Sillfiskeperioden 1895—1896. SFS 1896, Bih. nr 8, s. 21.
-plats, se nedan.
-säsong. säsong (sträckande sig från september till mars) för sillfiske; jfr -fiske-tid. SFS 1893, Bih. nr 7, s. 21.
-tid. om den tid på året då sillfiske bedrives; äv. i pregnant anv., om sillfiskeperiod (se d. o. 1). PH 9: 727 (1771). Det har kunnat vara öfver hundra år mellan början af tvenne på hvarandra följande sillfisketider. LbFolksk. 205 (1890).
-FISKERI1004 l. 0104, äv. 3~002. (sill- 1667 osv. sille- 1667 osv.) (numera bl. mera tillf.)
2) sillfiskeplats. De invid sillfiskerierna belägna insaltningsanstalterna. Ekenberg (o. Landin) 1: 279 (1889).
Ssg (till -fiskeri 1; numera bl. mera tillf.): sillfiskeri-hantering. jfr hantering II. HProtBerednSillf. 1788, s. 3. —
-FJÄLL. (sill- 1833 osv. silla- 1890 osv. sille- 1784 osv.)
2) [jfr med. avs. på bet. d. sildeskæl, nor. silderisp, (äldre) tunt kopparmynt] (numera bl. tillf.) bildl., om tioöring. Wranér Ulf 24 (1890; om ä. förh.). —
-FLOTTA.
2) (numera föga br.) oeg., om stort sillstim. HSillfBohusl. 19 (1826). Nilsson Fauna 4: 510 (1855). —
-FODER. lant. foder (se foder, sbst.1 1) framställt av sill l. sillavfall; jfr -mjöl. LAHT 1892, s. 232. —
-FRÄS. kok. maträtt väsentligen bestående av uppfräst finhackad salt sill. Montell Frun 29 (1898). —
-FYLLNING. (sill- 1559 osv. sille- 1559 osv.) (numera bl. tillf.) fyllning inlagd i sill. KryddRSthm 1559 A, s. 57. —
-FÅNG. (sill- 1667—1755. silla- 1706) [jfr t. heringsfang] (†) = -fångst. Stiernman Com. 3: 491 (1667; konkret). Isogæus Segersk. 1041 (c. 1700; abstr.). Möller 1: 233 (1755; abstr.).
-FÅNGST. (sill- 1658 osv. silla- 1799 osv. sille- 1759 osv.) abstr. o. konkret. CBonde (1658) i HSH 6: 126 (abstr.). De Geer SvNatRiked. 2: 167 (1950; konkret).
Ssgr (numera bl. mera tillf.): sillfångst-period. sillfiskeperiod (se d. o. 1). SvH IX. 1: 20 (1908).
-FÄNGARE. (sill- 1737 osv. sille- 1667) [jfr holl. haringvanger, t. heringsfänger]
1) (numera bl. ngn gg i vitter stil, arkaiserande) sillfiskare. KommerskollR 11/12 1667. Heidenstam Alienus 1: 159 (1892).
-FÄNGE. (sill- 1552—1845. sille- 1680) (numera föga br.) abstr.: sillfångst, sillfiske. BtFinlH 2: 109 (1552). Ekström AfhFiska 20 (1845). —
-FÖRARE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) person som yrkesmässigt köpte upp sill hos sillfiskarna vid fångstplatserna o. förde den i land o. sålde den, silluppköpare. PH 10: 531 (1776). —
-FÖSARE. (numera bl. i vissa trakter) djur som jagar sill; företrädesvis om sillval. Trangrumsact. 96 (1784; om valar o. sälar). SKL 3: 524 (1850; från Bohusl.; om sillval). Anm. Hos Lindfors (1824) upptas ordet dels med bet.: sillfiskebåt, dels med bet.: sillfiskare. —
-GALOSCH. (vard., numera föga br.) i uttr. har du sett sillgaloscher?, betecknande att ngt är omöjligt l. otänkbart l. dyl. (En pojke bultar på dörren o. ropar:) Nälla fabo — öppna! Jo, du — har du sett sillgaloscher! Virén Skizz. 75 (1890). —
-GARN. (sill- 1741 osv. silla- 1596 osv. sille- 1555 osv.) fisk. garn (se d. o. 2 a) för fiske av sill, i vissa trakter äv. för fiske av storvuxen strömming. G1R 25: 54 (1555). RedNordM 1928, s. 18 (från Uppl., för fiske av storvuxen strömming). Hasslöf SvVästkustf. 111 (1949).
-sköt l. -sköte. (mera tillf.) sköt för fiske av storvuxen strömming; jfr sill-sköt. Månsson Rättf. 1: 338 (1916). —
-GRATÄNG l. -GRATIN. kok. gratäng väsentligen bestående av salt sill, skivad potatis o. skivad lök. Östman IdunKokb. 87 (1911). —
-GRISSLA. simfågeln Uria aalge Pontopp., som lever bl. a. på sill; jfr -alka 1, -dopping. Nilsson Fauna II. 2. 2: 402 (1834). jfr ring-sillgrissla. —
-GRUMS. (sill- 1784 osv. sille- 1773 osv.) fisk. sillavfall; särsk. (förr) om sådant avfall från trankokning av sill (med användning ss. gödningsmedel); jfr grums, sbst.1 b. Barchæus LandthHall. 27 (1773). —
-HAJ. [jfr d. sildehaj, nor. sildehai, t. heringshai] i sht zool. hajen Lamna cornubica Gmel. (som jagar bl. a. sill), håbrand. (Stuxberg o.) Floderus 3: 512 (1904). —
-HANDLERSKA.
