publicerad: 1967
SINKA siŋ3ka2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or; äv. (numera nästan bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SINK siŋ4k, sbst.2, l. (föga br.) ZINK siŋ4k l. med mer l. mindre genuint tyskt uttal, sbst.2, r. l. m. (Schultze Ordb. 4101 (c. 1755), Västerb. 1935, s. 177 (i bet. 4 b)) l. n. (Sahlstedt (1773), Heinrich (1828)); best. -en resp. -et; pl. -ar resp. =.
Ordformer
(sink 1734 (i bet. 4 a)—1935 (i bet. 4 b). sinka (-cka) 1622 osv. sinke 1790 (: grönsinke)—1846 (: grönsinke). zink 1913. zinka 1751—1913)
Etymologi
[jfr d. sinke; av t. zinke(n), i ä. t. äv. zink, av fht. zinko, avledn. av stammen i TINNE. — Jfr SINKA, sbst.4, SINKA, v.2]
1) (†) tinne. En sköld av silver, varutinnan .. är uppmurad en röd skans, vars bägge bastioner å ömse sidor synas med en sexkantig borg mitt uti ..; Zinkorne (rättat efter hskr.) på hörnen satta. SvRiddAdKal. 1957, s. 702 (1751).
2) [jfr bet.: stråle i stjärnformig bild, strimma i djurs färgteckning i t. (dial.)] i ssgn GRÖN-SINKA.
3) (i sht i fackspr.) u-formig krampa (se KRAMPA, sbst.2 4) för hopfästning av föremål (äv. bildl.); särsk. om liten krampa av metalltråd, som användes vid lagning av porslin o. d.; äv.: märla (se MÄRLA, sbst.2 1); förr äv.: dörrhake. JernkA 1910, s. 110 (1622; sannol. för hopfästning av stockar vid gruvbyggnad). (En viss hälso-)källa hafwer .. waridt medh låås förwaradt så att ännu någre säya sigh hafwa sedt en Merla eller Sinka vthi en Stock der hoos. SörmlH 5: 86 (1667). Broman Glys. 3: 39 (c. 1730; om märla på åkerbruksredskap, vari skakel fästes med krok). (Sv.) Sinka, .. (t.) eine Hänge. Möller (1807). Murningen af Stenpelarena (till en bro) blef .. företagen, och sammanfogades de yttre huggne Stenarne med Zinkor och Dubbades emellan hvarje hvalf. TT 1895, Byggn. s. 112 (1817). Jag har sett en finare porslinsservis, skadad vid en eldsvåda och sedan sinkad. Utanpå syntes ingenting, men vände man bottnarna upp, visade sig sinkor i mängd. Neander 70År 105 (1929). Men gäller det krafter, gosse — du såg! / Och rätar du denna min sinka (dvs. detta krökta finger), / då har du en tunna råg! Ferlin DöddansV 68 (1930). — jfr JÄRN-, NYCKEL-SINKA.
4) om tapp o. i anv. som ansluta sig härtill.
a) snick. om var o. en av de vid ändsammanfogning i vinkel av arbetsstycken använda tappar som sedda från sidan ha formen av laxstjärtar; äv. dels om l. med inbegrepp av var o. en av de raka tappar som i tvärsnittet ha sådan form o. passa till urtagningarna mellan l. vid sidan om förutnämnda slag av tappar, sinktapp, dels om var o. en av urtagningarna mellan l. vid sidan om båda slagen av tappar; äv. om andra slag av tappar använda vid ändsammanfogning i vinkel, särsk. (i sinkfräsmaskin o. d. framställda) raka tappar (äv. i uttr. rak sinka). (Eng.) culver-tail, (sv.) tapp, sink uti fogning af bräder. Serenius L 4 b (1734). Stål Byggn. 1: 301 (1834; om från sidan laxstjärtformiga tappar). TT 1902, M. s. 91 (om raka tappar). (Vid sinkning) skär man ur det ena (arbets-)styckets ena ände laxstjärtformade tappar .., som kallas sinkor. Landsm. XVIII. 1: 18 (1912). Sinkapparater finnas av olika konstruktioner. Den enklaste är avsedd för raka sinkor. HantvB I. 2: 139 (1924). TNCPubl. 23: 83 (1954; om urtagningar). Lägg en skyddsbit tvärs över sinkstycket och slå försiktigt ned sinkorna mellan tapparna! Ryegård Slöjd. 81 (1957).
b) [jfr motsv. anv. av sv. dial. (Västerb.) sink, n.; utvidgad anv. av a] om en vid sammanfogning använd utskärning (i form av avskuren triangel l. av annat utseende) i annat material än trä; i sht (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om utskärning i näver. Ett .. sätt att fästa ihop näverrullen (vid tillverkning av askar) var att sinka den. .. Sinkarna skuros ut i olika mönster. Man hade ”M-sänke”, ”X-sänke”, ”N-sänke” o. s. v. Västerb. 1935, s. 177.
5) skolla l. dyl. av metall, anbragt ss. skydd mot nötning (särsk. under sko); vanl.: klackjärn. Här (på Öland) bruka de lägga under skosålan en tunn skifwa af gumsehorn och den widspika, såsom Skåningen sina Sinkor. Linné Öl. 114 (1745). Min skomakare .. lägger (aldrig) zinkor under mina stöflor. Kullberg Portf. 75 (1842). En trasvarg på Östervärn / med svångrem och speltopp och stabbiga ben / i tofflor med sinkor av järn. Ossiannilsson Lärk. 110 (1913). — jfr JÄRN-, STÖVEL-, ÅR-SINKA.
Ssgr (i allm. till 4 a. Anm. Flertalet av nedan anförda ssgr kunna äv. uppfattas ss. sammansatta med sinka, v.2): SINK-APPARAT. snick. apparat för framställning av sinkor (o. sinktappar) l. för sinkning (se sinka, v.2 2 a), sinkningsapparat; jfr -fräs-apparat. BonnierKL (1927). —
-FRÄS-APPARAT. snick. apparat för utfräsning av sinkor (o. sinktappar), sinkfräs; jfr sink-apparat. TNCPubl. 23: 66 (1954). —
-FRÄS-MASKIN. [jfr t. zinkenfräsmaschine] snick. maskin för utfräsning av sinkor (o. sinktappar), sinkfräs; jfr sink-maskin. TT 1876, s. 255. —
-MASKIN. [jfr t. zinkenmaschine] snick. maskin för framställning av sinkor (o. sinktappar o. d.), sinkningsmaskin; jfr -fräs-maskin. TT 1899, Allm. s. 68 (för framställning av runda tappar o. tapphål). Landsm. XVIII. 1: 25 (1912). —
-STRYKMÅTT~02 l. ~20. snick. strykmått för uppritning av linjer i träets tvärriktning vid sinkning (se sinka, v.2 2 a) o. d. SlöjdBl. 1885, nr 7, s. 3. —
-SÅG. [jfr t. zinkensäge] snick. liten fintandad såg använd bl. a. för utsågning av sinkor. BoupptSthm 1668, s. 993. —
-TAPP. [jfr t. zinkenzapfen] snick. tapp i l. till sinkfog; särsk.: tapp som i tvärsnittet har form av en laxstjärt l. (i fråga om yttertapp) kluven laxstjärt; jfr sinka, sbst.3 4 a. AHB 117: 9 (1883). TNCPubl. 23: 83 (1954; äv. om tapp som från sidan har form av en laxstjärt).
Spoiler title
Spoiler content