SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1967  
SILLA l. SILDE, adv.; superl. -ast (HärnösDP).
Ordformer
(silde 1609. silla 1664 (: sillast, superl.))
Etymologi
[sv. dial. silla; jfr nor. o. dan. silde, fd. sille, fvn. síðla; avledn. av SID, adj.2; jfr SÄRLA]
(†) sent; särsk. i uttr. arla och silla, bittida o. sent (jfr ARLA 1 a). (Tisbe:) Skulle iagh nu den horan (dvs. Venus) tiäna, / Min kyska krop så bort förläna, / Att Ladislaus efther Sin wilie / Skulle honom bruka arla och silde? Asteropherus 9 (1609). HärnösDP 1664, s. 81.
Spoiler title
Spoiler content