2) [jfr motsv. anv. av t. heringsweib, fr. harengère] (numera föga br.) i utvidgad anv., om oförsynt l. oförskämd l. fräck kvinna (som för ett grovt språk). Lindfors (1824). —
-HANTERING. yrkesmässig verksamhet med sill ss. objekt (t. ex. sillfiske, sillberedning, sillhandel). VetAH 1770, s. 160. —
-HOV(ET). om på Blasieholmen i Stockholm 1790—1871 befintlig nederlagsplats för sill o. annan salt fisk; jfr hov, sbst.3 1. PH 14: 485 (1790).
-HÄCKLA. [sv. dial. sillhäckla; jfr nor. sildhekle] (i vissa trakter) = -pilk; jfr häckla, sbst.3, o. -pirk. Haneson o. Rencke Bohusfisk. 130 (1923). —
-INLÄGGNING~020. jfr inläggning 2. Cortin SvampHb. 201 (1937). Varulex. Livsm. 321 (1942; konkret). —
-INSTEG ~02 l. ~20. (i vissa trakter o. i fackspr.) jfr insteg 6. Hasslöf SvVästkustf. 150 (1949). —
-JAGARE.
1) [jfr t. heringsjager; efter holl. haringjager] (om ä. utländska förh.) snabbgående fartyg använt att föra sill från fångstplats till hamn; jfr -jakt o. jagare 2. GT 1788, nr 74, s. 2.
2) (vard., skämts.) om (sill)trålare använd ss. minsvepare l. hjälpvedettfartyg (under andra världskriget); jfr jagare 2 c. SocDem. 1943, nr 294 A, s. 5. —
-JAKT. (förr) jakt (se jakt, sbst.2 1) för frakt av sill (från fångstplats till hamn l. till l. från lastfartyg invid hamn); jfr -jagare 1, -jägare 2. Nycander Haf 74 (1898). —
-JÄGARE.
2) [jfr d. sildejæger, t. heringsjäger; efter holl. haringjager] (om ä. utländska förh.) silljagare (se d. o. 1) Jungberg (1873). Anm. I nedan anförda språkprov användes ordet (sannol. på grund av missuppfattning) om holländska sillfiskare. (De holländska) Fiskrarne, eller, som de i Holland kallas, Silljägarne. Åstrand 2: 272 (1855) [jfr holl. haringjager, äv. om person som (med tillstånd) besöker flotta av sillfiskefartyg vid fångstplats för att överta en del av fångsten]. —
-KAGGE. jfr kagge, sbst.2, o. -kärl. Schultze Ordb. 2120 (c. 1755: Sill-kagg). särsk. bildl. Den där Anna .. med sillkaggar till ben och tjock var hon så hon rulla fram och (osv.). Martinson KärlekKr. 42 (1947). —
-KASSE.
2) (i vissa trakter o. i fackspr.) kasse (se kasse, sbst.3 4 b) l. håv för upptagning av sill ur snörpvad o. d. PT 1915, nr 95 A, s. 4. —
-KNIPA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (ung) tobisgrissla (som lever bl. a. av sill); äv. om sillgrissla; förr äv. i utvidgad anv., om alkekung. HHederström (1748) hos Linné Bref I. 7: 70 (om tobisgrissla; från Östergötl.). VetAH 1781, s. 234 (om ung tobisgrissla). Nordforss (1805; om alkekung). Ericson Fågelkås. 2: 175 (1907; om sillgrissla; från Södermanl.). jfr: Sillknip. VetAH 1809, s. 199 (om tobisgrissla; från Gotl.). —
-KOKARE. särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om person som yrkesmässigt kokade sill för framställning av silltran. BL 1: 165 (1835). —
-KRYDDA. särsk. (i sht i vissa trakter) i pl., om (i handeln förekommande) till inläggning av sill använd blandning av kryddor. Varulex. Livsm. 379 (1942). —
-KRÄMARE. (sille- 1635 osv.) (numera bl. i vissa trakter l. om ä. förh.) (kringresande) sillhandlare; förr äv.: hökare. SthmStadsord. 1: 41 (1635). —
-KRÄMLA. [svampen har en stark, om sillake erinrande lukt] bot. svampen Russula xerampelina (Schæff.). Krok o. Almquist Fl. 2: 202 (1898). —
-KUNG.
1) [efter motsv. anv. av nyisl. síldarkóngur] (mera tillf.) storföretagare inom sillnäringen; jfr konung, sbst.1 I 4 d. Nordenstreng Magnússon Borg. 34 (1921).
2) [jfr d. sildekonge (i bet. a, b), nor. sildekonge (i bet. b), t. heringskönig (i bet. a—c)] om vissa fiskar; jfr konung, sbst.1 I 4 g.
a) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om stor sill som enligt folktron ansetts gå i spetsen för sillstim; särsk. om sill av någon av arterna Alosa alosa Lin. (majfisk) l. Alosa fallax Lacép. (staksill). En större sort (sill), om 2 a 3 ℔ vigt, merendels kallad sillstör och utaf fiskare Sillkung. Svensson BerSillf. 6 (1822). Malm Fauna 654 (1877: Sillkong; om majfisk). GHT 1943, nr 169, s. 10.
b) zool. fisken Regalecus glesne Asc., som enligt folktron ansetts gå i spetsen för sillstim o. som har en ryggfena vars främsta strålar äro starkt förlängda o. likna en krona (äv. kallad norsk sillkung); i sht förr äv. allmännare, om fisk tillhörande familjen Trachipteridæ (vågmärar); förr äv. [jfr fr. roi des harengs] om fisken Chimæra monstrosa Lin. (havsmus), som har den främsta fenstrålen i främre ryggfenan starkt förlängd (o. påminnande om en krona). 2GbgVSH 4: 5 (1821; om havsmus). Holmström Ström NatLb. 3: 93 bis (1852; om fisken Trachipterus arcticus Brünn., atlantisk vågmär). Norska Sillkungen. 1Brehm III. 1: 235 (1876). SvFiskT 1938, s. 270.
c) [jfr motsv. anv. i t.] (numera bl. mera tillf.) petersfisk (som gärna följer sardinstim). 1Brehm III. 1: 233 (1876).
Ssgr (till -kung 2 b; zool.): sillkung- l. sillkungs-fisk. fisk tillhörande familjen Trachipteridæ (vågmärar) l. (o. numera företrädesvis, i inskränktare anv.) släktet Regalecus Asc.; oftast i pl., om denna familj resp. detta släkte. FoFl. 1907, s. 238 (i pl., om familjen).
-KUTTER. kutter (se kutter, sbst.2) för sillfiske l. transport av sill; i fråga om nutida förh. nästan bl. (mera tillf.) om motordriven (tidigare kutterriggad) större sillbåt. Auerbach (1913). —
-KVARKNING ~kvar2kniŋ, r.; best. -en. [senare leden vbalsbst. till kvarka, gäla (NTid 1947, nr 212, s. 7, SvFiskelex. 311 (1955)), av sv. dial. kvärka, gäla, till kvärk, hals, strupe (se kvark, sbst.1)] fisk. sillgälning. Hasslöf SvVästkustf. 385 (1949). —
-KÄRRA. särsk. (i sht i fackspr.) om kärra använd ss. mått vid uppmätning av färsk sill (jfr kärra 2). PH 13: 462 (1786). —
-KÖP. (sill- 1531 osv. sille- 1587 osv.) köp av sill; förr äv.: handel med sill. SErikÅb. 1931, s. 197 (1531; om handel med sill). GHT 1897, nr 6 A, s. 2. —
-KÖRARE. (i sht i fackspr.) person som sysslar med transport av sill (o. annan fisk). Welander VenerSj. 76 (i handl. fr. 1790). —
-LAKE. (sill- 1700 osv. sille- 1640 osv.) jfr lake, sbst.4 1. Linc. (1640). MinnSvLärov. 2: 255 (1928). —
-LAST. (sill- 1788 osv. sille- 1949 osv.) last (se last, sbst.2 1) av sill. HProtBerednSillf. 1788, s. 91. —
-LEK. (i sht i fackspr.) jfr lek, sbst. 6. Östergren (1938). särsk. konkret: lekande sillstim; jfr lek, sbst. 6 c. Serenius I 3 a (1734). —
-LOD. fisk. vid sillkänning använt, i metalltråd (l. rev) fäst metallföremål mot vilket sillen stöter o. med vilket sillstimmens ungefärliga täthet kan avgöras; jfr lod, sbst.4 7. Eydal HavSilv. 119 (1944). —
-LUKT. lukt som utmärker (i sht saltad l. på annat sätt beredd) sill. Strindberg Brev 2: 31 (1878; i bild). —
-LÅDA.
2) kok. gratinerad maträtt i form, tillagad av salt sill o. skivad potatis (jämte äggstanning); i sht förr äv. om form avsedd för tillagning av sådan maträtt; jfr låda, sbst.1 2 f, o. -pudding. Nordström Matlagn. 32 (1822). PrislFriesEftr. 1921, s. 11 (om form). —
-LÄMPARE. person som (yrkesmässigt) lossar l. lastar sill från resp. på fartyg. Östergren (cit. fr. 1920). —
-MAGE. Trangrumsact. 37 (1783). —
-MAN. (numera bl. mera tillf.) man som (yrkesmässigt) sysslar med sill. Wigström Folkd. 1: 152 (1880; om försäljare av sill). —
-MARKNAD.
-MASSA.
1) (i sht i fackspr.) av sill framställd massa (se massa, sbst.2 1 a) för användning ss. foder- l. gödningsmedel. BohFiskT 1885, s. 325.
-MJÖL. i sht lant. av sill l. sillavfall (gm frånskiljning av sillolja o. vatten) framställt mjöl (som användes ss. fodermedel). LAHT 1892, s. 233. —
-MJÖLKE. (sill- 1730 osv. silla- 1883 osv.) jfr mjölke, sbst.2 1. Oec. 238 (1730: Sillmiölk; i maträtt). särsk.
a) i jämförelser. Crusenstolpe Mor. 2: 233 (1840). I synen var han gråblek som en sillmjölke. Carlsson Dagsv. 17 (1927).
b) bildl.; i sht (vard.) om person (i sht ung man), för att beteckna honom ss. omogen l. svag l. viljelös l. utan företagsamhet o. självhävdelseförmåga l. blek o. glåmig l. dyl.: kräk (se d. o. 1 c γ), mähä, morsgris, ”mammas gosse”. Blanche Band. 103 (1848; om sexårig flicka). ”Ja, du vill väl inte ha den där sillmjölken?” sade Thomas bland annat och kastade hånfullt med hufvudet mot Paul. Lundquist Jensen HimmH 102 (1907). För att ”folkhemmets” skattedragare ej skola bli alltför utkramade sillmjölkar måste de beredas kompensation. GHT 1943, nr 278, s. 12.
Ssg: sillmjölke-pudding. (i sht förr) pudding vari sillmjölke ingår ss. huvudingrediens. Hagdahl Kok. 838 (1879). —
-MOS. (numera föga br.) maträtt bestående av skuren l. hackad (salt) sill o. smör, grädde, skorpmjöl m. m. Zetterstrand Kokb. 165 (1863). Langlet Husm. 362 (1884). —
-MÅK. [jfr sv. dial. sillmåve, d. sildemåge, nor. sildemåke] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) silltrut. Nilsson OrnithSvec. 2: 170 (1821: Sillmåka). —
-MÅTT. (numera bl. mera tillf.) mått (se mått, sbst.4 1 b) för uppmätning av sill. Ljungman Sillsaltn. 113 (1883). —
-MÄRKE. (numera i sht i skildring av ä. l. utländska förh.) märke som sättes på silltunna o. d. vid sillvrakning o. utvisar sillens kvalitet. Ljungman Sillsaltn. 62 (1882). —
-MÄRKNING. (numera i sht i skildring av ä. l. utländska förh.) jfr -märke. Ljungman Sillsaltn. 176 (1883). —
-MÄTARTUNNA~0020. (förr) ss. mått för färsk sill använd tunna. Branting Förf. 3: 189 (1831: Sill-Mätare-Tunna). Jansson (1950). —
-MÖR ~mö2r l. ~mœ2r, m. l. r.; best. -en; pl. -ar; förr äv. -MYR, m. l. r. (sill- 1828 osv. sille- 1953 osv. -myr 1828. -mör 1828 osv.) [sv. dial. sill(e)-mör; senare leden av sv. dial. mör, myra, liten stackare, sillyngel, småsill, av fsv. mör, myra (se myra, sbst.2)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sillyngel, småsill; i sht koll. HSillfBohusl. 45 (1828). —
-NACKE. (sill- 1741 osv. silla- 1700 osv. sille- c. 1657 osv.) nacke på sill; ofta metonymiskt: sillhuvud. Modée Dår. 82 (1741). Att fiska krabbor på en vit sten eller en sillnacke i ett snöre. Jönsson SkånSomr. 97 (1924, 1935). särsk. (numera bl. tillf.) oeg. l. mer l. mindre bildl.; särsk.
a) (†) i uttr. hela världen dansar på en sillnacke för ngn, inga bekymmer oroa ngn, ngns tillvaro är sorgfri l. dyl. Hela wärden danza nu på en silenaka for migh. Horn Beskr. 31 (c. 1657).
-NOT. (sill- 1759 osv. sille- 1759 osv.) sillvad; äv. (i vissa trakter) om strömmingsnot. GbgMag. 1759, s. 88. SvFiskelex. (1955). —
-NÄRING, sbst.2 (sill- 1859 osv. silla- 1949 osv.) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr näring, sbst.3 Åström VertebrDj. 28 (1859). —
-NÄT. (sill- 1741 osv. sille- 1786 osv.) nät för sillfiske; äv. (i vissa trakter) om grovmaskigt nät för fångst av storvuxen strömming. AllmogHemsl. 110 (i handl. fr. 1741; för fångst av storvuxen strömming). Hedin Pol. 2: 38 (1911; för sillfiske). —
-OLJA. ur (ång)kokt sill l. sillavfall (t. ex. gm pressning) extraherad olja; jfr -tran. Westring SvLafv. 1: 258 (1805).
-PACKARE. (sill- 1650 osv. sille- 1663 osv.) person som (yrkesmässigt) sysslar med att packa sill; särsk. (förr) om i en stads tjänst anställd (edsvuren) packare (se d. o. 1 slutet) som besiktigade o. (om)packade (l. övervakade (om)-packningen av) sill som infördes till (l. utskeppades från) staden. HSH 31: 35, Tab. 3 (1663). Beslagskarlar och extraordinarie Stads-tienare, Stads- och Brandwakts-karlar, Sillpackare, Jern- och Wed-bärare (skola anställas mot årslön). PH 5: 3402 (1752). De ordinarie sillpackarna, vilka hade till speciell uppgift att prova sillaken och undersöka kvaliteten på sillen, hade arbete året runt. Erixon SthmHamnarb. 57 (1949; om ä. förh.). jfr (†): Larss Persson Fougte Sillpackare (dvs. uppsyningsman över sillpackarna). BoupptSthm 25/4 1650.
Ssgr: sillpackar-, äv. sillpackare-loge. (vard., föga br.) på teater o. d.: hylla (se hylla, sbst. 2 a). Auerbach (1913).
-pengar, pl. (numera bl. tillf.) om betalning l. kostnad l. avgift för sillpackares arbete; jfr packar-penningar. Schulthess (1885).
-PACKERI1004 l. 0104, äv. 3~002. plats l. lokal o. d. där sill packas. Fartyget är ett slags flytande sillpackeri. SvD(A) 1958, nr 341, s. 3. —
-PACKNING. jfr packning 1; äv. bildl. PH 5: Qqqqq 2 a (1756). Forsslund Storg. 105 (1900; bildl.). —
-PERIOD. period (se d. o. 2) som kännetecknas av (riklig) förekomst av sill (inom visst område); särsk. dels om sillfiskeperiod (se d. o. 1), dels om sillfiskesäsong. HSillfBohusl. 126 (1833; om sillfiskeperiod). SFS 1901, Bih. nr 4, s. 64 (om sillfiskesäsong). Eydal HavSilv. 26 (1944). —
-PILK. (i sht i vissa trakter) fiskredskap av samma typ som en pilk (se pilk, sbst.1), försett med ett större antal krokar på (styva) tafsar o. använt vid fiske av sill som står i stim; jfr -häckla, -pirk. Rig 1951, s. 119. —
-PIPARE. (sill- 1901 osv. silla- 1855 osv.) [sannol. med syftning på nejonögonens vana att äta sig in i sillar som fastnat i utlagda nät (jfr pipare, sbst.2); möjl. dock bildat (l. anslutet) till pipare, sbst.1 (nejonögonens rörformiga kroppar o. gälspringor längs sidorna komma dem att likna flöjter, o. enl. folktron kunna de ge från sig pipande ljud)] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) nejonöga; jfr anprejare, lamprick, sugare o. silla-pipa. Nilsson Fauna 4: 744 (1855; om havsnejonöga; från Blek.). Gosselman ZoolBotBlek. 6 (1864; om vanligt nejonöga). —
-PLATS. (sill- 1839 osv. sille- 1759 osv.) sillfiskeplats; äv. om plats l. ort dit sill införes från sillfiskeplats(er) för försäljning o. distribution. GbgMag. 1759, s. 98. Transporten af sillen från fångststället in till ”sill-platserna” ombesörjas af ”följarbåtar”. VFl. 1912, s. 47. —
-PRESS. (i sht i fackspr.) press varmed sillolja pressas ur sill l. sillavfall. Eydal HavSilv. 66 (1944). —
-PRÅNGARE. (numera bl. ngn gg om ä. förh.) kringvandrande l. kringresande sillhandlare. SocDem. 1892, nr 158, s. 4. —
-PUDDING. kok. pudding med sill ss. huvudbeståndsdel; jfr -låda 2. Oec. S 8 a (1730: Sill-Budding). —
-PYTT. [med avs. på senare leden se pyttipanna] kok. maträtt av stekta tärningar av urvattnad salt sill, lök m. m. Högstedt KokB 119 (1920). —
-RAPPORT. (i fackspr.) rapport rörande förekomsten av sill l. sillfiskets utfall o. d. GHT 1892, nr 172, s. 2. —
-RESERVOAR. (i fackspr.) behållare för förvaring av sill (vid sillsalteri o. d.). PT 1907, nr 290 A, s. 4. —
-RIK. om tid l. fiskevatten o. d.: rik på sill. Ahlman (1865). Den sillrika vintern 1895—1896. De Geer SvNatRiked. 2: 173 (1950). —
-RULLE. (numera bl. mera tillf.) sillrulad; jfr rulle, sbst.3 3 c. Montell Frun 26 (1898: sillrullorna). —
-RUMPA. (sill- 1930 osv. silla- c. 1645 osv.) (numera bl. vard.) sillstjärt; jfr rumpa, sbst. 1 d. IErici Colerus 2: 11 (c. 1645). —
-RUSH l. -RUSCH. (tid av livlig rörelse o.) tillströmning av människor under period av givande sillfiske; jfr rush, sbst.2 2 (b), o. rusch, sbst.1 1. Hasslöf SvVästkustf. 409 (1949). TurÅ 1964, s. 201. —
-RÅK. (sill- 1751 osv. sille- 1759) innanmäte av sill, sillavfall; jfr råk, sbst.5 Linné FörelDjurr. 198 (1751). —
-RÄTT. maträtt som utgöres av sill l. vari sill ingår ss. (en av) huvudbeståndsdel(arna). Eydal HavSilv. 168 (1944). —
-SALLAD l. -SALLAT. sallad med sill ss. huvudbeståndsdel (numera vanl. utgörande en finskuren blandning av sill, kött, potatis, gurka, ägg, rödbetor o. äpplen, stundom garnerad med vispad grädde l. hackade ägg). HovförtärSthm 22/7 1636 C. Sillsallaten höjde sin röda kulle i vit garnering ur en skål. Sjöberg Kvart. 656 (1924). särsk.
a) i jämförelser. En beställsam jockey, mångfärgad och brokig som en sillsalade. Knorring Qvinn. 3: 73 (1836). Men jag ta'r ej på mej det jag inte gjort, inte om man hackade mej så små som sillsalad, svarade fången trotsigt. Sundblad LandStrand 123 (1891).
b) mer l. mindre bildl.
α) (vard., skämts.) om ngt som kännetecknas av (alltför) brokig färgblandning; särsk. om det åren 1844—1905 använda blå, gula, vita o. röda, i flaggans övre hörn närmast flaggstången placerade svensk-norska unionstecknet. Sedan .. (svenska flaggan) fått sina främmande tillsatser, kallar .. (den svenske sjömannen) den för sillsalaten och harlekinsmanteln. AdP 1859—60, 4: 203. Skola vi ha den gamla enkla blå-gula flaggan tillbaka eller kanske behålla sillsallaten som ett ljuft minne af en älskad broder(?) SD 1905, nr 280, s. 5. Många (väverskor) blandade .. kulörerna (i trasmattorna) hur som helst och fick fram en nyttig men ful sillsallat. Form 1950, s. 206.
β) om ngt som utgör en blandning av många olika (stundom mer l. mindre oförenliga l. icke sammanhörande) beståndsdelar: konglomerat, mischmasch, röra, sammelsurium, ”soppa” l. dyl. Nyss slogs det olja i lifvets sillsallat nu öses det Ättika. Bremer Brev 1: 115 (1830). Titelvignetten (till ett planerat album) skulle (naturligtvis) du (dvs. Carl Larsson) teckna. Kanske en sillsallad af din vinberså, du och din hustru och dotter, julgranen i matsalen, badscen på bryggan, en målande målare i naturen o. d. Strindberg Brev 5: 185 (1885). Den lustiga sillsalat på olika språk vi byggnadstekniker begagnade oss emellan, när vi talade med rena finnar. Ahrenberg Männ. 6: 142 (1914). —
-SALT. (i fackspr.) avfallsprodukt från sillsalteri, bestående av det efter (den provisoriska) stupsaltningen på sillen kvarvarande salt som borttages, då sillen saltas om. SvT 1852, nr 19, s. 4. —
-SALTARE. person som yrkesmässigt saltar sill l. driver sillsalteri. GbgMag. 1759, s. 79. jfr: Håll er i skinnet, förbannade sillsaltare! Nordström Landsortsb. 275 (1911; om norrmännen år 1905). —
-SALT-BITTER. (i vitter stil, mera tillf.) bildl.; jfr bitter, adj. 2 b η, o. salt-bitter. Ingen annans humor är så sillsaltbitter (som Albert Engströms). GFröding i UNT 1898, nr 1084, s. 3. Dens. Gralst. 78 (1898). —
-SEGLARE. (förr) segelfartyg använt för sillfiske l. transport av sill. Haneson o. Rencke Bohusfisk. 116 (1923). —
-SEGLING. (numera bl. mera tillf.) segling med fartyg som transporterar sill. GHT 1898, nr 31, s. 4. —
-SEXA. (ss. avslutning på en fest, oftast på natten l. framemot morgonen serverad) lätt måltid med sill(rätter) ss. huvudbeståndsdel; jfr sexa, sbst.2 2, o. -supé. Laurin Minn. 2: 456 (1930). —
-SKARA. (sill- 1826 osv. sille- 1784) (numera bl. mera tillf.) om sillstim l. stor mängd av sill i havet. Trangrumsact. 163 (1784). —
-SKOTT. fisk. mängd av till vattenytan uppstigande luftblåsor som ange förekomst av sillstim. TT 1901, Allm. s. 132. —
-SKÖT l. -SKÖTE. (i vissa trakter) sköt för fiske av storvuxen strömming. Enholm Anm. 1: 10 (1753). —
-SLAG.
1) [jfr t. die schlacht von den heringen, eng. the battle of the herrings, fr. la journée des harengs] hist. i sg. best., om fältslaget utanför Orléans den 12 februari 1429, då franska trupper angrepo en engelsk fora med proviant huvudsakligen bestående av sill. Rydberg Schlosser 10: 65 (1860).
-SLÄDE. (förr) om slädliknande behållare på medar, använd för transport av sill vid trankokeri. VetAH 1817, s. 52. —
-SLÄKTE(T). zool. fisksläktet Clupea Lin. (i sht förr äv. med inbegrepp av släktet Alosa Lin.). SwFiskefänget 47 (1791). DjurVärld 6: 30 (1962). —
-STAGG. (sill- 1790 osv. sille- 1783 osv.) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) koll.: sillyngel, småsill. Trangrumsact. 51 (1783). —
-STAMP. (numera i sht i skildring av ä. l. utländska förh.) av sillvrakare för märkning av silltunnor använd stamp. Engström Blandn. 78 (1925; om ä. förh.). —
-STJÄRT. (sill- 1736 osv. sille- 1784 osv.) stjärt på l. från sill; äv. mer l. mindre hyperboliskt l. metonymiskt. Broocman Hush. 6: 53 (1736). Svenskarna skulle inte få en sillstjärt om det vore rätt, säger någon (av Skagenfiskarna). Barthel Sill 49 (1929). —
-STRYPARE. (vard.) ss. nedsättande benämning på person som sysslar med (handel med) sill; vanl. om specerihandlare l. biträde i speceributik; stundom äv. i allmännare anv., nyttjat ss. nedsättande tillmäle l. dyl. Blanche RikaM 8 (1845; om handlande). Landsm. XVIII. 8: 35 (1900; om butiksbiträde). Rig 1932, s. 18 (om skolpojkar i ä. tid i fjärde klass i Västerås läroverk).
Ssgr (vard., mera tillf.): sillstrypar-, äv. sillstrypare-folk. Lidman Vällust 97 (1957; om norrmännen år 1905).
-STÄMPEL. (numera i sht i skildring av ä. l. utländska förh.) om stämpel använd av sillvrakare för märkning av silltunnor (jfr -stamp) l. om det med sådan stämpel åstadkomna sillmärket. Ljungman Sillsaltn. 74 (1882; om sillmärke). —
-STÄNG. fisk. med (stäng)-vad åstadkommen avstängning i havet l. av havsvik o. d., vari (större) mängd av sill hålles instängd för att senare (successivt) upptagas. ST 1893, nr 966, s. 2. —
-STÖR. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sillkung (se d. o. 2 a) l. annan större silliknande fisk (förr äv. uppfattad ss. hörande till störsläktet); jfr sille-störra. Lorich Fisk. 45 (1790). Svensson BerSillf. 6 (1822). Anm. Hos Cederström Fiskodl. 263 (1857) användes ordet om fisken Acipenser sturio Lin., vanlig stör. —
-SÄLTA. [sv. dial. sillesälta, sillsält] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sillake. Björlin Elsa 180 (1879). —
-SÖKNING. fisk. sökning l. spaning efter sillstim (från fartyg l. flygplan); jfr -känning. TurÅ 1917, s. 127. —
-TARM. särsk. mer l. mindre bildl. Den yngste (mannen) .. spände sina silltarmar till muskler. Olsson FinnÖde 23 (1953). —
-TECKEN. fisk. tecken (t. ex. förefintlighet av valar, fåglar l. sillskott) på förekomst av sillstim (i visst fiskevatten). BohFiskT 1885, s. 195. —
-TRAN. (sill- 1774 osv. sille- 1784 osv.) (numera i sht i skildring av ä. förh.) sillolja (framställd enligt äldre metoder). PH 10: 362 (1774).
Ssgr (numera i sht i skildring av ä. förh.): silltrans-, äv. silltran-kokeri. konkret, motsv. kokeri b. Hjelm PVetA 1788, s. 28.
-TRANSPORT. abstr. o. konkretare. Ljungman Sillsaltn. 172 (1883). Hasslöf SvVästkustf. 397 (1949; konkretare). —
-TRÄ. (sill- 1750—1799. sille- 1629—1760) (†) träkärl (tunna l. dyl.) för l. med sill; jfr sille-träd. BtÅboH I. 4: 46 (1629). VDAkt. 1800, nr 141 (1799). —
-TULL. (sill- 1891 osv. sille- 1638 osv.) (numera i sht i skildring av ä. förh.) tull på (införd) sill. PrivFrihetsbrJönk. 127 (1638). —
-TUNNA. (sill- 1738 osv. silla- 1780 osv. sille- 1546 osv.) [fsv. sildatunna] tunna för l. med (saltad) sill; äv. (om förh. före 1865) ss. sillmått (av växlande storlek) för färsk l. saltad sill. JönkTb. 151 (1546). SvFiskelex. (1955; ss. sillmått).
-TUNN-TRÄ. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tunna för l. med sill. Levander DalBondek. 1: 135 (1943). —
-TÅNG. tång använd ss. redskap vid (behandling l.) försäljning av (salt) sill. HandHantv. Hand. 7: 78 (1939). —
-UNGE. (i sht i fackspr.) sillyngel l. ung sill. Trangrumsact. 163 (1784). —
-UPPKÖPARE~0200. person som (yrkesmässigt) köper upp sill av fiskare för vidare distribution. PH 9: 493 (1771).
Ssg: silluppköpar-, äv. silluppköpare-avgift. (förr) avgift erlagd av silluppköpare för handelsrättigheter. HProtBerednSillf. 1788, s. 111. —
-VAD, r. l. f. (sill- 1783 osv. sille- 1783 osv.) i sht fisk. vad för sillfiske. Trangrumsact. 39 (1783).
-VAL, sbst.1 [jfr d. sildehval, t. heringswal; sannol. efter nor. sildeval, sildekval] zool. fenvalen Balænoptera physalus Lin., som lever bl. a. av sill (o. som enligt folktron tänktes jaga sillstimmen in mot kusten), rörval; äv. om andra (mer l. mindre närstående) bardvalar (i denna anv. numera bl., föga br., i uttr. mindre sillval, sejval). Orrelius Djurkänn. 582 (1776: Sill-qwalen; möjl. om blåval). Nilsson Fauna 1: 636 (1847). Dalin (1854; om nordkapare). FoFl. 1906, s. 167 (: mindre sillhvalen). —
-VRAK. fisk. sillavfall; förr äv. [jfr t. heringswrack] om sill som vid sillvrakning klassificerats ss. sekunda l. sämre sort. Rebau NatH 1: 563 (1879; om sämre sill). Klint (1906). —
-VRAKARE. (sill- 1787 osv. sille- 1760 osv.) [jfr d. sildevrager, nor. sildevraker, t. heringswracker] av myndighet tillsatt befattningshavare med uppgift att förrätta sillvrakning (se d. o. 2); i fråga om nutida sv. förh. bl. (vard.) om kontrollör med bl. a. sådana uppgifter. GbgMag. 1760, s. 544. Blomberg BlVulk. 100 (1924; om isländska förh.). Idun 1950, nr 24, s. 18. —
-VRAKNING.
1) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fiske av sill (strömming) med drivgarn, vraksillfiske. KarlskrT 1924, nr 222, s. 1.
2) [jfr d. sildevragning] offentlig (frivillig l. obligatorisk) kontroll av kvalité på salt sill, sillkontroll. Ljungman Sillsaltn. 74 (1882; om skotska förh.). 2SvUppslB (1953). —
-VÄDER. (i vissa trakter) om väder lämpligt för fiske av sill (strömming). Åhstrand Öl. 59 (1768). —
-ÄTARE. om person (l. djur) som äter sill. Dalin FrSvLex. 1: 538 (1842). Japanerna äro inga stora sillätare. Eydal HavSilv. 162 (1944). —
-ÖGA. [med tanke på de i förhållande till sillynglets storlek mycket stora ögonen] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sillyngel. Ekström AfhFiska 9 (1845).
B (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SILLA-BRÄDE, -DOPPING, -FJÄLL, -FÅNG, -FÅNGST, -GARN, -HUVUD, -MJÖLKE, -NACKE, -NÄRING, se A. —
-PIPA ~pi2pa, f. l. r.; best. -an; pl. -or. [sannol. till pipa, v.2 1; möjl. dock till pipa, v.1 1; med avs. på namngivningsgrunden jfr sill-pipare] fisk hörande till familjen Petromyzontidæ, nejonöga. Cederström Fiskodl. 260 (1857). —
-PIPARE, -RUMPA, -TUNNA, se A.
C (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): SILLE-BAS, -BERG, se A. —
-BETE. [jfr bete, sbst.6 (se beta, sbst.2), o. räcke-bete] sillbit. TurÅ 1936, s. 129 (från Dalsl.). —
-BLIXT, se A. —
-BLÄKE, sbst. [senare leden sannol. (dialektal) sidoform till blek, sbst.1, o. bläck, sbst.2; jfr bleke, sbst.3, o. bläcka, sbst.2] (†) sillblänk. Wallerius DeLuce 31 (1706). Tuneld Geogr. 1: 537 (1773). —
-BOD, -BÅT, -BÖJS, -DRÄKTE, se A. —
-FART. [jfr holl. haringvaart] (†) (färd l. segling för) sillfiske. Memorial öf(ve)r Sille fahrtens inrättande i Götheborgh, på Hollenscht Maneer. Haneson o. Rencke Bohusfisk. 19 (i handl. fr. 1667; rättat efter hskr.). —
-FISKE, -FISKERI, -FJÄLL, -FJÄRDING, -FYLLNING, -FÅNGST, -FÄNGARE, -FÄNGE, -GARN, -GRUMS, -GÄL, se A. —
-GÄLSEL, r. l. f. (-gärsel) [senare leden vbalsbst. till gäla, v.1] (†) sillgrums. Barchæus LandthHall. 27 (1773). —
-KRÄMARE, -KÄRL, -KÖP, -LAKE, -LAST, -MÖR, -NACKE, -NOT, -NÄT, -PACKARE, -PLATS, -RÅK, -RÖKARE, -RÖKNING, -SKARA, -SKUTA, se A. —
-SLAKTNING. (†) i sg. best., = sill-slag 1. Brask Pufendorf Hist. 131 (1680; t. orig.: die Schlacht von den Heringen). —
-STAGG, -STJÄRT, se A. —
-STÖRRA ~stœr2a, f. l. r.; best. -an; pl. -or. [sannol. av nor. sildestørje, sillkung (se d. o. 2 b), till størje, stör (se störja)] om sillen Alosa fallax Lacép., staksill; jfr sill-stör. Malm Fauna 587 (1877). —
-SVÄRM, -TRAN, -TRÄ, se A. —
-TULL, -TUNNA, -VAD, -VAGN, se A. —
-VARP. (†) konkret, om sillfångst erhållen vid notvarp; jfr sill-dräkte. Broman Glys. 3: 640 (c. 1740; i pl., konkret). —
-VRAKARE, se A.
Avledn. (till 1): SILLERI, sbst.2, n. (†) arbete med sillberedning. (De halländska drängarna) hålla sig gärna vid lättare arbeten: de gå om hösten till Göteborg på Silleri och till Skåne att tröska. Barchæus LandthHall. 61 (1773). Därs. 94. —
SILLIG, adj. som härrör från l. varit i beröring med l. erinrar om sill; som luktar sill l. har fjäll l. lag o. d. från sill på sig; äv. om smör: som har lukt o. smak erinrande om sill (jfr oljig 3 b). LB 3: 443 (1903; om smör). Frän, salt och sillig slog luften emot mig redan då jag steg ut ur tåget i Hälsingborg. Wägner Genomskåd. 91 (1937). (Man) blir .. sillig om fingrarna. Vattenkranen blir sillig, och man får stekos i håret. SvD(B) 1953, nr 332, s. 8. TT 1955, nr 15, s. III (om smak hos smör).
Spoiler title
Spoiler content